Tillbaka till Stockholm...

Under tiden jag var i Stockholm fick jag ett fint besök av min bästa vän Anna! :D
Hon går i skolan där i storstaden och hade ledigt vilket var perfekt, jag skulle annars tillbringat tiden med mig själv en hel dag, så jag vart ju såklart super duper glad!
Vårat första möte i Stockholm gick till som följer, vi möttes på T-Centralen eftersom, dit kunde jag hitta i alla fall! :) Vi gick sedan runt lite och bestämde oss för att besöka ett konstgalleri(eller liknande), vilket var stängt, vi försökte ett annat och kom som tur va in.

Sen var det dags för lunch! Vart skulle man gå? Stockholm är ju som alla vet ganska så stort... Vi gick till slut till Pizza Hut, det vart dyrt men var otroligt gott! :)

Jag ser smått road ut... ;)

Anna var gladare än hon såg ut ;P hihi (Jag också!)

Vi fortsatte våran färd mot olika nostalgi-butiker(som Anna kallar dem). Hon letar efter en 20-tals klänning till hennes student skiva, vilken jag också får komma på! :D (Temat där kommer vara "Tidsmaskin", jag kommer vara från medeltiden och ha en underbar klänning!) :)
Hur som helst, vi hittade två stycken, i den första butiken fanns det ganska så mycket saker, dock inte så mycket som föll Anna i smaken...
Vi fortsatte att kolla runt på närliggande gator och hittade en till. Där inne, herre gud vad mycket kläder de hade där... Kanske inte heller just det som Anna letade efter, men mycket närmare! Jag älskade verkligen den butiken! Massa gamla prylar och kläder i massor! <3 8D

Köpte dessa i "nostalgi butiken", älskar dem! <3

Sen efter det gick tiden ganska fort och vi bestämde för att säga hej då, hon skulle hem tillbaka till v-ås och jag skulle till kursen. Andra kvällen på blomsterkursen var nästan roligare än första! Vi fick göra flera saker och jag slapp åka taxi hem... :)

The End...

JCS

Jesus Christ Superstar!


Kom, se & lyssna! :)

Påskbinderi

.
Äventyret i Stockholm slutade oändligt mycket bättre än va jag förväntat mig! Nu i måndags åkte jag till Stockholm för att gå på en kortkurs, "Påskbinderi", de varade under två kvällar(måndag kväll & tisdag kväll). Vilket gjorde det lite extra svårt för mig eftersom jag fortfarande bor i Västerås. Jag pratade med min farbror Anders och hans fru Anna, om jag fick komma och sova där under dessa dagar... Vilket jag fick och gjorde allt så mycket lättare, nu skulle jag bara hitta till utbildningen där de höll kursen. Jag hade kartor och buss/tunnelbana tidtabell så så svårt kunde det väl inte vara, till slut hittade jag rätt i alla fall. Klev av rätt busshållplats och hittade efter ett antal varv runt en stor byggnad att det var där jag skulle in. :P hehe
Blommorna vart väldigt lyckade enligt mig och jag vart mycket nöjd med vad jag fick gjort där.
Några av de verk jag gjorde! :D


Nu ska jag sluta skriva eftersom vi ska ha övning i över 4 timmar inför Jesus Christ Superstar, kommer bli jobbigt, men roligt!! <3

Premiären är ju nästa Torsdag(den 2 april), finns fortfarande biljetter kvar om det är någon som vill komma och se, men bara på Torsdagen för Fredagen(den 3 april) är tyvärr full.

(En sista chans finns! Vi säljer ut 200st biljetter vid ingången på Torsdagen, fast då får man sitta ganska långt bak tyvärr...)

