Status: Tillfredställd! :)

.

Kylan stärker verkligen luften och gör den lättare att andas... Om det bara inte vore för denna hemska förkylningen :P

Jag tog precis en promenad på ca en halvtimme och det var underbart! :D När jag kom in igen kände jag hur kylan bet på mina lår och man kunde verkligen känna att det är -13 grader ute... Nu när jag sitter här och har suttit inne ett tag kan jag fortfarande känna hur kinderna sakta värms upp av de 20 grader jag har här inne :) Kärleks- och Smörsångaren Michael Bublé är även på denna vackra dag. Solen skiner och jag känner hur mycket jag njuter av att bara vara. Jag känner mig verkligen helt nöjd med livet och speciellt efter i förmiddags då jag vaknade, drog upp rullgardinen och bakom gömde sig den skinande och varma solens strålar som nu skiner på mig. Jag gick och ställde mig på vågen, på en vecka har jag gått ner ca 1 kilo, till... :D

Usch, vad det känns bra att gå ner i vikt, men ni kan vara lugna jag har bara ett mål och där kommer jag stanna. Kommer kunna kännas så bra att äntligen kunna vara nöjd med sin egen kropp... På 20 år har jag inte fattat hur mycket en promenad då och då samt mer grönsaker än mat egentligen kan göra... Tycker ju att jag har varit så duktig med jympa tidigare, vilket inte ens var roligt :P Promenader är mycket "roligare" eller hur man ska uttrycka det, det ger en lite tid att tänka på saker och ting, saker som i alla fall för mig är ganska viktiga och vissa personer jag måste tänka lite extra på hur jag ska lösa problem med. Speciellt en kär vän för tillfället...

Ska hitta lite lunch, om 40 minuter ska jag och Elisabeth åka till Gärdserum, dags för Bröllop :D

Här ser ni en tillfredställd och lycklig Annika :)

Punkt slut :)

.

Tillbaka

.
Med Michael Bublé i bakgrunden och grannarna sittandes på nedervåningen med händerna för öronen så känns det väldigt skönt att det äntligen är Fredag och jag återigen kan sjunga med i låtarna ljudligt ;) (Fast jag hoppas ju ändå att inte grannarna gör det :P)
Flisan stryker runt mina ben, hon hade inte riktigt vaknat när jag kom hem, jag hörde endast ett svagt snusande under sängen och lät henne sova en stund till innan jag tog upp henne i famnen för en puss. Vad hon inte har någon aning om, nu när hon ligger där på fönsterbrädan, är att hon snart ska få lite fredagsgodis :)

Det har inte gått sådär vidare med uppladdningen av de senaste klippen på facebook, så jag tror faktiskt jag får fortsätta med det här vanliga skrivandet på bloggen. Det är ju faktiskt det jag tycker bäst om, att skriva... Blir bara så nervös framför kameran och kan verkligen inte improvisera alls. Vi får se...

I onsdags började kyrkokören igen, nu har även Reine(körledarens) dotter börjat, tyckte väl jag kände igen tjejen på främre raden. Fick nämligen denna gång inte plats på min vanliga plats... Där stod en annan tjej med lockigt brunt hår och sjöng. Men det gör inget, vi har ju inte direkt speciella platser som vi ska stå på så jag sitter gärna på andra raden istället :)
Vid fikat så pratade jag lite mer med henne och vi kom till slut fram till att vi är ganska lika, sen satt vi båda där med varsin kopp av samma te, inget fikabröd och ensamma vid ett bord. Vi kallade det bordet "tjejernamedbruntlockigthårochendastté" bord :P haha Men Reine fick sitta där i alla fall... Sen vart det snöstorm, kom säkert 2dm snö på kvällen och jag såg framför mig hur jag pulsade hemåt i snödrivorna :P Som tur va kunde jag och Filip(en ur kören) få lite skjuts av "Taxi Eriksson", så vi båda slapp pulsa hemåt i snön. Vart oerhört tacksam :D

Var på begravning idag ute i Gravkapellet, skulle vara med Annie Wårhem(från Wårhem Begr.byrå) där, men det vart lite både med henne och Ernie(vaktmästare). När vissa började gråta(eftersom det ju var en begravning), så kunde inte jag heller hålla tårarna inne :P Sen visade Ernie mig hur det såg ut under Gravkapellet med kylen och hissen man hissar upp kistorna i från bottenvåningen. Lite läskigt...

