Duktiga Annika.

Usch! Ställde mig på vågen och den visade definitivt inte det jag ville se... Tog mig i kragen och bestämde mig för att springa lite i morse, kände mig otroligt stolt när jag kom hem till uppfarten igen. Jag sprang ju inte hela vägen men jag pendlade, sprang, gick, sprang, gick osv..
Nu ska jag försöka springa innan frukost så ofta jag kan, inget man brukar kunna hålla så länge men jag ska försöka i alla fall! Så ser ni folk där ute på Gryta en halvgalen tjej springa förbi så kan det vara jag ;P hehe

Kram på er <3