Himlen är oskyldigt blå..

.

Jag sitter här vid min arbetsdator och kände hur fingrarna kliade.

Jag behövde skriva av mig lite.

Det var ju riktigt kallt i morse men nu känns det som att dagen inte kan bli vackrare. Hur ofta tackar man egentligen för att det är sol och vackert väder? Oftast så beklagar man sig istället över att det regnar, är kallt osv. Jag tackar för värmen så fort jag ser ljuset från solen och hoppas att den kan vara så länge som möjligt. Kallt är för kallt, men varmt är alderles lagom. Nu är det dags för planering inför kvällens konfirmander. Längtar!

Vi ses! <3

.

Församlingens alla kaffenarkomaner

.

Alla dricker kaffe!!!

Jag blir nästan rädd när man ser hur mycket vissa personer egentligen behöver! Är det verkligen så att man bli kaffeberoende om man jobbar på en församling? Hittills har jag bara hittat EN te drickare, så som jag. Vi står upp mot kaffet. Jag kommer inte bli kaffenarkoman!

Tack för mig.

.

Om ledighet

.
Idag, en dag som alla andra... Men ändå inte, eftersom denna dagen bara kommer upplevas en gång i livet, precis som alla andra. Men nu var det inte det jag tänkte skriva om, tankarna flög iväg lite.

Måndag! Ledig! Ensam! Uttråkad! Fundersam! Road! Glad!

Så kan väl en vanlig måndag se ut för mig, jag är ledig från jobbet och än så länge så har jag egentligen inte hittat så mycket att göra på min fritid. Därför uttråkad. Längtar verkligen efter att få jobba, det håller mig sysselsatt och ger mig inte så mycket tid till att hinna tänka på ensamheten. Vilket är bra.

Konfirmanderna har nu startat och jag har träffat två av de tre grupper jag kommer ha under detta år. Hittills är grupperna väldigt lovande. Kommer troligen trivas med dem hur bra som helst! Hade mina tvivel innan men har nu insett att man aldrig ska ha fördomar innan man vet säkert hur vissa personer är. De tjatade till och med på oss att de ville leka! Som sagt, inga fördomar mer..

Jag tänkte att jag skulle ta en promenad ute idag, men när jag såg ut genom fönstret och lyssnade så hörde jag bara ett väldans smatter på fönsterbrädan. Jaha, regn! :(
Men jag hann ändå i ett uppehåll smita ner till Ica och tillbaka. Man måste ju ha mat. Nu har det varit ett ganska bra uppehåll med till och med lite solsken ibland. Jag ska nog traska nu istället.
Känner och hoppas att alla mina promenader den senaste månaden har bidragit med något i alla fall. Det känns som att skärpet går att spänna ett snäpp till och att tröjorna inte sitter lika tajt. Men har dessvärre ingen våg, den kommer v.41 med en bil från Västerås. Då ska mamma besöka mig en helg. Saknar mamma.
Hur som helst, jag återkommer troligen med information om det är så att vågen visar mindre än innan.

Man måste hoppas och tro för att sinnet ska få ro,
(kom på det nyss, ganska klyschigt men ändå..)

Hej så länge, äntligen dags för en promenad.
.

Kort om hur det känns

.
Precis innan datorerna startats och personalen tagit sina första morgontrötta steg in i lokalen sitter jag här och bloggar..

Kände för att meddela att denna "Berätta om mina kärleksbekymmer" blogg är över, (för tillfället). Jag har inset hur det är jag måste känna o vad som är det bästa. Vi kommer stanna som väldigt bra kompisar. Även om jag alltid kommer se honom som den vackraste man jag någonsing mött och den jag alltid kommer minnas som min första stora kärlek.
Jag ska lägga honom på hyllan, det finns inget annat alternativ för mig, så så får det bli.

Nu snart handledartid med min, (gissa vad), jo handledare! ;) Vi ska väl diskuterna om vad som hänt i veckan.. Måste dra. Puss på er!<3

Skratt som smittar!

.

Jag har nu på morgonen Öppet Hus med en tjej som heter Sara ute i Grebo (ligger strax utanför Åtvids). Det är verkligen underbart, vi har öppet så föräldrar kan komma med sina barn för att träffa varandra. Många känner varann men många lär också känna varann där. Idag hade vi bara tre, vilket gjorde allt lite lugnare och sen hinner man se och prata med alla barnen. Förra gången jag var med så var det sju stycken barn med respektive förälder. Barnen är i den bästa åldern, så pass att de lärt sig gå men inte lärt sig prata. Nappen och blöjorna är ju fortfarande på också. Men skratta det kan de! Sådant skratt som verkligen smittar av sig på en, man kan ju bara inte se alvarlig när man ser ett barn som skrattar och visar lyckan som skiner från ögonen bara för att hon/han hörde ett nytt ljud. Åh underbart!

Jag börjar vänja mig vid denna ålder på barn nu, har inte tidigare varit runt så många barn i denna ålder, dessa barn är från strax under ett år och till två år.

Jag lärde känna en liten flicka på 15 månader som vankade fram till mig med armarna utsträckta mot mig, det var ju bara för sött. Wilma, som den lilla tjejen heter, ville sitta i mitt knä, så jag tog up henne och satt och gullade med den sjukt söta flickan i knät. När man gjorde något som kittlade henne så gav hon ifrån sig världens leende som bara barn kan och ett härligt litet gurglande skratt. Man såg hur det bildades gropar i hennes kinder så fort det kittlades.

Jag säger bara Underbart!! Jag kommer trivas med detta! :D
.

Amorosus semper est timorosus

_____________________________________

Den man älskar den fruktar man

så sant..

.

