Pirret som vart till ett lugn

Nu när jag var i Stockholm träffade jag även Magnus igen... Nu var det ca 1½ år sedan senast han var här och vi träffades första gången, det var så otroligt pirrigt och jag var otroligt nervös den gången. Men denna kändes det som att vi hade träffats hundratals gånger tidigare, han är en så fin vän. Hur som helst, vi tänkte ha lite picknick inne i storstaden, så vi tog en "Djurgården båt" och åkte ut till Valdemars udde (om den nu hette så), och hittade en liten brygga där jag ville sitta. Vi hade köpt en Festis(caktus), jordgubbar, banan, nätmelon, apelsin och han hade med sig lite vindruvor, vilket vart en god fruktsallad. Vi satte oss och fixade till den där på bryggan, blandade den i en plastpåse, hehe, som skål använde jag jordgubbeförpackningen medan Magnus använde vindruvsförpackningen :P
Jag tror aldrig jag smakat en så god fruktsallad som denna gång. Speciellt eftersom den innehöll Jordgubbar, vilket gjorde att jag fick årets jordgubbs-premiär tillsammans med Magnus :)

Tack för att du ville/hann träffa mig :D Längtar tills nästa gång, hoppas det bara inte dröjer för länge, hade glömt lite hur trevlig du var i verkligheten och inte bara i brev ;P hehe
Om jag ska vara ärlig hade jag faktiskt glömt lite hur du såg ut, ja menar jag hade ju bilder och så, men just hur du såg ut i verkligheten och hur lång du var osv... Men du glömmer jag dig inte! :D

Sen hoppas jag ju också på ett brev snart! Jag kan ge dig en utmaning, låt oss se vem som skriver ett brev snabbast från och med nu! :P (Förra gången var det ju jag, kom igen nu Magnus, jag vet att du klarar det! ;P) haha

God Natt<3

Försommarbinderi :)

Jag åkte till Stockholm i måndags, där jag återigen skulle gå på en kortkurs inom binderi. Denna gång var det Försommarbinderi och skulle vara tre kvällar i rad. Vilket jag både såg fram emot och suckade för.. Mest för att det var så jobbigt och jag inte har hunnit haft en vecka fri än till att vila, är så trött och sliten... Men nästa vecka ska jag pusta ut och vila! Men jag såg fram emot det såklart eftersom vi höll på med blommor.

Första kvällen (måndag), vart det störst grejer gjort; Ett bordsarrangemang, en bukett och en enkel solitär.


Andra kvällen (tisdag), då fick vi göra mycket servettringar, en corsage och förbereda en bukett;


Sista kvällen (onsdag), då fick vi göra ännu flera servettringar, placeringskort, en "tårta"/dekoration för bordet och ytterliggare en solitär;


Det vart mycket denna vecka, och allt av detta vart jag nöjd med också, mycket vackra saker och jag skall komma ihåg denna lärdom och ha kvar bilderna. Funderar på att göra några liknande servettringar till pappa när han fyller 59 senare i år. Han blir så gammal! :P

Bodde ju även denna gång hos Anders och Anna, de är så sjukt trevliga och bjuder mig på allt, jag känner mig lite överväldigad när jag är hos dem. Men det är bara att tacka och ta emot. :D

Det var en trevlig resa! :D

Oväntade händelser

Dagen började som så många andra med att jag vaknade. Hade legat och läst i körkortsboken länge kvällen innan så var lite trött och skulle gärna legat kvar en stund till i sängen, men upp skulle jag!
Idag, församlings konf. ska ha Konfirmation. Jag tänkte jag skulle gästa dem och sätter igång med frukost sådär runt 10.30. Konfirmationen var inte fören 14.00 så jag hade massa tid! :D Satte mig som vanligt vid tv:en för att smaska i mig fil och flingor. (Dålig vana.) Pappa åkte, pappa kom hem. Dags för lunch, tänkte jag kunde cykla ner till stan idag, verkade ju bli så fint väder. Jag såg ett missat samtal från Räki(Mattias), som ville att jag skulle komma ner till Folkhögskolans Dag nere på torget. Det krockade med Konfirmationen, men en kvart hann jag vara där för att träffa flera godingar som Joakim, Nicklas, Carro, Erika mfl... De hade ganska tråkigt och jag önskade dem lycka till resten av dagen samtidigt som jag fyra minuter i två skyndade iväg till kyrkan. Det startade två och jag hann precis in. :)


