När det nalkas doften av Rättvik!

Idag är det snart dags för STUM!!<33 Det bästa med hela resan är att det kommer krylla av folk man känner, jag kommer trivas och känna mig som hemma eftersom jag återigen återvänder till kära stiftsgården i Rättvik! Där jag tillbringat flera av mina bästa tider och där jag träffat de skönaste folket! Saknar det!
Bussfärden kommer ta ca 3 timmar (om inte mer..), så då får man underhålla sig bäst man kan, jag tycker dock om att den är ganska lång, i alla fall nu när man känner alla som ska med på bussen. Åh saknar Leena, våran kära Församlingspedagog i Domkyrkan, har inte träffat henne på mer än 10 veckor i alla fall. Så fort tiden går.. men ändå inte..
Så hur som helst så längtar jag tills klockan slår halv fem och jag kommer stå utanför domkyrkans väggar med alla vänner jag värnar om bredvid mig och kylas om kryper in genom jackan för att bussen är försenad.. Det är ju traditon.
Fjärde året för mig i år, fjärde året med Anna. Kommer du ihåg när vi åkte för första gången? Det var ju ganska mycket då som vi lärde känna varandra helt, vi måste fira!

Jag längtar!

Nu är det shopping med mamma inne i stan, fick min lön i förrgår :D

Puss o hej!

Återkomande dikt som passar in hur jag känner..

.

.

Den man möter först. Är det första kärleken, hur känns första kärleken? Hur vet man ens att det är den man äger?
Jag har funderat mycket på ordet Kärlek. Det har en så mäktig klang. Säger man "Jag älskar dig", förväntas mycket av den personen. Ord jag inte vet om jag ens själv behärskar... alls. "Att älska i nöd och i lust", verkar tidskrävande, men som så mycket annat, underbart!

När man älskar en annan människa, är det för sakens skull, känslans eller kärlekens?


Gör man rätt när man slutar känna känslan av trygghet, tillit och framtidstro? Kärlek som knoppas, kommer den hinna blomma ut till något vackert innan hösten kommer? Hösten som kommer med kyla, vilket jag inte alltid säger slutar olyckligt, men att det även där finns risker att den vissnar och dör.
Jag skulle så gärna vilja tro på begreppet Kärlek. Men jag har ingen som kan bevisa för mig vad dess verkliga betydelse är. Vilket jag önskar jag hade.
Jag önskar jag kunde få känna mig underbar, av någon som får mitt hjärta att knoppas om våren och fortsätta blomma hela vintern. Någon som vet vad Kärlek är, någon som vet att det är mer än bara ett begrepp...
.

När glädjen av nya bekantskaper blir fulländad.

.
Allt känns så mycket ljusare, det är som att det går mot ljusare tider fast det egentligen precis var ändrat till vintertid... Jag ser på allt med nya ögon och jag tror faktiskt jag har orken att börja om på nytt! Just nu känns allt frid och fröjd och det är underbart! De känslor som jag så länge haft har på en mirakulöst sätt blivit flyttade åt ett annat håll, vilket jag är tacksam över.

igår gick jag, Karin och Maria ut! Jag har alltid velat testa Oliver Twist, så det fick bli det. :) Jag gillar verkligen Oliver, snyggt inrett, trevlig personal, förvånat mogna människor och en del rätt så snygga boys ;) hehe

Jag kan ju säga så här om man summerar ut hur kvällen var i sig, att det var en av Mina bästa kvällar ute hittills. Innan har man ju tyvärr inte fått så mycket respekt av andra, men på detta ställe så var det lite mer folk i våran "ålder" om man säger så. Så mitt första intryck av Oliver var bra, om inte bäst. Synd bara att Maria började må dåligt där i mitten så hon fick åka hem.. Men jag o Karin hade det mysigt de resterande timmarna där inne i bland musiken och alla ord som utbyttes mellan människor, även mellan oss och de killar vi snackade med.

Tack ni två för att ni får mitt liv att lysa, för att vi jämt har så roligt när vi går ut och jag är så glad att jag fått känna er så många år som jag fått. Tack!<3

.

Ord från farfar..

.
Närmandet

Hur känner du?
Tala om det!
Kan du inte,
har du inga ord
för det du känner?
Låt oss försöka
tillsammans.
Kanske kan vi
ge varandra stöd
med famlande ord
växelvis åt varandra
en bit på vägen
mot förståelse,
mot närmandet,
genom att bygga en bro
av god vilja.
Vi tar risken att den rasar,
då störtar vi tillsammans
i den goda avsiktens förhoppning.

/Taget ur"Tankebitar".
Skrivet den 5 mars 1972 av Lennart Petterson.
.

Bara ord

.

Ibland tänker man för mycket...

.

Oväntat besök..

.
Jag har en läskig granne... Anton och Elina stod ute på balkongen och han var ute på sin, inte i det mest nyktra tillståndet, de pratade och han ville låna en tändare så de mötte honom i hallen. Hoppas bara han inte tar för givet att han får låna en tändare varje lördag, för då kommer jag bara bli närvös på att sitta här ensam varje helg..
Men jag antar att han imorgon inte ens kommer komma ihåg vad som hände ikväll så det är väl bra i alla fall..

Snart ska vi umgås vid matbordet, äta glass och dricka upp det lilla vin vi har kvar.. Men först ska de två kärlekskranka personerna röka slut sitt liv för några minuter, sen (Kanske! = Ord tilllagt av Anton) kommer det bli mysigt! Nej då, såklart vi får det mysigt! :D

Kram på er alla!<3
.

Fasan som blev vacker

.

På söndag har jag barnen i gudstjänsten!

.

Något jag länge fasat för men som nu inte alls verkar så jobbigt.. Ni känner väl till Noa och hans ark? På söndag är det den 19 sön efter tre.f och den handlar om Trons Kraft. I bibeltexten för den söndagen står det om Noa och hur gud bad honom bygga en båt. En stor båt! Noa gav gud honom sin tro och han började bygga.. Alla tyckte han var galen som byggde en båt mitt i öknen, men Noa hade fortfarande tron på vad gud bett honom göra. Det visade sig ju till slut att alla borde ha litat på Noa och hans tro, eftersom han och hans familj var de ända som överlevde tillsammans med alla de djuren han samlat på sig. Men när gud insåg vad han hade gjort så skapade han regnbågen som ett tecken på att han aldrig skulle förgöra jorden igen. Det kommer bli bra! :D

.

Jag ser verkligen inte längre på nya utmaningar med rädsla i blicken... Bara om det är något jag vet jag inte kommer klara av, det här kommer jag klara av! Det känns så bra att få vara här borta i Åtvids, ger mig tid att fundera på vad jag verkligen vill ha ut av livet. Vet inte än, men jag vet att när detta året är slut kommer jag ha massa valmöjligheter! Jag trivs verkligen här borta!

