fredag 18 november 2011

Stilar i form efter årtal

För ett litet tag sedan hyrde jag en av historiens största kärleksromaner, Jane Eyre, via stadsbiblioteket. Det fanns bara en kvar och det var en av dem som översattes för ett litet tag sedan, närmare bestämt 1963. Igår köpte jag istället boken för att jag alltid har velat haft den. Denna då översatt 1999. Kollade på första sidan av båda böckerna och man ser verkligen skillnaden på olika översättare och vilket år de översatte den. 

Första kapitlet, Jane Eyre från 1963.
"Att ta en promenad den dagen var otänkbart. På morgonen hade vi visserligen varit ute en timme i den avlövade parken, men på eftermiddagen (mrs Reed åt tidig middag, då hon inte hade främmande) jagade den kalla vintervinden fram svarta moln och ett så häftigt regn att någon ytterligare motion i det fria inte kunde komma i fråga."

Första kapitlet, Jane Eyre från 1999.
"Det var omöjligt att gå någon promenad den dagen. Vi hade visserligen varit ute i den avlövade parken en timme på förmiddagen, men efter middagen (mrs Reed åt tidigt när det inte var några gäster) hade det kommit så mörka moln och ett så häftigt regn med den kalla vintervinden att det inte kunde bli tal om någon mer utomhusvistelse."

Jag skulle nästan säga att jag gillar den gamla översättningen bättre. Mer passande till tiden den skrevs och som den ju faktiskt utspelar sig i. Men man ska nog ge båda en chans. 

KRAM

tisdag 15 november 2011

Flisan

Hade en liten lekstund med flisan och hon är så himla söt när hon fumlar runt och jagar leksaken, så jag var tvungen till att fota henne!





KRAM

måndag 14 november 2011

Välkommen hem

Ännu en gång ska jag få vara nära min lilla älskling, höra henne spinna och jama, dunsa ner från fönsterbrädan, krafsa i sanden, tugga på torrfodret och andas vid mitt öra, då hon sover på huvudkudden bredvid mig om natten. 

Välkommen hem och tillbaka, vackra underbara Flisan! 


KRAM

Middag

Middagen, jag och Elina, i fredags bjöd på, vart strålande god och responsen av killarna var positiv då de verkade gilla det vi tillagat. En tre rätters vart det, med vänner, rött passande vin från Linus, samt lite glögg till den utsökta efterrätten, gjorde att allt var i perfekt harmoni. Musik, vackert spelandes på min gitarr och de kontinuerliga besöken för frisk luft ute på balkongen, samt vänners välkända röster inne mitt vardagsrum gjorde att man kände en enorm trivsel bara av att vara hemma. Middagen, som mestadels planerades av Elina, men som, tro det eller ej, tillagades av både henne och mig. När man är två, då brukar de anses roligare att laga mat, oftast, för min del, för att det också brukar bli så bra resultat av det hela. Detta blev topp resultat, så bra att jag inte ens kom ihåg att fota rätterna, utan endast var så inne i att äta dem. 
Våran tre rätters bestod av:

Förrätt: Parmaknyten, med färsk basilika och soltorkade tomater.

Parmaknyten

Varmrätt: Vitlöksdoftande fläskfile i senapssås, med stekt klyftpotatis.
(På bilden hade de pasta, men vi bestämde oss för stekt potatis istället.)
Tagliatelle med vitlöksdoftande fläskfilé i senapsås

Efterrätt: Vit tryffel, med smak av äpple och kanel. Samt glögg med smak av choklad.

Vit tryffel med smak av äpple och kanel

Tack Elina, Anton och Linus för en lyckad middag och en trevlig fredag kväll!

KRAM

lördag 12 november 2011


"But I still haven't found what I'm looking for"

KRAM

tisdag 8 november 2011

Förändring

Ibland önskar man att drömmar kunde bli sanna, men ändå är man rädd för att förändra sig, rädd att ens tidigare liv kommer ifatt och spelar upp allting om igen. Samtidigt som man önskar man kunde få det man vill ha, och då är vi helt plötsligt tillbaka till drömmarna igen.
Ibland räcker det inte med att bara älska, man måste även förstå och anpassa sig, förändra sig för att det ska funka. Jag saknar allt det jag hade, jag saknar och drömmer fortfarande om det som för mig var så omöjligt att få. Önskar att livet kunde vara en aningen lättare att leva, men ibland är det enda man behöver, trots sin vilja, lite förändring. Jag ser tillbaka, saknar, älskar och minns de stunder då jag var lycklig med det jag tänker på idag. 