Konfirmanderna var nu konfirmerade och det var dags för mig och Elina att gå till Kalle på Spången som vi planerat... Lina ville följa med och sen slutade det med att alla andra också följde med, vilket inte gjorde något alls, snarare tvärtom, det vart super mysigt.

Vi satte oss ute, 7st vid ett litet bord, och när vi minst anade det kom stålmannen och tittade förbi. Ganska så snygg också, även om hans kropp inte helt fyllde ut de kläder han bar, men ändå! Stålmannen liksom! :D

Elina fick ett foto med honom, men det i utbyte mot en kyss på hans kind ;P

Anna gick hem och vi kompleterade med att sätta in en viss Jonas på hennes stol, men det tog inte lång tid innan vi bestämt oss för att hämta Julias mini-kubbspel och traska mot Vasa-parken. Så vi hämtade och traskade :P
Vi spelade och jag var såklart i det laget som utklassade de andra. Sen satt vi resten av tiden och flummade på gräset medan solens strålar värmde. Vi hade på vägen plockat upp Johannes som precis slutat, han hade tydligen jobbat som Zetterlundsmusen för dagen :P Verkade varmt. Sen kom det massa killar och satte sig vid oss, de kände tydligen Johannes och verkade helt ok. Nyktra, även om de satt med varsin ölflaska i handen.
Träffade också på min broder Mattias där i Vasa-parken, på dess gröna gräsmatta, han kände någon som satt i klungan med människor längre bort. Att se Mattias umgås och vara social var något som inte hände allt för ofta... Men jag vart oerhört glad över det, att han inte HELA tiden sitter vid sin dator, hemma, ensam, på sitt lilla rum. Vilket jag sett de senaste veckorna.


Dags att ta farväl, sa hej då till alla de människor som jag där umgåts med för att gå iväg till centralen och kolla nästa buss. När jag satt vid busshållplatsen och väntade med mp-3:n i öronen kommer det en gammal man och börjar random att prata med mig. Jag tar ur öronsnäckan för att vara artig och lysnade på honom, sen började han prata om sitt liv och vad han gjort under dagen, jag lyssnade och nickade. Sen sa han att han skulle fylla 70 om en månad, då sa jag att jag fyller 20 och ca en månad. Han fortsatte prata så jag stängde av musiken. 13 minuter kvar, stod det i datorn. Och jag lyssnade, han pratade och jag svarade. Bussen kom och vi sa hej då. Trevlig gubbe tycker jag, vi hade ganska intressanta samtal.

Kommer hem, där vi bestämt att jag och Mattias skulle se på Melodifestivalen. Klockan blir 20.00, då jag trodde att den skulle börja, men blir besviken, ingen Mattias... Klockan blir 21.00, Melodifestivalen börjar, ingen Mattias... Klockan blir 22.00, ingen Mattias... Klockan slår 00.00 och Melodifestivalen slutar, ingen Mattias... Vart är Mattias!? (Här kommer det stadiet jag börjar bli orolig, visst han är vuxen kan ta vara på sig själv och så, men ändå...) Klockan blir 00.30, 01.00, 01.30, ingen Mattias... Pratar med Anna i kanske en timme, och inser hur mycket klockan är! Vi lägger på efter att sagt god natt minst 10 gånger *skratt*. Jag ser på klockan, 02.20 ingen Mattias... Ser på en film när jag hör något, Mattias var äntligen hemma! XD Jag såg klart på filmen och kunde sluta oroa mig, han var hemma igen. Klockan 02.55 tvättade jag ansiktet och en viss Mattias knackade på badrumsdörren...
Jag frågade såklart va det var och han svarade; "Jag måste gå ner till stan, jag lämnade min cykel där och måste hämta den."
Jag svarade; "Gå!?"
Han svarade då ironiskt; "Ja, det tar ju bara 50 minuter att gå dit.." *skratt*

Nu när jag skriver detta är han säkert på väg tillbaka och förhoppningsvis snart hemma så jag slipper oroa mig mer för kvällen. Super trött nu! Klockan är nu 03.24.