.

Kram o puss på alla mina fina vänner jag lyckats fått under detta liv!! Ni är mitt liv!<3

.

Det går mot ljusare tider!

.
Hur man bäddar samtidigt som man lagar mat.. Går det? Såklart! Jag har precis klarat det, sprungit emellan för att jag hela dagen sprungit mellan olika projekt och arbeten.. Men snart är det dags att vila mig, jag köpte Ghost Whisperer säsong 2 på första lönen :) Serien är jätte bra att fördriva tiden till eller bara lata sig med ett glas vin, (nu också med en katt i knät).
.
"Livet leker" eller vad brukar man säga..
.
Jag längtar tills imorgon!! Förutom det faktum att jag måste städa och torka den tvätt jag precis satt in i maskinen i källaren.. Men det kommer ju tre underbara själar imorgon, och det är DET jag längtar till!!
.
.
Juste, gjorde klart en gravsten idag åt Linda :) hehe

Puss på er<3
.

Början på något nytt..

.

Nu börjar det riktiga volontärs jobbet känner jag! Jobb, jobb och jobb... (Nja inte jätte farligt, men man känner i alla fall att man hela tiden har saker att göra, när något är klart är det dags för nästa osv..) Jag klarar mig i dessa situationer, men lite mer utsprit under veckan skulle det ju kunnat varit.. Allt händer på Tisdag, Onsdag, Torsdag och halva Fredag, sen är jag "ledig" Lördag, söndag och måndag. Ibland har jag dock barn i gudstjänsten på söndagen men det är ju bara någon timme..

Hur som helst, denna vecka början på en liten stress periond, nästa förhoppningsvis lättare :)

I helgen kommer ANNA ELINA o ANTON!!! :D Längtar!!

Vi hörs - PUSS

.

Vitt fall från himlen

.

Snö!!

Första flingorna har nu fallit över Åtvidaberg, vet ej om jag ska tycka det är positivt eller negativt.. Jag gillar snö, men inte slask. Så om det ändå ska falla snö kan det väl falla när det är minusgrader och riktigt kallt så att det håller i sig ett tag och inte slutar med slask som är så hemskt! Men jag tror inte det är något långvarigt, det kom mest några flingor bara, de smälter bort snart och vi alla kan återgå till den vackra och ovanligt varma hösten i Åtvids.

Kram<3
.

Hemsk tanke..

..

.
Säg mig...

Vad är det egentligen för mening med att vara förälskad om det ändå bara drabbar ena?

Egentligen..?

.

..
.

Då lyckan nästan inte räcker till...

.

Här ser ni en tjej som inte kan må bättre för tillfället!!

Under flera år har jag kämpat men utan resultat, i flera år har jag hatat hur jag varit och verkligen haft tron på att jag aldrig skulle klara det. Men i helgen så förändrades min syn på allting! Jag har äntligen lyckats!

Ca 40 dagar senare och 5,5 kg mindre så har jag lyckats gå ner i vikt! Äntligen! Det bästa är att det ju började bli bättre efter att jag flyttade hit. Kosten har blivit bättre och mindre, promenaderna har blivit sköna stunder då man kunnat tänka, de har också blivit längre och fler..

Jag tänker fortsatta, för äntligen har jag fått respons på det jag gör, äntligen upptäcker jag att bältet går att spänna åt ett snäpp till och att man lättare kan ha vissa tröjor.

Det går inte att beskriva hur bra det känns!!

Snart kan kanske även jag vara nöjd med mig själv... :D
.

När kvällen nalkas

.
Vi hade en Taizemässa ikväll i Gamla kyrkan. Mysigt! Dock inte så många besökare men det vart ändå lyckat. Vi skulle läsa två olika bibeltexter på fem olika språk.
Jag fick svenska som tur va :) haha

Men den delen jag gillade väldigt mycket var den delen i
1 Korintsbrevet 13:6

"Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen"

Och det den handlar om är Kärleken.
.

Välkommen Flisan!

.

Nu har min lilla familj blivit en katt fler :D Flisan flyttade hit i fredags och nu bor hon här och verkar trivas hur bra som helst. Dock är hon mest aktiv om natten, men det får man väl ta :P hehe
Några ställen hon redan fattat tycke för är fönsterbrädan i stora rummet, under sängen och mattan i hallen. Hon är så otroligt söt!!

..........

Hon är underbart vacker och gosig. Ibland lite för gosig kanske :P
Vi kommer trivas tillsammans!<3
.

Fotoklubb på G?

.

Jag pratade med en man som går i Åtvids fotoklubb. Verkar vara något för mig tror jag. Man ses en gång i månaden för att visa upp bilder, prata o umgås osv.. Verkar trevligt, dock så är den träffen på en onsdag då jag har som mest att göra.. Men men, jag ska nog kunna skippa kören någon gång. Jag ska testa första gången nu på onsdag när de har sin första träff igen efter sommaren. Jag hoppas det kommer vara trevligt och att jag kommer få beröm för mina bilder.

Sitter nu på församlingen, de har ett dop på andra sidan väggen och man kan tydligt höra klangen av "Tryggare kan ingen vara" och alla som så fint sjunger o gråter av glädje samtidigt.

Bara en vägg som skiljer oss åt...

Skrivarglöd återigen

.

Känner att jag äntligen har fått något att jobba med, förälskelsen jag själv upplevt tänker jag nu överlåta till två andra personer. Jag har så mycket som vill ut helt plötsligt, passar perfekt med den novell jag redan påbörjat för kanske ett halv år sedan. Den ska bli klar, bara det att jag under sommaren hade ett litet uppehåll med skrivandet. Nu har jag massa idéer som måste ner på pappret, eller datorn i alla fall. Åh, det kommer bli hur bra som helt! Helt plötsligt har jag en toppen story att få ut ur huvudet och ner i mina egna ord. Äntligen har jag fått energin att fortsätta på "Underbara stunder", som jag tror denna kommer bli kallad. Det är ju precis vad den kommer innehålla.. Underbara stunder!

Lyckan strålar och fingrarna dansar åter över bokstäverna igen.
Det känns underbart!

Puss på er alla!<3

.

Ännu en dag då jag hade fördomar..

.
Igår var det dags för oss att åka till Boda Borg i Karlskoga. Härifrån Åtvids var det en bussresa på ca 3 timmar vi hade framför att se fram emot. Dels att bussen skulle vara full av konfirmander, vilket inte gjorde att jag såg fram emot resan så värst mycket...

(Jag kan redan här säga att dagen innan grämade jag mig för resan och hur mycket jag verkligen inte ville följa med. Vilket jag nu ångrar lite..)