Rättvik <3

Äntligen återigen dags för en liten tur till sköna Rättvik och vackra Stiftsgården. <3 Jag hade anmält mig att vara helgare även denna helg, mest för att jag har så lite att göra som arbetssökande. Tid är något jag har mycket av nuförtiden. När man "helgar", som det så fint heter, uppe i Rättvik, får man hjälpa till i storköket med främsta att göra upplägg, servera och underhålla matsalarna och se till småsaker, samt diska i diskrummet. Jag kan nästan inte komma på något roligare, har varit helgare flera helger förut och i somras var jag som det då kallades "piga" under tre veckor. Underbara tre veckor, man lär känna så mycket nya människor och lära sig ta mera ansvar osv. Nu under tre korta dagar ska jag och en kompis, Lina, upp till Stiftsgården för att träffa människor, umgås, äta mycket mat(vilket de proppar i en där :P) och framför allt jobba! Många kallar mig galen, men även öppen och duktig. Man gör detta och får erfarenheter, man får mat för de dagar man är där, man får ett rum, en säng/dusch... Det är ett gratis jobb, men eftersom man också får resan fram/tillbaka betalad av dem så kostar det ju inte mig något. Bäst av allt, man träffar nya människor. Jag brukar åka upp dit ensam utan att veta om jag kommer känna någon eller ej, för det är det bästa, man lär alltid känna nya människor. Alla på stiftsgården är så lika, man hittar alltid någon att prata med, någon att skratta med. Och ju oftare man är där, ju fler känner man efter ett tag, jag känner flera av volontärerna där så nu åker jag inte längre upp mot ett främmande ställe, man måste våga lite för att kunna komma någonstanns här i livet. Våga! Om det hade varit för fem år sedan skulle jag aldrig satt mig ensam på det där tåget upp mot Rättvik där jag visste att jag inte skulle känna någon. Mot ett ställe som för mig var väldigt kärt men då med folk som jag kände. Inte att åka dit ensam. Ändå har jag gjort det nu minst tre gånger, jag tror det är fyra. Då jag inte kännt någon, då jag varit ensam, men kommit till Stiftsgården och blivit intagen med öppna armar. Bästa stället att vara på, där alla förstår en... Stiftsgården i Rättvik!! <3

God natt :)


(Utsikt från baksidan av Stiftsgården)

JCS

Idag hade vi körövningen i kyrkan och vi övade såklart inför Jesus Christ Superstar, mycket arbete där men det kommer bli bra! Jag hade dessvärre fortfarande ont i halsen även fast det går att prata kände jag inte för att överanstränga den, det fick bli mimning istället.
Vi har ju vissa rörelser som man måste komma ihåg vilket man lätt glömmer när man försöker hålla reda på texten. Men hittills har det gått ganska så bra. Vi är kanske 50-80 personer i kören och jag är en av dem som kommer stå lite längre bak, fick ingen speciell roll vilket inte gör mig någonting. Jag och Viola ska under mitten hjälpa barnen, som då kommer vara på scenen, att gå ut. Vi har än inte tränat det men jag antar att det inte är så svårt... Igår under övningen tog jag tillfället att ta några kort medan de andra dansade och sjöng. Så ni kan få se hur det ser ut ett vanligt rep i kyrkan.

Jagpärlan

Vi fortsätter med nästa pärla i ledet,

Jagpärlan

Den pärlemorskimrande lilla pärlan riktar tanken inåt, till den vi är när våra yttre roller skalas bort. Jagpärlan placering brevid Gudspärlan påminner om att vi är skapade till Guds avbild och om vår samhörighet med Gud, med alltings ursprung.
Likt sandkornet som bär på möjligheten att bli en pärla, finns innom varje människa oanade krafter som väntar på att få vakna och uttryckas. Vissa människor har bättre självförtroende än andra. Ibland fastnar vi i negativa tankebanor och ser bara vad vi inte kan göra.
Jagpärlan vill hjälpa oss att själva se bortom alla roller, krav och förväntningar. Att se oss själva med Guda kärleksfulla ögon, som de älskade och dyrbara varelser vi människor är och behöver få vara. När du håller Jagpärlan, föreställ dig ditt innersta jag som det vackraste som någonsin skådats.

Har ni tänkt på det här med våren och alla känslor som kommer, alla blir förälskade och livet leker... Men för dem som inte lyckas hitta någon då? Leker livet där?
Jag drömmer som så många andra om "den stora kärleken", vilket man kan hitta i ett antal filmer samt böcker, men verkligheten, där är det annorlunda...

Det är så mycket svårare i verkligheten, folk är blyga, vågar inte visa de rätta känslorna och allt blir fel. För folk som är sociala finns den andra "fel" och även den allra perfekta visar sig ha brister. Struntar man i bristerna eller är man en som gör saken större än vad den är? Jag är en sådan person, en person som aldrig kan vara "nöjd" med det man har. Hatar den egenskapen hos mig. Vad jag försöker säga är att våren för mig är en bister tid, ingen att hålla om eller prata med, visst man har ju vänner, men det är inte alls samma sak. När jag träffar människor(killar) så går man ju såklart först på "utsidan"(eller vad vi ska kalla det). Eftersom det är de första man ser hos en person, men sen brukar jag alltid leta hos personens goda egenskaper, som humor, charm, sprallighet och styrkan av självständighet.
För mig är det viktigt att han ska vara självständig, både i språket och sättet. Att han ska hitta de goda delarna jag inte ens själv visste jag hade. Att han ska kunna få mig att känna trygg och säker i hans tillvaro och att det är en person med tillit. Då har utsidan helt försvunnit...