Imorgon(lördag) är det mitt första bröllop någonsin. Sjukt förväntansfull och tycker det ska bli så otroligt spännande! :D Jag och Elisabeth(präst) ska åka härifrån tillsammans, det är nämligen ute i Gärdserum(har jag för mig), och sen ska jag få vara med under den vigsel som hon kommer hålla i. Det ska bli så spännande och jag längtar! :D

(Jag har en hemlighet, men jag vet inte om jag vågar berätta den :P Kan ge en ledtråd, läs på inlägget innan så kanske en del förstår i alla fall ;) hehe)

Puss och Kram
.

Sanningens ord...

.

All I do the whole day through is dream of you
With the dawn I still go on and dream of you
You're every thought
You're everything
.
You´re every song I ever sing

/Michael Bublé

.

Tema dag

.

Medan jag sitter här och lyssnar på Olas intressanta diskussioner med sig själv så har jag fått i uppgift att hitta bilder på brudbuketter från förr, gärna lite äldre stil :)

.

.

Det är den 14 feb(alla hjärtans dag), ett väldigt passande tema för dagen, Bröllop! ;) Jag hade lovat Kristina att jag velat vara med och hjälpa till med något, jag fick nu detta bild uppdrag samt att fotografera allt som de har i sin utställning. Jag kommer älska det! De ska ha olika brudkläningar från flera olika decennier :D Så sjukt coolt och det kommer vara blommor i massor! :D

.

Jag längtar verkligen, något att se fram emot.

.

Ett litet instick.

.
Jobb, jobb, jobb!! *suck*

Idag har det varit en fullspäckad dag, jag har i alla fall hunnit gå på lunch och knarka lite te emellanåt :P Vid 11.00 satt jag bokstavligen med jobb upp till öronen! Nu har högen krympt avsevärt till min stora glädje! :D Även då det alderles nyss kom in en ny hög i mitt arbete. Min handledare åkte precis hem och lämnade mig åt mitt öde... hehe

Med lite tur så tar inte vattnet slut, så jag kan fortsätta överleva här borta genom mitt nya liv som téknarkare blandat med nya delar som te.x arbetsnarkoman...

Men jag ska väl hinna bli klar innan midnatt... Larmet på församlingen går ju vid 23.00, så när det börjar tjuta borde jag sticka :P hehe

Hej så länge!
.

En dag som så många andra...

.

"Det var det ingen sol idag när jag vaknade så jag vände bara på huvudet för att åter igen blunda och slappna av. Jag visste att jag skulle upp tidigt imorgon och om jag inte gick upp nu skulle jag ha svårt att sova ikväll, vilket i sin tur skulle leda till att jag skulle ha svårt att även gå upp imorgon. Men det var så varmt under täcket och i luften i mitt rum cirkulerade kylan i väntan på att jag skulle kliva upp. Jag ville inte, det var mysigt att bara lyssna på Rock-klassiker och ligga och tänka på honom. Men helt plötsligt kom några tårar och jag blundade hårdare i hopp om att det skulle få dem att sluta. Inget vidare resultat, nu var det dags! Jag hade legat i sängen i över en timme och bara dragit mig. Jag satte mig upp, gick till fönstret och drog upp persiennen, precis som för en timme sedan, ingen sol att skåda... Frukost vid matbordet med en pappa som bara snackar om bilar och saker han hittat på biltema, men tro mig inte fel när jag säger det på det här sättet. Har alltid älskat pappa, kommer alltid göra det. Han kan bara bli för mycket ibland. På tv:en visades en svensk film som jag även läst i bokform tidigare, så jag satt kvar. Teet som jag hällt upp i den fina muggen jag fått på min 18-års dag av en kär kompis, hade redan börjat kallna. Tankarna från gårdagen jagade mig än... Kommer jag orka? Nu till morgondagen när det äntligen var dags för den "stora" resan som skulle ta mig till en av de kurser jag måste utföra under mitt jobb-år, men jag längtade samtidigt som jag fasade. Inget jag borde vara rädd över, men var ändå osäker på vad vi skulle bli "utsatta" för där borta. Men om man bara tänker positivt kan det ju inte bli sämre... eller hur?"

Det här var om mig själv och om början på dagen och dess tankar;
en dag som så många andra...

.
.

Minnen jag sparat på

.

Det var en gång en berättelse om två flickor som möttes under sina tidiga år och som än inte har fått något slut och som inte kommer ha ett slut på väldigt länge!

Allt började med ett fall och plötsligt låg vi över varandra. Första mötet. Det var barn överallt och de stirrade. Jag kommer inte ihåg det lika klart längre, minnet av den första tiden försvinner allt mer och mer. Men det finns inget annat än att försöka komma ihåg det, men också att bli påmind av det.

