En "vanlig helg" :P

.

En "vanlig helg" med Maria Ohlsson kan innebära en massa spännande saker :P Hon kom i fredags eftermiddag och stannade tills imorse :) Igår var vi inne i Linköping, med allt vad det innebär... Vi shoppade! Sen åt vi väldigt dyra pizzor också, men de var värt pengarna, godare pizza får man leta efter :) Köpte naturgodis, en tjocktröja och en mysig sjal/halsduk(gigantisk när man har den på sig). När vi igår kväll(lördag), var till kyrkan för att lyssna på stråk-musik på helgmålsbönen, så hittade Maria något hon vart ganska fascinerad över :P "Annika, Annika, kolla upp i taket på målningarna!" Dessa målningar har jag sett ett antal gånger tidigare, men hon stod säkert i 15 minuter och bara glodde i taket :P haha Gullig hon var :D
På väg hem efter vi klivit av bussen från Linköping så skulle vi traska hem till mig igen, när Maria med hennes "toppklassiga"(hata mig inte maria), lokalsinne försökte hitta min lägenhet. "Visst var det rakt på?" "Ska vi svänga höger här?" "Är det vänster här framme?" "Rakt på?" "Höger nästa...?" "Vänster!?" "In här...?" "Höger?" "Jaha, nu till höger?" "Nu måste det ju vara höger!!?" Varav jag på alla dessa svarade "Nej" eftersom det aldrig var rätt väg... haha Skulle jag släppa lös Maria i Åtvid skulle hon inte ha det lätt...

Lite bilder för att föreviga Marias vistelse här i Åtvids, bilder från när vi i lördags lagade mat. Eller, Maria lagade mat... Jag skar upp grönsakerna :P hehe


...
Maria tog hand om maten, jag salladen ;)
.

Skåda Resultatet!
.

Vi såg på Aladdin, sen körde vi "sing a long" på Engelska, Finska och Nederländska, väldigt intressant :P
.

Gosandes med Flisan, kanske dags att sova snart?

Idag(söndag) hade jag de konf, som jag tillsammans med Elisabeth tar hand om, i Gudstjänsten. De skulle bl.a ta upp kollekt, dela ut psalmböcker/agenda, läsa förbön(vilken de själva skrivit, *stolt Annika*) och hälsa välkomna. Och de var så duktiga! :D Men när det kom till intåget och vem som skulle bära vad, var det tvär nej! Jag fick i alla fall Samuel att bära evangeliboken och själv bar jag ena ljuset.
Kammarkören var där och sjöng och som vanligt var det inget annat än ljuvligt! De är så duktiga i den kören för att vara så få personer, jag avundas alla deras röster.
Det var en fin mässa, sen hjälpte jag bara Ernie att släcka de flesta ljusen innan jag gick hem.

Tack för en fin men kylig dag.
Längtar efter våren!

Puss
.

Lyckan är gjord!

..

.

Jag är typ... Sjukt Glad! :D

Idag har jag fått upp mitt humör på toppnivå, från att ha legat strax under normalnivån så har jag nu blivit Glad igen! (Sjuk satte jag in bara för att förkylningen aldrig vill ge med sig..) Detta beror väldigt enkelt på att jag äntligen fått testa på lite lätt hur en vaktmästarroll funkar i kyrkan, just denna vart vid en begravning. Idag var det en begravning vid kl:11.00 och jag vart tillsagd att vara där vid 9.30. Där mötte jag upp vaktmästare Ernie (som för övrigt är min handledares man), och han beskrev hur jag skulle göra på altarbordet. Fyra ljusstakar, krusifixet och två vaser skulle placeras ut lika långt från varann och från mitten på altaret. Mic och "mygga" skulle fram för att prästen och en solosångare skulle kunna höras. Ljusen skulle fram och efter ett tag också tändas, de som fanns där uppe i ljuskronan fick man använda en speciell gaständare till. De anhöriga och dess vänner kom och det var dags att dra sig tillbaka. Jag stod lite längre bak i kyrkan men efter ett tag gick jag fram till sackrestian för att där ta del av solosångaren och kantorns samtal om tro och skolors reaktioner på kyrkan, förr och idag. Den vart fem i elva och jag gick ivrigt bak ner till mixerbordet där Ernie väntade. De sista personerna gick in och satte sig stilla när som allt kunde börja. Jag fick sätta igång kyrkklockorna, först den stora, sen den lilla, med ca 5-6 sekunders mellanrum. I 1½ minut ringde de när jag återigen fick slå av dem, först den stora, sen den lilla. Ernie visade och viskade hur allting fungerade där bak med belysningen och ljudet till mickarna. Det var jätte intressant och spännande.

