Känslor som ger en tankar

Ensamheten är väldigt dominant just nu, känns inte heller som att det finns något jag kan göra för att ändra på den...

Början på något..?

Det är nästan fullmåne, himlen är sådär underbart skimrande rosa med en gnutta av orange i. Det är så vackert ute. Man känner nästan inte av den bitande kylan från den sena juni kvällen.
Kärlek. Ett ämne jag alltid kommer älska, men kommer jag själv hitta det... För var dag som går så blir jag mer och mer osäker, men han finns där ute, det vet jag. Frågan är bara vart?

Dagen började som den alltid gjorde, jag klev upp, klädde på mig, åt frukost och fixade håret. Ganska mycket så som andra också gjorde när de vaknat. Mobilen ringde och med tröttheten fortfarande kvar i ögonen svarade jag motvilligt. Det var en ex-pojkvän till mig, han var full. Jag la på och stängde av den för att slippa höra honom ringa igen. Han brukade inte ge upp, han skulle ha ringt tills jag svarade, bara för att säga att han saknade mig, det vill säga endast när han var full... Var jag inte värd mer än det här? Livet är ju till för att leva, men definitivt inte så som jag försöker leva det. Det måste ju ha en mening, även för mig.
Solen sken försiktigt genom persiennen i mitt fönster, jag tog och sakta drog upp den för att njuta av det fina vädret som vi tilldelats även denna dag. Det hade varit varmt och vackert väder ute ett bra tag nu och jag kunde inte se någon som helst anledning till att jag skulle slösa på dess sekunder. När vädret var vackert så mådde jag bra, eller helt ok i alla fall. Det är när regnet och kylan kommer som jag kryper in i mitt skal för att deppa och gömma mig från den yttre världen. Då har jag bara mina böcker. Eller jo, jag har min kamera också.
Samtidigt som jag gick mot min lilla radio i vad som knappt kunde kallas kök så nynnade jag på en välkänd låt, det enda var bara att jag inte kunde klura ut vilken det var, även om jag så väl kände igen den. Radion sattes igång och jag sjöng med i alla låtar som jag kände igen. Det lilla liv jag hade att kalla liv, det lekte och jag kände mig konstigt nog väldigt munter denna dag. Jag såg för en gångs skull fram emot att diska högen med disk som stod i diskhon framför mig. Jag sjöng och jag diskade.

Jag har fortsatt på denna och kommit en liten bit, men det kommer inte bli en "bok", det kommer bli som den förra.. En lång novell :)