God natt!

Hur ligger mina känslor till för honom? Är det så att man vill skrika eller gråta av lycka? Eller gör allt detta mig bara depprimerad?
Frågor jag inte kommer få svar på så länge jag stänger mig själv ute. När jag ser in i mitt inre, det som varit låst så länge, ser jag en tjej som vill ge honom en chans. Jag tror han kan vara bra för både mig och mitt "ideal", när det gäller män. Jag tror jag verkligen gillar honom mer än vad jag hittills vågat visa, både för honom, för andra och för mig själv...

"Hjärta" för dig.

Återigen till Tärna :)

Besökte Internatet och alla dess vackra människor!

Nicklas: Vem är jätte mysig och alltid lätt att prata med, om allt! :) Han är mitt stöd när jag håller på att falla, gillar honom verkligen.

Erika: (Vem jag är hemligt förlovad med, eftersom jag ju egentligen är förlovad med Joanna... *schh*) Men hon är en härlig tjej med samma humor som mig och vilken man alltid hittar på något roligt att göra eller skratta om. :D

Carro: Vem nästan är årets Millan... Hon är sprallig, har underbart skratt, jämt positiv, kommer alltid med de rätta komentarerna och är norrlänning. Vad mer behöver jag säga... ;P


Sen fanns ju de andra där, som; Dennis, Räki, Eva, Sara, Sam, Jonas och Sandra m.fl... De är alla lika underbara på sitt sätt och jag ångrar vissa gånger att jag flyttade från dem. De var ju min familj och jag trivdes där, fattar inte hur jag tänkte... Men nu är jag glad att jag i alla fall har deras förtroende kvar och att jag lätt kan komma tillbaka in i "familjen", hur ofta jag vill! :D


Tack! <3

Fem vita blad av kärlek.

Nu ikväll vart jag så sugen på att skriva lite igen, kan erkänna att lite ringrostig var jag allt, men när allt släppte så flödade orden på och jag fick ihop detta... :)

Den man möter först. Är det första kärleken, hur känns första kärleken? Hur vet man ens att det är den man äger?
Jag har funderat mycket på ordet Kärlek. Det har en så mäktig klang. Säger man "Jag älskar dig", förväntas mycket av den personen. Ord jag inte vet om jag ens själv behärskar... alls. "Att älska i nöd och i lust", verkar tidskrävande, men som så mycket annat, underbart!

När man älskar en annan människa, är det för sakens skull, känslans eller kärlekens?

Gör man rätt när man slutar känna känslan av trygghet, tillit och framtidstro? Kärlek som knoppas, kommer den hinna blomma ut till något vackert innan hösten kommer? Hösten som kommer med kyla, vilket jag inte alltid säger slutar olyckligt, men att det även där finns risker att den vissnar och dör.
Jag skulle så gärna vilja tro på begreppet Kärlek. Men jag har ingen som kan bevisa för mig vad dess verkliga betydelse är. Vilket jag önskar jag hade.
Jag önskar jag kunde få känna mig underbar, av någon som får mitt hjärta att knoppas om våren och fortsätta blomma hela vintern. Någon som vet vad Kärlek är, någon som vet att det är mer än bara ett begrepp...

Jag kallade denna text för "Fem vita blad av kärlek", vilket för mig är betydelse för blomma. Betydelsen för den blomman jag bär i mitt hjärta, som bara väntar på att få blomma ut.