När vi prickat av alla konf så var det dags att hitta en plats i de smockade bussarna. Hade ingen aning om vart jag skulle sätta mig, ville helst inte sitta brevid en konfirmand som verkligen inte ville ha mig där.. Men jag såg att längst bak där fanns det flera lediga platser, så alla ledare traskade så fint förbi alla nyfikna konfirmand blickar och tog platserna i slutet där. Jag satt runt ett antal präster, men inget fel med det, bara trevligt. Hade Linda, Elisabeth bakom mig och brevid mig fick jag den präst som alla så glatt pratat om i flera veckor skulle börja idag. Ola är hans namn. Hans konf grupp är nämligen den jag har på tisdagar varje vecka, så dessa 11 tjejer vi har där kommer vi gott få dela på. Underbara tjejer!
Fann ett visst intresse för vad Ola pratade om, han hade sådan känsla o passion för vad han gör. Hur som helst så lät det i alla fall som det. Jag frågade honom om varför han vart präst o lite andra saker. Fann det intressant, jag har upptäckt att prästyrket inte alls verkar så hemska som jag trodde de var... Har sett allting med nya ögon sedan jag flyttade hit. Det har verkligen utvecklat min tro enormt på bara en månad. Vilket är bra.
Jag har fått känna dessa hemska, plågande, underbara känslor man kallar kärlek. Jag har redan insett hur jag känner för gud. Jag har hittat sidor hos mig som jag innan inte visste fanns. Jag har aldrig gått så mycket i kyrkan som denna månaden. Jag har flyttat till en ny stad, ett nytt folk och en helt ny miljö och ändå tagit in den ganska bra. Jag ångar alla de känslor som sa till mig att jag ville bort från västerås så fort som möjligt, saknar alla vänner o familjen otroligt! Jag har insett att om man verkligen vill att något ska bli bra eller som man vill att det ska bli, måste man ge det tid. Nyckelordet för mig, Tid.

Jag ångrar inte att jag följde med. Det var en underbar dag och jag trivdes jätte bra i min grupp som bestod av mig och fyra konfrirmander. De var jätte snälla mot mig. Så jag har nu lärt mig en läxa, man ska inte ta saker för givet, eller människor heller för den delen. Ett motto jag länge levt på är ju att "Man ska inte ge upp fören man testat", så mina fördomar är förhoppningsvis slut. Man kan ju aldrig veta, eller hur? Om man inte har provat...

Jag har hittat en del ord som jag har fått större respekt för;

LÄNGTAN

SAKNAD

UNDERBAR

VACKER

FÖRLÅTELSE

TACKSAMHET

RESPEKT

TYSTNAD

men de ord jag har kommit att få störst respekt för är

TID och KÄRLEK

Om tacksamhet

.

Jag har hittat de bästa raderna ur en bok som kommit att betyda så mycket för mig dessa veckor här uppe i Åtvids. En bok som verkligen får en att le och inse vad som är rätt.

"Jag är tacksam för att jag måste städa efter en fest -

det betyder att jag har vänner.

-

Jag är tacksam för att jag har parkeringsplatsen längst bort -

det betyder att jag har råd att ha bil.

-

Jag är tacksam för min höga elräkning -

det betyder att jag har det varmt.

-

Jag är tacksam för att kvinnan brevid mig sjunger falskt -

det betyder att jag kan höra.

-

Jag är tacksam för att väckarklockan ringer på morgonen -

det innebär att jag får leva en dag till!"

Urdrag ur "Det är aldrig kört!"

.

Hur ofta tackar vi egentligen andra för det man får eller det som görs för en? Inte så ofta, man borde vara mera tacksam för allting. Jag inser allt mer hur mycket man borde tacka för...

.

Himlen är oskyldigt blå..

.

Jag sitter här vid min arbetsdator och kände hur fingrarna kliade.

Jag behövde skriva av mig lite.

Det var ju riktigt kallt i morse men nu känns det som att dagen inte kan bli vackrare. Hur ofta tackar man egentligen för att det är sol och vackert väder? Oftast så beklagar man sig istället över att det regnar, är kallt osv. Jag tackar för värmen så fort jag ser ljuset från solen och hoppas att den kan vara så länge som möjligt. Kallt är för kallt, men varmt är alderles lagom. Nu är det dags för planering inför kvällens konfirmander. Längtar!

Vi ses! <3

.

Församlingens alla kaffenarkomaner

.

Alla dricker kaffe!!!

Jag blir nästan rädd när man ser hur mycket vissa personer egentligen behöver! Är det verkligen så att man bli kaffeberoende om man jobbar på en församling? Hittills har jag bara hittat EN te drickare, så som jag. Vi står upp mot kaffet. Jag kommer inte bli kaffenarkoman!

Tack för mig.

.

Om ledighet

.
Idag, en dag som alla andra... Men ändå inte, eftersom denna dagen bara kommer upplevas en gång i livet, precis som alla andra. Men nu var det inte det jag tänkte skriva om, tankarna flög iväg lite.

Måndag! Ledig! Ensam! Uttråkad! Fundersam! Road! Glad!

Så kan väl en vanlig måndag se ut för mig, jag är ledig från jobbet och än så länge så har jag egentligen inte hittat så mycket att göra på min fritid. Därför uttråkad. Längtar verkligen efter att få jobba, det håller mig sysselsatt och ger mig inte så mycket tid till att hinna tänka på ensamheten. Vilket är bra.

Konfirmanderna har nu startat och jag har träffat två av de tre grupper jag kommer ha under detta år. Hittills är grupperna väldigt lovande. Kommer troligen trivas med dem hur bra som helst! Hade mina tvivel innan men har nu insett att man aldrig ska ha fördomar innan man vet säkert hur vissa personer är. De tjatade till och med på oss att de ville leka! Som sagt, inga fördomar mer..

Jag tänkte att jag skulle ta en promenad ute idag, men när jag såg ut genom fönstret och lyssnade så hörde jag bara ett väldans smatter på fönsterbrädan. Jaha, regn! :(
Men jag hann ändå i ett uppehåll smita ner till Ica och tillbaka. Man måste ju ha mat. Nu har det varit ett ganska bra uppehåll med till och med lite solsken ibland. Jag ska nog traska nu istället.
Känner och hoppas att alla mina promenader den senaste månaden har bidragit med något i alla fall. Det känns som att skärpet går att spänna ett snäpp till och att tröjorna inte sitter lika tajt. Men har dessvärre ingen våg, den kommer v.41 med en bil från Västerås. Då ska mamma besöka mig en helg. Saknar mamma.
Hur som helst, jag återkommer troligen med information om det är så att vågen visar mindre än innan.

