Om ledighet

.
Idag, en dag som alla andra... Men ändå inte, eftersom denna dagen bara kommer upplevas en gång i livet, precis som alla andra. Men nu var det inte det jag tänkte skriva om, tankarna flög iväg lite.

Måndag! Ledig! Ensam! Uttråkad! Fundersam! Road! Glad!

Så kan väl en vanlig måndag se ut för mig, jag är ledig från jobbet och än så länge så har jag egentligen inte hittat så mycket att göra på min fritid. Därför uttråkad. Längtar verkligen efter att få jobba, det håller mig sysselsatt och ger mig inte så mycket tid till att hinna tänka på ensamheten. Vilket är bra.

Konfirmanderna har nu startat och jag har träffat två av de tre grupper jag kommer ha under detta år. Hittills är grupperna väldigt lovande. Kommer troligen trivas med dem hur bra som helst! Hade mina tvivel innan men har nu insett att man aldrig ska ha fördomar innan man vet säkert hur vissa personer är. De tjatade till och med på oss att de ville leka! Som sagt, inga fördomar mer..

Jag tänkte att jag skulle ta en promenad ute idag, men när jag såg ut genom fönstret och lyssnade så hörde jag bara ett väldans smatter på fönsterbrädan. Jaha, regn! :(
Men jag hann ändå i ett uppehåll smita ner till Ica och tillbaka. Man måste ju ha mat. Nu har det varit ett ganska bra uppehåll med till och med lite solsken ibland. Jag ska nog traska nu istället.
Känner och hoppas att alla mina promenader den senaste månaden har bidragit med något i alla fall. Det känns som att skärpet går att spänna ett snäpp till och att tröjorna inte sitter lika tajt. Men har dessvärre ingen våg, den kommer v.41 med en bil från Västerås. Då ska mamma besöka mig en helg. Saknar mamma.
Hur som helst, jag återkommer troligen med information om det är så att vågen visar mindre än innan.

Man måste hoppas och tro för att sinnet ska få ro,
(kom på det nyss, ganska klyschigt men ändå..)

Hej så länge, äntligen dags för en promenad.
.