Ett annat minne jag har från den tiden var hur vi hörde en låt vi båda kände igen på radion. Vi tog varsin penna från bordet och klev upp på det, scenen och mickarna var klara. Vi sjöng och gud ska veta att vi hade roligt! De andra barnen var våran publik och sjöng med i refrängen "...doppi doppi doppi, dopp dopp dopp, doppi doppi doppi, yeah yea h!" Tills en av killarna drog ner byxorna, han förstörde hela våran "konsert".
Detta året var 1995 och vi var 6 år. Det var på förskolan.


Skolavslutning 1996, 1 klass.

DISCO!! När man var så liten som vi var, så var det ju så stort! Det var 90-talet och allt hette glitter! :P haha Fast vi kanske inte var så jätte inne på just glitter, men färg skulle det i alla fall vara! Medan alla lyssnad och sjöng med på Spice Girls som var så heta då! Så satt vi och tittade på, blä!! Men sen kom en tryckare upp med Backstreet Boys och nu var det vi som sjöng med! Tyvärr inte så många som bjöd upp en på den tiden, vilket inte gjorde så mycket, kill-basiller var ju äckligt! :P haha Slutade med att vi gick hem till henne och jag sov antingen över eller tog cykeln hem till min del av "blomområdet" på Norra Gryta.. (Hon bodde på Lupin- och jag på Vildvins- vägen, därav namnet "blomområ det".)
Det här var vid flera tillfällen under våra år på Ormkärrskolan, men just denna gång år 1998 när vi var 9 år gamla.

....
Bilder från när jag fyllde 8, år 1997.

Det var på våren en dag när det nästan var så varmt som en vanlig sommardag och vi hade precis slutat för dagen. Klockan slog halv fyra och vi rusade gladerligen ut från våran, så kallade, "fångenskap". I all väntan på att en viss mamma som skulle komma förbi och hämta upp oss satt vi glada i värmen och diskuterade dagen och alla de konstiga personer som även gick på denna skola. En man närmade sig oss och frågade oss konstigt nog om vi ville ha glass... Vi var förvånade och sa, dumma som vi var, "Ja!" Det var väl antaglige n inte ens fören efter ett tag som vi tänkte på att han kunde ha haft vad som helst i dessa glassar vi fick. (Vi fick till och med två var...) Men som tur va så var det inget i glassarna, han var en hederlig och bara ovanligt snäll man.
Detta skedde när vi var runt 12-13 års åldern, 2001/2002.


Skolavslutning 2001

Vi stod och sjöng genom allt en sista gång, sen var det dags för oss att gå och byta om på församlingsgården. Det var ett ganska stort rum, men vi fylldes de t snabbt. Håret var uppsatt och sminket var lagt, (för de som hade det i alla fall...) Våra assistenter drog på oss de vita klänningarna och rättade samtidigt till sina egna klänningar. Det var snart dags och alla började nu bli närvösa. Vi tog på oss våra skor och gick upp för trappan till markplan. Det var dags.
Kyrkan hade fyllt med släktingar och vänner som kommit för att se just mig gå in, tala och stå där med mina kompisar i det svettiga strålkastarna som inte gjorde att man syntes mindre direkt... Hon stod där brevid mig, åter igen, hon och jag.
Det här var på våran konfirmation i maj 2003 när vi var 14 år gamla.


Åland 2002

Åland där vi delade minnen åren 2002 - 2003 - 2004 - 2005 (-2006?) Har glömt hur många år vi har varit där tillsammans, eller vilka år jag missat... Jag åkte med hennes familj i alla fall nästan varje år och delade varje år nya fina minnen i den varma solen och den vackra naturen. Ena året var jag solbränd när jag kom hem, andra året hade jag klippt av nästan allt hår och färgat det svart :P Men jag kom alltid hem med ett leende, massor av godis från Ålandsbåten och en massa nya saker att berätta om för föräldrarna! Jag älskade det! Åland är för mig en väldigt speciell ö!<3


Åland 2003

Med denna blonda syster har jag delat mer med än med någon kompis, jag har känt henne mer än hälften av mitt liv. Vi träffades på förskolan som 6 åringar och har sen dess hållit ihop. Någorlunda i alla fall, även om vi båda har utvecklats en del åt olika håll kommer vi alltid ha våran bakgrund tillsammans. I 14 år (i år 15) har jag varit hennes vän och har känt mig glad över att fått kallat henne min bästa vän. Jag har såklart träffat andra vänner med tiden men aldrig någon som jag kommer ha en relation med så som den jag har med denna tjej! Våra gräl slutar alltid med skratt, vilket är det bästa eftersom vi då a lltid kan lösa problemen och bli vänner igen. Jag har gått genom det mesta med denna tjej och jag har alltid kunnat berätta för henne om mina drömmar och hemligheter. Aldrig har jag känt mig ovälkommen hos hennes familj eller känt att hon inte velat fortsätta som min vän, tvärtom. Ibland undrar jag varför en sådan som hon vill vara med en sådan som mig, men när jag vet att hon verkligen menar det får jag nästan tårar i ögonen. Hon är en vän att spara.