Man måste hoppas och tro för att sinnet ska få ro,
(kom på det nyss, ganska klyschigt men ändå..)

Hej så länge, äntligen dags för en promenad.
.

Kort om hur det känns

.
Precis innan datorerna startats och personalen tagit sina första morgontrötta steg in i lokalen sitter jag här och bloggar..

Kände för att meddela att denna "Berätta om mina kärleksbekymmer" blogg är över, (för tillfället). Jag har inset hur det är jag måste känna o vad som är det bästa. Vi kommer stanna som väldigt bra kompisar. Även om jag alltid kommer se honom som den vackraste man jag någonsing mött och den jag alltid kommer minnas som min första stora kärlek.
Jag ska lägga honom på hyllan, det finns inget annat alternativ för mig, så så får det bli.

Nu snart handledartid med min, (gissa vad), jo handledare! ;) Vi ska väl diskuterna om vad som hänt i veckan.. Måste dra. Puss på er!<3

Skratt som smittar!

.

Jag har nu på morgonen Öppet Hus med en tjej som heter Sara ute i Grebo (ligger strax utanför Åtvids). Det är verkligen underbart, vi har öppet så föräldrar kan komma med sina barn för att träffa varandra. Många känner varann men många lär också känna varann där. Idag hade vi bara tre, vilket gjorde allt lite lugnare och sen hinner man se och prata med alla barnen. Förra gången jag var med så var det sju stycken barn med respektive förälder. Barnen är i den bästa åldern, så pass att de lärt sig gå men inte lärt sig prata. Nappen och blöjorna är ju fortfarande på också. Men skratta det kan de! Sådant skratt som verkligen smittar av sig på en, man kan ju bara inte se alvarlig när man ser ett barn som skrattar och visar lyckan som skiner från ögonen bara för att hon/han hörde ett nytt ljud. Åh underbart!

Jag börjar vänja mig vid denna ålder på barn nu, har inte tidigare varit runt så många barn i denna ålder, dessa barn är från strax under ett år och till två år.

Jag lärde känna en liten flicka på 15 månader som vankade fram till mig med armarna utsträckta mot mig, det var ju bara för sött. Wilma, som den lilla tjejen heter, ville sitta i mitt knä, så jag tog up henne och satt och gullade med den sjukt söta flickan i knät. När man gjorde något som kittlade henne så gav hon ifrån sig världens leende som bara barn kan och ett härligt litet gurglande skratt. Man såg hur det bildades gropar i hennes kinder så fort det kittlades.

Jag säger bara Underbart!! Jag kommer trivas med detta! :D
.

Amorosus semper est timorosus

_____________________________________

Den man älskar den fruktar man

så sant..

.

Jag var lite osäker på om jag verkligen skulle gilla filmer igen.. När många av dem slutar så pass lyckligt. Förut var det en förutsättning för en film jag såg på, men nu för tiden får den gärna sluta lite olyckligt eller bara med ett dramatiskt slut som får en att tänka till. Jag såg en film ikväll som verkligen berörde mitt hjärta, den handlande om den här flickan, Jane, som vid 15 års ålder blir bort gift av sina föräldrar till en ung man. Både Jane och denna mannen är helt mot giftermålet och accepterar det bara för att göra sina föräldrar nöjda. Vad de inte visste innan var att det skulle sluta med en så häftig och vacker kärlek, ända tills döden skiljde dem åt. De vart dömda till döden båda två för förräderi mot drottningen och beslutar att gå i döden tillsammans. Deras kärlek är så mäktig att inte ens döden kan skilja dem åt. Filmen har en stark berättelse och ett kraftfullt slut. Jag kände bara hur den berörde mitt hjärta, jag rekommenderar den till alla andra där ute med kärlek i sina hjärtan. Se den!

- Lady Jane -

.

Känsliga avslut..

För exakt åtta år sedan satte jag mig i bilen med pappa och min älsta bror. Pappa sa att det hade hänt något och att vi behövde åka till farmor och farfar... Jag förstod nästan vad det var direkt jag satte mig i bilen, tårarna låg på lut och var berädda att falla ner. Farfar hade varit sjuk ett tag men inte särskilt mycket och läkarna hade sagt att det inte var något att oroa sig för, han kommer klara sig länge. Men jag hade det i tankarna såklart att det skulle hända någon gång i framtiden hur som helst. Han hade varit min närmsta vän när vi pratat om saker och jag hade verkligen älskat honom mest av alla mina släktingar. Den 14 september 2001, precis efter katastrofen med Wold Trade Center dog min farfar i sin säng, han somnade in och fick ett fint slut. Jag saknar honom så otroligt mycket och när jag uttalade datumet idag kom jag direkt på vad det var som hände för exakt åtta år sedan.. Han var min bästa vän, men så mycket har egentligen inte ändrats, jag kan fortfarande prata med honom, få honom att lyssna på mig. Det ända jag saknar är svaren...

Bara så du vet så är du älskad! <3

Hälsningar från Sigtuna

Är nu i sigtuna och umgås med andra och otroligt sociala volontärer från flera olika stift i sverige. Kommer åka hem på tisdag, synd har börjat trivas med folket här. Det känns skönt att äntligen fått umgås med lite folk i ens egna ålder, på Åtvids församling är det bara jag i min ålder. Man har äntlighen fått larva sig och vara ungdom igen vilket är en lättnad för mig men jag tror även för de andra, de har det ganska lika som för mig att de är den yngsta i församlingen, om man säger som anställd då...

Har fått dela rum med Kristina som är från Tyskland, hon kan ju inte så jätte mycket svenska, bara vissa ord vilket gjorde hela den här kursen troligen lite svår eftersom den är på svenska. Vi "svenskar" har fått hjälpa de fyra utländska volontärerna (två från ungern o två från tyskland) att förstå bättre, genom att prata engelska då. Men på så sätt har jag dels lärt känna Kristina bättre eftersom vi fått prata engelska hela tiden på rummet, men samtidigt så bättrar jag ju på min egen engelska, vilken inte är så bra.. :P

Ska sluta nu för vi ska snart börja igen, sista rundorna nu innan vi återigen ska Fika (vilket vi gör ganska ofta).
Ha det bra och ta det lungt! <3

Passar också på att gratta Leena på

hennes 60års dag idag!

Puss<3

När ensamheten kryper fram

Idag var det en ganska långtråkig dag med lite hunger o mycket rastlöshet... Jag tog en tur ner till badstranden som ligger knappt två kilometer ner från mig, för att fundera. Vattnet här är väldigt klart till skillnad från mälaren. Bysjön som denna sjö heter är väldigt vacker, det finns även en park i närheten som heter Folkparken och som jag gillar att åka till när tankarna inte får plats i huvudet.
Vilket tyvärr händer lite för ofta, men då är det skönt att man som nu har nära till allting. Det är det bästa med Åtvidaberg, förutom att det är så vackert, att man lätt kan cykla o gå överallt. Gillar det!
Nu ska jag bänka mig framför Ghost Whisperer så ta det lugnt där ute. Puss

Presenter man minns

.
Älskar min ängel!