Men jag ler ändå och jag hoppas, det är vad som hållit mig uppe på fötter de senaste 5 åren.

Tron och Hoppet om äkta Kärlek

Tack för mig :)

Dags att presentera...

Jag ska nu berätta för er om Frälsarkransen, även kallad Livets pärlor.

Pärlorna i kransen är olikfärgade och egenartade. Den har en djupare betydelse än vad du tror. Varje pärla har någonting att berätta, varje pärla har sin egen symbolik och det är vad jag ska berätta om, en pärla åt gången.
Därför startar vi med den största och mest lysande pärlan...

Gudspärlan

Den gyllene pärlan påminner om att det finns någon som alltid är med och som vakar över oss. Gudspärlan är kransens början och slut. Den rymmer livets ursprung och djupaste mening. Det finns en sammanlänkande kraft i livet. Någon som håller allt i sin hand. Någon som vill mig väl. Pärlan symboliserar tro, förundran och tillit. Om Gud finns, är ingenting hopplöst och meningslöst. Vad är viktigt i mitt liv? Ser mina dagar ut som jag vill? Skulle något behöva vara annorlunda? Pärlan påminner mig om det viktiga i tillvaron. Pärlan är den osynliga handen som griper in i våra, den heliga närvaron.

Sjukdom, följd av sjukdom.

Tisdag. Feber, man mår piss, önskar man kunde dö, orkar inte all smärta men kämpar ändå. Samma natt, får en släng av magsjuka, men fortsätter kämpa. Följande dagar ligger man i sängen för att hoppas på bättring. Fredag morgon. Endast en liten förkylning, snuva, halsont osv.

Under helgen skulle det bära av mot Rättvik för konfirmand läger. Rättvik, en vacker liten stad liggandes jäms med siljan, tillräckligt stor för att kunna tappa bort sig i men ändå så liten att folk på stan hejar på en. Det är mysigt tycker jag, lätt en stad jag skulle kunna bo i!
Stiftsgården som ligger där är för mig som ett andra hem. Kommer man dit och känner några volontärer eller ledare så är man som hemma! Vi åkte dit med våran församling för att spendera en lärorik helg tillsammans med konfirmanderna. De fick lära sig mer om relationer/kärlek (vilket var helgens tema) och jag fick lära känna dem. Innan på bussen satt jag och tittade ut över skaran med årets konfirmander samtidigt som jag pratar med några andra assistenter. Resan från Västerås till Rättvik tar ca 2½ timme, vilket man sysselsätter sig med prat, godis, musik och sovande.

Helgen var även för mig mycket lärorik, jag fick kanske inte lära känna alla 19 konf, men så pass att de i alla fall vet vad jag är för en filur. Alla lika trevliga, kille som tjej.

Där uppe jobbar en volontär vid namn Amanda som i somras var som en ledare för mig. Det var otrloigt kul att få återse henne igen och att kunna prata lite om ingenting. En av de personer jag avgudar och mest ser upp till är just henne. Hon har en så lätt stil och ett sådant toppen humör. Hon älskar vad hon jobbar med och verkar nöjd med sig själv. En sådan person sulle jag vilja vara, om så bara för en dag, för att veta hur det egentligen är där innanför skalet. Få veta det som aldrig kommer ut och aldrig blir sagt, om hon lever lika underbart inuti som utanpå...

Jag själv visar aldrig när jag är deppig, det blir som en negativ känsla som får mig att dra mig undan från omvärden och vänta gömd tills det har lagt sig. Men när jag är superglad visar jag det för allt och alla, antingen så brukar jag sjunga eller så uttrycker jag mig genom att prata. Då man vanligen aldrig får stop på mig.. hihi

Känner du igen dg i min vardag, önskar du ibland kanske att du var en annan person med ett annat liv? Om du intresserar dig av mina rader kan du väl säja till. Skulle värma mitt hjärta.


Kram

Ny start!

Nu är det återigen dags för mig och mitt skrivande att få en ny start. För ett bra tag sen la jag ifrån mig skrivandet av blogg eftersom jag tyckte det var meningslöst, tvärtom, det får en att för en gångs skull vara lite självisk och skriva om sig själv. Jag är en sådan person som inte alltför ofta tänker på mig själv, oftast går alla andra före. Visst jag medger att det finns tillfällen, men jag har också många kompisar som säger att jag borde tänka lite på mig själv också... De har så rätt.
Därför startar jag denna blogg, för att kunna få ut allt jag har att säga om mig själv, min vardag och min omgivning, samt min innersta passion av att skriva.
Tack för mig o kram på er <3