Men det är dags att ta nästa steg, framåt, i livet. Förändring. 

KRAM

måndag 7 november 2011

Film, frukt och en å en annan träningsövning

Träningen med mor var givande, kändes att jag inte gjort något på en hel vecka, speciellt i armarna. Men jag antar att man bara ska kämpa emot det som kallas träningsvärk och ta i lite hårdare nästa gång :P

Bjöd sen över Maria på film och fruktsallad. Vi hyrde Bad Teacher och garvade en hel del! Fruktsalladen som innehöll bl.a Jordgubbar, Mango, Melon, Päron, Banan och en annan exotisk frukt jag ej kan stava till, vart underbart god tillsammans med lite turkisk yoghurt och honung. Men det mest spännande var nog Marias förslag av att även ha Avacado i.
Skönt att ännu en gång få träffa denna underbara tjej jag har så många år att tacka för. Maria är en person som vet hela min livshistoria och som har blivit tvungen till att lyssna på mig i hela 16 år, vilket är duktigt gjort, hon är också en person jag älskar och ser upp till och som jag kan vara helt mig själv med! 


 KRAM

lördag 5 november 2011

Knas på STG

Nu efter en vattenfylld fajt inne i diskrummet och efter allt fram och tillbaka springande under den stora STUM middagen, är det dags för några sekunders vila innan vi alla ska ner och röja på Stiftsgårdens så välkända disko.
Jag, Elina, Anton och denna mysko typ som enligt mig kallas Ljungkvist, var de som var med under vattenfajten. Elina vann såklart, och Ljungkvist fick sig en så kallad "kall dusch". 
Vi har druckit hallonsoda och ätit en underbar tre rätters supé, kocken Mats gjorde sitt jobb stålande även speciella kväll och alla blev mätta och glada, till och med våran kökschef Sofia. Det hon inte vart lika glad över, var alla de straffarbeten hon imorgon kommer få utfärda på denna så kallade Ljungkvist. Roligt, roligt anser både jag och Elina.

Mina vackra kreationer!

Matsalen vi fixat inför fin-middagen.

Gänget jag helgat med, Peter, Ljungkvist, Anton och Elina.

Imorgon är det tyvärr dags för hemfärd, dags för denna vecka att få de avslut vi inte vill skulle komma så snart. Men förhoppningsvis är det inte lika långt tills nästa STUM, så att vi kanske kan komma och göra gården osäker även nästa år. Eller det beror på om Ljungkvist kommer då...

Kaos och härligheter med de bästa på Stiftsgården i Rättvik. Jag längtar tills liknande tillfälle kommer dyka upp igen och man kan gå crazy med vattenslangarna i diskrummet. Få chansen att umgås med nya människor, både i köket och utanför och ännu en gång få träffa folk man trivs runt och som man kan vara helt sig själv med.


Tack för i år!

KRAM

tisdag 1 november 2011

Rättvik

Nu har jag och Elina funnit oss tillrätta i våra rum och sovit en natt, i den för oss, så kära lilla staden Rättvik. Vid Rättvik ligger sjön Siljan och fem minuter med bil från Rättvik ligger Stiftsgården, där vi nu befinner oss. Igår jobbade vi från 18.00-22.00 och idag från 09.00-14.00. Dessa pass bara flög förbi och nu ska vi snart gå till matsalen för middag. Fick med Elina på att gå och träna lite, men redskapen de har här, i det lilla rum de kallar gym, är en aningen begränsade, så vi fick lösa det med mest hantlar. 
Solnedgången igår var underbar, vilket den alltid är i Rättvik. Och då jag och Elina hade turen att få de två rummen längst ner i pavven 2, mot Siljan, så kommer solnedgången vara våran utsikt varje kväll :D

Solnedgång, måndag kväll, från mitt fönster.

Volontärerna är sex stycken, vi har träffat tre av dem, och dessa tre verkar vara riktigt trevliga, trots att vi bara hittills pratat med dem under lunchen. Men antar att vi kommer föredra att sitta vid dem än vid alla konfirmander som nu för tillfället gästar gården. Ca 35 i Ängen och några få gäster i Gläntan, så disken är ganska lätt avklarad, inge stress om man säger så... Inte fören på torsdag då STUM helgen är och det kommer 140 deltagare(+ gäster i gläntan), skulle vilja att Elina kunde jobba även i helgen.
Det kommer bli jätte kul med STUM, även då jag inte har så bra koll på vilka som kommer, både Elina och jag hoppas det är några vi känner. 

Nu snart middag. (Trots att man jämt äter här är man ändå hungrig..)

KRAM