Fick den av Leena som en slags avskedspresent, väldigt gulligt av henne! Den står där i köket o vakar över mig o mitt hjärta <3
.
Stor KRAM till Leena!

Det var ett tag sen nu

Nu var det ett tag sen som jag skrev här på bloggen, om det är någon som läser detta så meddelar jag bara att jag precis börjat jobba som volontär i Åtvids pastorat i Åtvidaberg. Det känns som att detta kommer vara en givande ny start på mitt nya liv som jag så gärna ville börja om med, som ni alla vet har jag ju varit lite deprimerad, men det är ju endast för att jag varit rastlös, men också för att jag inte hittat någon att dela livet med. Såklart hoppas jag nu ändra på båda dessa, men först o främst den första.
Alla personer här i församlingen har varit så vänliga mot mig vilket jag värderar högt. Speciellt en kille som jag har väldigt lätt att prata med, han är trevlig. Sen gillar jag en tjej på förskolan också, mycket fin tjej som är fin mot mig :)

Vill bara säga att trots de små motgångar jag känner vid vissa tillfällen så trivs jag ganska bra här borta. Saknar er alla och Västerås enormt! Kommer snart hem, troligen på höstlovet! :)

Känslor som ger en tankar

Ensamheten är väldigt dominant just nu, känns inte heller som att det finns något jag kan göra för att ändra på den...

Början på något..?

Det är nästan fullmåne, himlen är sådär underbart skimrande rosa med en gnutta av orange i. Det är så vackert ute. Man känner nästan inte av den bitande kylan från den sena juni kvällen.
Kärlek. Ett ämne jag alltid kommer älska, men kommer jag själv hitta det... För var dag som går så blir jag mer och mer osäker, men han finns där ute, det vet jag. Frågan är bara vart?

Dagen började som den alltid gjorde, jag klev upp, klädde på mig, åt frukost och fixade håret. Ganska mycket så som andra också gjorde när de vaknat. Mobilen ringde och med tröttheten fortfarande kvar i ögonen svarade jag motvilligt. Det var en ex-pojkvän till mig, han var full. Jag la på och stängde av den för att slippa höra honom ringa igen. Han brukade inte ge upp, han skulle ha ringt tills jag svarade, bara för att säga att han saknade mig, det vill säga endast när han var full... Var jag inte värd mer än det här? Livet är ju till för att leva, men definitivt inte så som jag försöker leva det. Det måste ju ha en mening, även för mig.
Solen sken försiktigt genom persiennen i mitt fönster, jag tog och sakta drog upp den för att njuta av det fina vädret som vi tilldelats även denna dag. Det hade varit varmt och vackert väder ute ett bra tag nu och jag kunde inte se någon som helst anledning till att jag skulle slösa på dess sekunder. När vädret var vackert så mådde jag bra, eller helt ok i alla fall. Det är när regnet och kylan kommer som jag kryper in i mitt skal för att deppa och gömma mig från den yttre världen. Då har jag bara mina böcker. Eller jo, jag har min kamera också.
Samtidigt som jag gick mot min lilla radio i vad som knappt kunde kallas kök så nynnade jag på en välkänd låt, det enda var bara att jag inte kunde klura ut vilken det var, även om jag så väl kände igen den. Radion sattes igång och jag sjöng med i alla låtar som jag kände igen. Det lilla liv jag hade att kalla liv, det lekte och jag kände mig konstigt nog väldigt munter denna dag. Jag såg för en gångs skull fram emot att diska högen med disk som stod i diskhon framför mig. Jag sjöng och jag diskade.

Jag har fortsatt på denna och kommit en liten bit, men det kommer inte bli en "bok", det kommer bli som den förra.. En lång novell :)

Pirret som vart till ett lugn

Nu när jag var i Stockholm träffade jag även Magnus igen... Nu var det ca 1½ år sedan senast han var här och vi träffades första gången, det var så otroligt pirrigt och jag var otroligt nervös den gången. Men denna kändes det som att vi hade träffats hundratals gånger tidigare, han är en så fin vän. Hur som helst, vi tänkte ha lite picknick inne i storstaden, så vi tog en "Djurgården båt" och åkte ut till Valdemars udde (om den nu hette så), och hittade en liten brygga där jag ville sitta. Vi hade köpt en Festis(caktus), jordgubbar, banan, nätmelon, apelsin och han hade med sig lite vindruvor, vilket vart en god fruktsallad. Vi satte oss och fixade till den där på bryggan, blandade den i en plastpåse, hehe, som skål använde jag jordgubbeförpackningen medan Magnus använde vindruvsförpackningen :P
Jag tror aldrig jag smakat en så god fruktsallad som denna gång. Speciellt eftersom den innehöll Jordgubbar, vilket gjorde att jag fick årets jordgubbs-premiär tillsammans med Magnus :)

Tack för att du ville/hann träffa mig :D Längtar tills nästa gång, hoppas det bara inte dröjer för länge, hade glömt lite hur trevlig du var i verkligheten och inte bara i brev ;P hehe
Om jag ska vara ärlig hade jag faktiskt glömt lite hur du såg ut, ja menar jag hade ju bilder och så, men just hur du såg ut i verkligheten och hur lång du var osv... Men du glömmer jag dig inte! :D

Sen hoppas jag ju också på ett brev snart! Jag kan ge dig en utmaning, låt oss se vem som skriver ett brev snabbast från och med nu! :P (Förra gången var det ju jag, kom igen nu Magnus, jag vet att du klarar det! ;P) haha

God Natt<3

Försommarbinderi :)

Jag åkte till Stockholm i måndags, där jag återigen skulle gå på en kortkurs inom binderi. Denna gång var det Försommarbinderi och skulle vara tre kvällar i rad. Vilket jag både såg fram emot och suckade för.. Mest för att det var så jobbigt och jag inte har hunnit haft en vecka fri än till att vila, är så trött och sliten... Men nästa vecka ska jag pusta ut och vila! Men jag såg fram emot det såklart eftersom vi höll på med blommor.

Första kvällen (måndag), vart det störst grejer gjort; Ett bordsarrangemang, en bukett och en enkel solitär.