Jag var lite osäker på om jag verkligen skulle gilla filmer igen.. När många av dem slutar så pass lyckligt. Förut var det en förutsättning för en film jag såg på, men nu för tiden får den gärna sluta lite olyckligt eller bara med ett dramatiskt slut som får en att tänka till. Jag såg en film ikväll som verkligen berörde mitt hjärta, den handlande om den här flickan, Jane, som vid 15 års ålder blir bort gift av sina föräldrar till en ung man. Både Jane och denna mannen är helt mot giftermålet och accepterar det bara för att göra sina föräldrar nöjda. Vad de inte visste innan var att det skulle sluta med en så häftig och vacker kärlek, ända tills döden skiljde dem åt. De vart dömda till döden båda två för förräderi mot drottningen och beslutar att gå i döden tillsammans. Deras kärlek är så mäktig att inte ens döden kan skilja dem åt. Filmen har en stark berättelse och ett kraftfullt slut. Jag kände bara hur den berörde mitt hjärta, jag rekommenderar den till alla andra där ute med kärlek i sina hjärtan. Se den!

- Lady Jane -

.

Känsliga avslut..

För exakt åtta år sedan satte jag mig i bilen med pappa och min älsta bror. Pappa sa att det hade hänt något och att vi behövde åka till farmor och farfar... Jag förstod nästan vad det var direkt jag satte mig i bilen, tårarna låg på lut och var berädda att falla ner. Farfar hade varit sjuk ett tag men inte särskilt mycket och läkarna hade sagt att det inte var något att oroa sig för, han kommer klara sig länge. Men jag hade det i tankarna såklart att det skulle hända någon gång i framtiden hur som helst. Han hade varit min närmsta vän när vi pratat om saker och jag hade verkligen älskat honom mest av alla mina släktingar. Den 14 september 2001, precis efter katastrofen med Wold Trade Center dog min farfar i sin säng, han somnade in och fick ett fint slut. Jag saknar honom så otroligt mycket och när jag uttalade datumet idag kom jag direkt på vad det var som hände för exakt åtta år sedan.. Han var min bästa vän, men så mycket har egentligen inte ändrats, jag kan fortfarande prata med honom, få honom att lyssna på mig. Det ända jag saknar är svaren...

Bara så du vet så är du älskad! <3

Hälsningar från Sigtuna

Är nu i sigtuna och umgås med andra och otroligt sociala volontärer från flera olika stift i sverige. Kommer åka hem på tisdag, synd har börjat trivas med folket här. Det känns skönt att äntligen fått umgås med lite folk i ens egna ålder, på Åtvids församling är det bara jag i min ålder. Man har äntlighen fått larva sig och vara ungdom igen vilket är en lättnad för mig men jag tror även för de andra, de har det ganska lika som för mig att de är den yngsta i församlingen, om man säger som anställd då...

Har fått dela rum med Kristina som är från Tyskland, hon kan ju inte så jätte mycket svenska, bara vissa ord vilket gjorde hela den här kursen troligen lite svår eftersom den är på svenska. Vi "svenskar" har fått hjälpa de fyra utländska volontärerna (två från ungern o två från tyskland) att förstå bättre, genom att prata engelska då. Men på så sätt har jag dels lärt känna Kristina bättre eftersom vi fått prata engelska hela tiden på rummet, men samtidigt så bättrar jag ju på min egen engelska, vilken inte är så bra.. :P

Ska sluta nu för vi ska snart börja igen, sista rundorna nu innan vi återigen ska Fika (vilket vi gör ganska ofta).
Ha det bra och ta det lungt! <3

Passar också på att gratta Leena på

hennes 60års dag idag!

Puss<3

När ensamheten kryper fram

Idag var det en ganska långtråkig dag med lite hunger o mycket rastlöshet... Jag tog en tur ner till badstranden som ligger knappt två kilometer ner från mig, för att fundera. Vattnet här är väldigt klart till skillnad från mälaren. Bysjön som denna sjö heter är väldigt vacker, det finns även en park i närheten som heter Folkparken och som jag gillar att åka till när tankarna inte får plats i huvudet.
Vilket tyvärr händer lite för ofta, men då är det skönt att man som nu har nära till allting. Det är det bästa med Åtvidaberg, förutom att det är så vackert, att man lätt kan cykla o gå överallt. Gillar det!
Nu ska jag bänka mig framför Ghost Whisperer så ta det lugnt där ute. Puss

Presenter man minns

.
Älskar min ängel!

Fick den av Leena som en slags avskedspresent, väldigt gulligt av henne! Den står där i köket o vakar över mig o mitt hjärta <3
.
Stor KRAM till Leena!

Det var ett tag sen nu

Nu var det ett tag sen som jag skrev här på bloggen, om det är någon som läser detta så meddelar jag bara att jag precis börjat jobba som volontär i Åtvids pastorat i Åtvidaberg. Det känns som att detta kommer vara en givande ny start på mitt nya liv som jag så gärna ville börja om med, som ni alla vet har jag ju varit lite deprimerad, men det är ju endast för att jag varit rastlös, men också för att jag inte hittat någon att dela livet med. Såklart hoppas jag nu ändra på båda dessa, men först o främst den första.
Alla personer här i församlingen har varit så vänliga mot mig vilket jag värderar högt. Speciellt en kille som jag har väldigt lätt att prata med, han är trevlig. Sen gillar jag en tjej på förskolan också, mycket fin tjej som är fin mot mig :)

Vill bara säga att trots de små motgångar jag känner vid vissa tillfällen så trivs jag ganska bra här borta. Saknar er alla och Västerås enormt! Kommer snart hem, troligen på höstlovet! :)