Som Duracellkaniner på Obs! haha

Det som fick mig till att skriva om dessa minnen och om denna tjej ikväll var för att jag i söndags tillbringade dagen med henne på ett av våra bästa sätt. Jag åkte hem till deras bostad och vi softade på rummet, hon fick lite bilder av mig från nyårsafton och vi pratade så där bara allmänt.. Sen bestämde vi oss för att köpa en pizza och se på Surf 's Up, den var riktigt rolig! Det var en skön dag, en sådan dag då man inte behöver bestämma något, bara vara...


Kommer du ihåg vad som hände med snögubben?
Det var ju ganska dramatiskt :P

Höll på att glömma vårat löfte vi gav varann för flera år sedan, vi var säkert bara 10 år eller liknande... När vi är äldre ska vi ha varit bästisar i minst 80 år och sen försöka komma in i Guinnes Rekordbok som äldsta bästisarna som lever! :)


Halloween, kommer inte ihåg när...

Glöm inte det löftet Maria! Ja, hennes namn är Maria, för andra känd som Maran och som jag även förut kallade Mia. Vi har haft våra stunder eller hur Maria!? :D Glöm dem aldrig, det kommer jag aldrig göra! <3



Från nyår 2009

Vi har ju förändrats en del... :P

Du vet Maria...
Jag älskar dig tjejen!<3
.
Med denna lilla hälsning vill jag säga, ta hand om varandra där ute! Glöm inte varandra, vänner är viktiga här i livet! Det har dem alltid varit för mig i alla fall! :)

Punkt slut.
.

Nyårsafton!!

.

Nyårsafton! Champagne, cigarrer, glitter och tomtebloss o med allt annat vad den innebär och vad den kvällen innehöll... Jag firade ju som sagt den hos den söta blonda trion i familjen Lindström.

Välsmaklig mat serverades på det vackert uppdukade bordet och alla hungriga magar högg in på maten. Det serverades fylld Paprika, vegetarisk då eftersom Helena är vegetarian och vi andra gladerligen också mumsade samma sorts mat. Det var dessvärre inte champange som serverades, men vin hade vi och det smakade minst lika bra. Tolvslaget kom och vi samlades utanför på altanen för att skåla in det nya året. Kallt var det och snön föll lätt över Gryta den kvällen. Överallt på himlen kunde man se fyverkerier smälla och färga himlen i alla dess färger. När en av våra egna smällare skulle iväg så hände det något märkligt, det smällde, fast inte på himlen... Den av oss(nämner inte namnet eftersom den då troligen slår mig), men den av oss som skulle smälla för första gången, råkade sticka ner smällaren i snön istället för i röret som fanns där så fint placerat i marken... Jo vi kan ju säga så här, den smällde inte på himlen men ingen kom till skada, den flög bara någon meter, men som tur va bort från os och smällde av. När jag upptäckt att den verkligen smällde av bara några meter från oss så började jag skratta... Det var lite komiskt faktiskt. Okey, nog om det...


Helena, Maria o Jag

Det gick från ljust till mörkt och från mörkt till ljust och det var morgon.
Jag hade varit hos Maria o Helena hela kvällen tills vid 7.20 då jag började må illa bara för jag fortfarande var vaken, kroppen ville verkligen sova. Jag åkte hem, tog ett bad och somande med blött hår sådär klockan 8.00 på morgonen. Mamma kom precis hem från jobbet när jag väl somnade. Sen när jag vaknade igen vid halv fyra på eftermiddagen så hade jag sovit väl och var vrålhungrig! Tittade mig i spegeln och suckade, hade ju somnat med blött hår... hehe

När man så vacker som man var satt sig för att äta en liten frukost och sett klart på lite tv, så påpekar mamma att det är fredag och att hon var sugen på kinamat så sa inte jag emot.
Jag åt åter igen, men nu hade det gått några timmar så jag hade hunnit bli lite hungrig igen. När maten var slut och våra magar var så fulla så var jag inte ens sugen på godis... alls.
Vilket vart för mig en konstig situation, eftersom jag inte brukar bry mig om att jag är mätt och därför äta godis i alla fall... hehe Ja vet, onyttig :P
Fast nu var jag ju då lite nyttig för en gångs skull i mitt liv... hehe

Dags att ta farväl igen!

Vi ses och hoppas på att detta året för med sig massor av spännande nya äventyr!

KRAM

.