Andra kvällen (tisdag), då fick vi göra mycket servettringar, en corsage och förbereda en bukett;


Sista kvällen (onsdag), då fick vi göra ännu flera servettringar, placeringskort, en "tårta"/dekoration för bordet och ytterliggare en solitär;


Det vart mycket denna vecka, och allt av detta vart jag nöjd med också, mycket vackra saker och jag skall komma ihåg denna lärdom och ha kvar bilderna. Funderar på att göra några liknande servettringar till pappa när han fyller 59 senare i år. Han blir så gammal! :P

Bodde ju även denna gång hos Anders och Anna, de är så sjukt trevliga och bjuder mig på allt, jag känner mig lite överväldigad när jag är hos dem. Men det är bara att tacka och ta emot. :D

Det var en trevlig resa! :D

Oväntade händelser

Dagen började som så många andra med att jag vaknade. Hade legat och läst i körkortsboken länge kvällen innan så var lite trött och skulle gärna legat kvar en stund till i sängen, men upp skulle jag!
Idag, församlings konf. ska ha Konfirmation. Jag tänkte jag skulle gästa dem och sätter igång med frukost sådär runt 10.30. Konfirmationen var inte fören 14.00 så jag hade massa tid! :D Satte mig som vanligt vid tv:en för att smaska i mig fil och flingor. (Dålig vana.) Pappa åkte, pappa kom hem. Dags för lunch, tänkte jag kunde cykla ner till stan idag, verkade ju bli så fint väder. Jag såg ett missat samtal från Räki(Mattias), som ville att jag skulle komma ner till Folkhögskolans Dag nere på torget. Det krockade med Konfirmationen, men en kvart hann jag vara där för att träffa flera godingar som Joakim, Nicklas, Carro, Erika mfl... De hade ganska tråkigt och jag önskade dem lycka till resten av dagen samtidigt som jag fyra minuter i två skyndade iväg till kyrkan. Det startade två och jag hann precis in. :)


Konfirmanderna var nu konfirmerade och det var dags för mig och Elina att gå till Kalle på Spången som vi planerat... Lina ville följa med och sen slutade det med att alla andra också följde med, vilket inte gjorde något alls, snarare tvärtom, det vart super mysigt.

Vi satte oss ute, 7st vid ett litet bord, och när vi minst anade det kom stålmannen och tittade förbi. Ganska så snygg också, även om hans kropp inte helt fyllde ut de kläder han bar, men ändå! Stålmannen liksom! :D

Elina fick ett foto med honom, men det i utbyte mot en kyss på hans kind ;P

Anna gick hem och vi kompleterade med att sätta in en viss Jonas på hennes stol, men det tog inte lång tid innan vi bestämt oss för att hämta Julias mini-kubbspel och traska mot Vasa-parken. Så vi hämtade och traskade :P
Vi spelade och jag var såklart i det laget som utklassade de andra. Sen satt vi resten av tiden och flummade på gräset medan solens strålar värmde. Vi hade på vägen plockat upp Johannes som precis slutat, han hade tydligen jobbat som Zetterlundsmusen för dagen :P Verkade varmt. Sen kom det massa killar och satte sig vid oss, de kände tydligen Johannes och verkade helt ok. Nyktra, även om de satt med varsin ölflaska i handen.
Träffade också på min broder Mattias där i Vasa-parken, på dess gröna gräsmatta, han kände någon som satt i klungan med människor längre bort. Att se Mattias umgås och vara social var något som inte hände allt för ofta... Men jag vart oerhört glad över det, att han inte HELA tiden sitter vid sin dator, hemma, ensam, på sitt lilla rum. Vilket jag sett de senaste veckorna.


Dags att ta farväl, sa hej då till alla de människor som jag där umgåts med för att gå iväg till centralen och kolla nästa buss. När jag satt vid busshållplatsen och väntade med mp-3:n i öronen kommer det en gammal man och börjar random att prata med mig. Jag tar ur öronsnäckan för att vara artig och lysnade på honom, sen började han prata om sitt liv och vad han gjort under dagen, jag lyssnade och nickade. Sen sa han att han skulle fylla 70 om en månad, då sa jag att jag fyller 20 och ca en månad. Han fortsatte prata så jag stängde av musiken. 13 minuter kvar, stod det i datorn. Och jag lyssnade, han pratade och jag svarade. Bussen kom och vi sa hej då. Trevlig gubbe tycker jag, vi hade ganska intressanta samtal.

Kommer hem, där vi bestämt att jag och Mattias skulle se på Melodifestivalen. Klockan blir 20.00, då jag trodde att den skulle börja, men blir besviken, ingen Mattias... Klockan blir 21.00, Melodifestivalen börjar, ingen Mattias... Klockan blir 22.00, ingen Mattias... Klockan slår 00.00 och Melodifestivalen slutar, ingen Mattias... Vart är Mattias!? (Här kommer det stadiet jag börjar bli orolig, visst han är vuxen kan ta vara på sig själv och så, men ändå...) Klockan blir 00.30, 01.00, 01.30, ingen Mattias... Pratar med Anna i kanske en timme, och inser hur mycket klockan är! Vi lägger på efter att sagt god natt minst 10 gånger *skratt*. Jag ser på klockan, 02.20 ingen Mattias... Ser på en film när jag hör något, Mattias var äntligen hemma! XD Jag såg klart på filmen och kunde sluta oroa mig, han var hemma igen. Klockan 02.55 tvättade jag ansiktet och en viss Mattias knackade på badrumsdörren...
Jag frågade såklart va det var och han svarade; "Jag måste gå ner till stan, jag lämnade min cykel där och måste hämta den."
Jag svarade; "Gå!?"
Han svarade då ironiskt; "Ja, det tar ju bara 50 minuter att gå dit.." *skratt*

Nu när jag skriver detta är han säkert på väg tillbaka och förhoppningsvis snart hemma så jag slipper oroa mig mer för kvällen. Super trött nu! Klockan är nu 03.24.

God natt!

Hur ligger mina känslor till för honom? Är det så att man vill skrika eller gråta av lycka? Eller gör allt detta mig bara depprimerad?
Frågor jag inte kommer få svar på så länge jag stänger mig själv ute. När jag ser in i mitt inre, det som varit låst så länge, ser jag en tjej som vill ge honom en chans. Jag tror han kan vara bra för både mig och mitt "ideal", när det gäller män. Jag tror jag verkligen gillar honom mer än vad jag hittills vågat visa, både för honom, för andra och för mig själv...

"Hjärta" för dig.

Återigen till Tärna :)

Besökte Internatet och alla dess vackra människor!

Nicklas: Vem är jätte mysig och alltid lätt att prata med, om allt! :) Han är mitt stöd när jag håller på att falla, gillar honom verkligen.

