Skratt som smittar!

.

Jag har nu på morgonen Öppet Hus med en tjej som heter Sara ute i Grebo (ligger strax utanför Åtvids). Det är verkligen underbart, vi har öppet så föräldrar kan komma med sina barn för att träffa varandra. Många känner varann men många lär också känna varann där. Idag hade vi bara tre, vilket gjorde allt lite lugnare och sen hinner man se och prata med alla barnen. Förra gången jag var med så var det sju stycken barn med respektive förälder. Barnen är i den bästa åldern, så pass att de lärt sig gå men inte lärt sig prata. Nappen och blöjorna är ju fortfarande på också. Men skratta det kan de! Sådant skratt som verkligen smittar av sig på en, man kan ju bara inte se alvarlig när man ser ett barn som skrattar och visar lyckan som skiner från ögonen bara för att hon/han hörde ett nytt ljud. Åh underbart!

Jag börjar vänja mig vid denna ålder på barn nu, har inte tidigare varit runt så många barn i denna ålder, dessa barn är från strax under ett år och till två år.

Jag lärde känna en liten flicka på 15 månader som vankade fram till mig med armarna utsträckta mot mig, det var ju bara för sött. Wilma, som den lilla tjejen heter, ville sitta i mitt knä, så jag tog up henne och satt och gullade med den sjukt söta flickan i knät. När man gjorde något som kittlade henne så gav hon ifrån sig världens leende som bara barn kan och ett härligt litet gurglande skratt. Man såg hur det bildades gropar i hennes kinder så fort det kittlades.

Jag säger bara Underbart!! Jag kommer trivas med detta! :D
.