Erika: (Vem jag är hemligt förlovad med, eftersom jag ju egentligen är förlovad med Joanna... *schh*) Men hon är en härlig tjej med samma humor som mig och vilken man alltid hittar på något roligt att göra eller skratta om. :D

Carro: Vem nästan är årets Millan... Hon är sprallig, har underbart skratt, jämt positiv, kommer alltid med de rätta komentarerna och är norrlänning. Vad mer behöver jag säga... ;P


Sen fanns ju de andra där, som; Dennis, Räki, Eva, Sara, Sam, Jonas och Sandra m.fl... De är alla lika underbara på sitt sätt och jag ångrar vissa gånger att jag flyttade från dem. De var ju min familj och jag trivdes där, fattar inte hur jag tänkte... Men nu är jag glad att jag i alla fall har deras förtroende kvar och att jag lätt kan komma tillbaka in i "familjen", hur ofta jag vill! :D


Tack! <3

Fem vita blad av kärlek.

Nu ikväll vart jag så sugen på att skriva lite igen, kan erkänna att lite ringrostig var jag allt, men när allt släppte så flödade orden på och jag fick ihop detta... :)

Den man möter först. Är det första kärleken, hur känns första kärleken? Hur vet man ens att det är den man äger?
Jag har funderat mycket på ordet Kärlek. Det har en så mäktig klang. Säger man "Jag älskar dig", förväntas mycket av den personen. Ord jag inte vet om jag ens själv behärskar... alls. "Att älska i nöd och i lust", verkar tidskrävande, men som så mycket annat, underbart!

När man älskar en annan människa, är det för sakens skull, känslans eller kärlekens?

Gör man rätt när man slutar känna känslan av trygghet, tillit och framtidstro? Kärlek som knoppas, kommer den hinna blomma ut till något vackert innan hösten kommer? Hösten som kommer med kyla, vilket jag inte alltid säger slutar olyckligt, men att det även där finns risker att den vissnar och dör.
Jag skulle så gärna vilja tro på begreppet Kärlek. Men jag har ingen som kan bevisa för mig vad dess verkliga betydelse är. Vilket jag önskar jag hade.
Jag önskar jag kunde få känna mig underbar, av någon som får mitt hjärta att knoppas om våren och fortsätta blomma hela vintern. Någon som vet vad Kärlek är, någon som vet att det är mer än bara ett begrepp...

Jag kallade denna text för "Fem vita blad av kärlek", vilket för mig är betydelse för blomma. Betydelsen för den blomman jag bär i mitt hjärta, som bara väntar på att få blomma ut.

Annikas skor!

Jag var med mamma hela vägen till Eskilstuna och Tuna Park. Där väntade shopping :D
Vi gick genom de flesta av dessa butikerna, tills vi kom till en av deras skobutiker... Där fick jag syn på den vackraste skon jag sett, jag tappade nästan andan, har aldrig gjort det för en sko förut. Jag har aldrig ansett mig själv som en skofantast, innan nu...
Wildflower stod det på märket, och den bestod av massa härliga färger som gick ihop till något, enligt mig, vackert! <3 face="verdana">:) Dessa köpte vi och sen gick vi vidare... På vägen till maten köpte vi lite kläder och sen tog vi en liten rast. Kycklingfilé på spett med jordnötssås och ris, ljuvligt!
Vi fortsatte våran färd genom resten av gallerian, hade ju bara besökt ca hälften än så länge ;P

Kläder, kläder, kläder, klänning osv är lite av vad jag köpte, samt skorna då och en deo, vilken jag var i strängt behov av, eftersom den hemma var slut.
Kjolen jag köpte måste jag nog säga var det bästa köpet, förutom skorna då. En trevlig dag och mamma vågade låta mig övninsköra henne både dit och hem. Jag tror hon börjat inse att jag KAN köra bil vid det här laget :P

Hur som helst, idag(lördag), tog jag mig en liten tur över internet för att se om Wilflower skorna kanske skulle finnas på flera ställen, med rätt storlek. Jag hittade den med samma pris på fyra ställen, till och med svenska ställen :D
Men när jag klickade in på det sista såg jag genast en sak som fick mig att beslutsamt verkligen vilja köpa dem, det vart ett måste! Skorna kallades på den sidan för Annika! Vilket gjorde allting klart för mig.
Jag ska ner på stan imorgon för att leta efter dessa, om jag inte hittar dem där så köper jag dem via internet, då de kostar ca 349:- Men det är de värt :)

Maskerad! :D

Äntligen var det dags för den efterlängtade Maskeraden på KBG :)
Jag hade en medeltidsklänning och Anna var typ en fransk student :P
Ovanligt många konfirmander kom utklädda i år, det var mycket populärt denna gången, förra året var det ju typ bara jag och Anna som kom utklädda ;P

<>^<>^<>^<>^<>^<>

Juste! Beställde min student mössa idag!! XD Usch vad jag längtar efter den, otroligt vad en vit liten mössa kan väcka sådana känslor... Jag känner att jag förtjänade den efter 2 ½ år på Tärna Folkhögskola. :D Yaay!! <3

Musiken för dagen är underbara; Green Day

<3

Duktiga Annika.

Usch! Ställde mig på vågen och den visade definitivt inte det jag ville se... Tog mig i kragen och bestämde mig för att springa lite i morse, kände mig otroligt stolt när jag kom hem till uppfarten igen. Jag sprang ju inte hela vägen men jag pendlade, sprang, gick, sprang, gick osv..
Nu ska jag försöka springa innan frukost så ofta jag kan, inget man brukar kunna hålla så länge men jag ska försöka i alla fall! Så ser ni folk där ute på Gryta en halvgalen tjej springa förbi så kan det vara jag ;P hehe

Kram på er <3

Skrapa, tvätta, måla...

.
.
.

Var till Farmor idag(måndag) direkt efter jag haft migrän och skulle hjälpa henne med hennes utesoffa. Den målade jag kanske för en sådär 3 år sedan och då gjorde jag det väldigt noggrant. Även denna gång, idag åkte jag dit till halv 3 och jobbade tills ca halv 6. *stolt* Men gjorde det kanske FÖR noggrant eftersom jag skulle hunnit skrapat bort den mesta delen av färgen och sen tvätta av den och hinna måla den en gång. Hann bara skrapa och tvätta samt måla två ben, den måste ju målas två gånger så får åka dit senare någon gång igen... Men farmor säger ju aldrig nej till ett besök, inte heller jag att få besöka henne, hon är så snäll så! :D

Men det gick jätte bra och under dessa 3 timmar som jag konstant jobbade hade jag JCS i öronen och underhöll mig med :)

Framtida namn.

Jag låg i morse och lyssnade på radion där de pratade om olika namn och speciella namn...
Då hamnade mina tankar såklart på vad jag gillar för namn och vad jag skulle vilja kalla mina framtida barn...

Om det blir en pojke så;
1. Edward (ska vara med w)
2. Filip (ett namn jag gillat säkert 10 år och som fortfarande är mycket fint.)
3. Oliver

Sen om det bli en flicka;
1. Jane
2. Irma
3. Erika
(Sen om det blir en flicka kommer hon få mellan namnet Elisabeth, för mamma och jag har det som mellannamn, roligt att föra vidare i generationen.)

...jaha, migrän.

Vaknade upp och mådde hur bra som helst, sen efter jag suttit vid tv:en ca en timme som jag hör mamma komma hem efter att ha jobbat natt. Jag kände att jag nu allt för länge sett suddigt, förstod inte varför ögonen såg suddigt... Men sen gick det över och det övergick till en mindre smärta istället, jag frågade mamma vad det kunde vara, men där utan förslag. Smärtan i ögonen satt kvar och det spred sig till hela huvudet, smärtan var konstant och hemsk. Sen la kroppen till illamående också, vilket fick mig att spy... Jag frågade mamma åter en gång och hon gissade på migrän... Jag har ju aldrig haft det förut inte heller mamma så hon åkte till apoteket för att fråga angående mina symptomer. Det visade sig vara Migrän, första gången jag någonsin fått det och jag förstår nu varför alla som haft det klagar så... Hemskt...
Skönt som det var köpte mamma Ezeneo och allt försvann sakta men säkert under lite mer än 3 timmar. Vilket var hur skönt som helst! :)

Tack för värktabletter!

Imorgon redan dags för fotografering med konfirmanderna, tiden går verkligen fort. Det var ju verkligen inte länge sedan jag satt där på första lägret med dem och kände alla dessa blickar mot mig som frågade "Vem är det där?", jag var inte med på deras första termin som konfirmander eftersom jag var isolerad på tärna vid den tiden... Men nu har jag släppts fri att göra det jag verkligen vill, och det är att vara med mina konf. De är tydligt 23 st och alla lika underbara!

Idag hade vi planeringshelg inför konfirmationen och det var ju idag de skulle komma på vad som ska hända på själva konfirmationen, gick väl sådär... Men till slut tror jag alla hittade en grupp även om det kanske inte var just det som de ville göra men i alla fall, det kommer bli toppen.

Foto imorgon alltså, då hoppas jag även detta året kommer bli ett riktigt flum kort med alla konfirmander och assistenter samt präst och Leena :D
*Vi håller tummarna*

Kram och god natt

Känslor

Känslor kan få en att känna nervös, modig, glad, sur, lycklig, olycklig... Allt!
Men det jag själv känner just nu är att jag är bestämd, jag vet vad jag vill och det måste får komma ut, även om det menas att jag måste såra någon på vägen, tyvärr...
Länge har jag gått runt och funderat på vad det egentligen är jag vill, aldrig förut har jag känt mig så beslutsam som nu. Äntligen vet jag vad jag vill! Förlåt...

Dagen då bubblorna flög över Västerås!

Idag(eller snarare i måndags), så hade jag bestämt möte med Anna och systern hennes Elina. De sa att det skulle komma flera så jag antog att Anton skulle komma (Elinas pojkvän). När Anna tidigare flera gånger under dagen innan påmint mig att ta med såpbubblor så var det svårt att glömma det, jag kom fram till skrapan och såg fyra personer sitta där... Anna, Elina, Anton och Antons vän Matte. Trevlig prick. Vi blåste såpbubblor över hela stan och bland dem ser man en viss Dennis kämpa sig genom... Så kom Dennis också. Ju fler alltid desto roligare! :D

Vi fortsatte att blåsa bubblor och Anton fick oturligtnog bubblor både i ögat och munnen, då vi blåste flera, gav han mig och Anna onda blickar. Hehe ;P

Sen var det dags för mat, eller tja Anton köpte en hamburgare och vi andra såg på...

Vi tog en tur iväg till några stenstolar som man hört talas om tidigare. Där satte vi oss och delade fem stolar på sex personer, det gick galant! Några rökte och några åt kakor :) Sen fick vi ett litet prat med en berusad kille på andra våningen, han frågade om vi ville komma upp? Tja, jag tror inte det, vart det fulla och korrekta svaret!

+ =
Elina & Anton <3

Sen tog jag och Anna våra steg och gick mot Vasa, vi satte oss och fotograferade massa vid vattenkanten, där vi hade perfekt utsikt över slottet. Medan vi dinglade benen ovanför svartån och åt upp de sista kakorna vart vi inspanade av snuskgubbe nummer två! hehe Populära idag. Han stod på andra sidan lutad mot slotten och glodde hela tiden, jag som tyckte han liknade någon jag kände tog en smyg foto. Vi zomade in och jag kände dessvärre ej igen honom, men vi såg att han tittade rakt in i kameran, så smygfoto vart det inte... ;P haha

Svartån!

Sen kom de andra och friden var över...

Vi fortsatte upp mot en fontän, som jag brukar kalla fyllefontänen eftersom alla fyllon hänger där på sommaren, nu hängde vi där istället. XP
Där vart det jaganden av läskiga killar(Anton o Dennis), godisätande, fotograferande, överfall och ett visst par som insåg efter alla dessa månader att de hatar varandra ;P hihi(fast bara på skoj, när jag sagt att det var så "jälva lyckliga" tillsammans.)

Tiden tog slut, vi vart uttråkade, de andra stack till stugan medan jag och Anna tog våran tur ner till Centralen för att invänta våra bussar. Där vi också sa farväl för kvällen med massa kramar och löften om att som vanligt ses på onsdag,(vilket är imorgon.) :D

När jag kom hem och kl var ca halv åtta får jag ett samtal av min kära kompis Helena och hennes syster Maria, "Kom hit och lek med oss"!, Jag frågade om de hade läsk, svaret vart JA, och jag susade dit på cykeln.
Vi satt säkert från klockan 20.00 - 03.20 i deras kök med min 38%:iga "loka" och deras läsk och pratade minnen samt snusk. Usch vad underbart det var! Ångrar inte att jag kom och orkade med även detta denna dag/natt. :)

Så puss på alla mina vänner där ute som gör mitt liv så minnesvärt! Allt beror på er!<3 Tack!

Carpe diem - Fånga dagen

Bit ihop.

Vissa saker i livet måste man bita ihop och ta tag i, har man tagit på sig ett ansvar måste man klara av det, i alla fall få det genomfört även om det blir bra eller dåligt. Jag har haft många sådana "uppdrag" där jag bara velat springa ifrån, men också sådana som man bara älskar att få göra.
Jag tyckte att det här citatet passar väldigt bra...

Det är inte för att saker är svåra som vi inte vågar
-det är för att vi inte vågar som de är svåra!
/Grouncho Marx