Jag kan verkligen inte fortsätta skriva utan att nämna att solosångaren,vars namn var Erik, hade en av de mest perfekta manliga röster jag hört. Jag vart förvånad och samtidigt förälskad i hans röst, den var så ny, ren och underbar. Han ansträngde inte rösten när han sjöng, inte ens utan micken och det är något jag gillar hos män som sjunger men mellanmörk stämma :) Jag visste inte ens att det var möjligt för en man att äga en så vacker röst, jag vart helt enkelt, förtrollad :)

Nu tillbaka till verkligeheten och begravningen gick mot sitt slut. Jag fick ringa i klockorna återigen, först den stora, sen den lilla :P Men nu i hela två minuter, innan de skulle slås av. Sen vart det släcka alla ljusen och ställa tillbaka silvret i sakrestian, dra tillbaka sladdarna till sina krokar och stänga av ljudet. Det gick galant och jag känner mig ganska nöjd. Hoppas jag inte var jobbig på något sätt för jag hade en jätte trevlig stund. Verkligen något jag kommer vilja testa på igen. Hoppas bara att det blir snart och jag kan helhjärtat säga att jag redan nu längtar tills dess.

MariaO sitter nu någonstans mellan Linköping ovh Åtvid på en buss :) Ska snart ner till "stan",(eller byn som man här ska kalla det, Stan = Linköping), för att hämta upp henne så hon vet vart hon ska kliva av :) Sen ska vi ner till "apoteket" och handla lite sen svänger vi nog förbi pizzerian. Hade lovat henne att det ska bli pizza ikväll och själv har jag inte ätit det på väldigt länge så det ska bli gott. Imorgon troligen Linköping, tänkte vi kunde shoppa lite :D

Puss och Gos på er alla från en som mår bättre nu än på länge! :D
.

Status: Tillfredställd! :)

.

Kylan stärker verkligen luften och gör den lättare att andas... Om det bara inte vore för denna hemska förkylningen :P

Jag tog precis en promenad på ca en halvtimme och det var underbart! :D När jag kom in igen kände jag hur kylan bet på mina lår och man kunde verkligen känna att det är -13 grader ute... Nu när jag sitter här och har suttit inne ett tag kan jag fortfarande känna hur kinderna sakta värms upp av de 20 grader jag har här inne :) Kärleks- och Smörsångaren Michael Bublé är även på denna vackra dag. Solen skiner och jag känner hur mycket jag njuter av att bara vara. Jag känner mig verkligen helt nöjd med livet och speciellt efter i förmiddags då jag vaknade, drog upp rullgardinen och bakom gömde sig den skinande och varma solens strålar som nu skiner på mig. Jag gick och ställde mig på vågen, på en vecka har jag gått ner ca 1 kilo, till... :D

Usch, vad det känns bra att gå ner i vikt, men ni kan vara lugna jag har bara ett mål och där kommer jag stanna. Kommer kunna kännas så bra att äntligen kunna vara nöjd med sin egen kropp... På 20 år har jag inte fattat hur mycket en promenad då och då samt mer grönsaker än mat egentligen kan göra... Tycker ju att jag har varit så duktig med jympa tidigare, vilket inte ens var roligt :P Promenader är mycket "roligare" eller hur man ska uttrycka det, det ger en lite tid att tänka på saker och ting, saker som i alla fall för mig är ganska viktiga och vissa personer jag måste tänka lite extra på hur jag ska lösa problem med. Speciellt en kär vän för tillfället...

Ska hitta lite lunch, om 40 minuter ska jag och Elisabeth åka till Gärdserum, dags för Bröllop :D

Här ser ni en tillfredställd och lycklig Annika :)

Punkt slut :)

.

Tillbaka

.
Med Michael Bublé i bakgrunden och grannarna sittandes på nedervåningen med händerna för öronen så känns det väldigt skönt att det äntligen är Fredag och jag återigen kan sjunga med i låtarna ljudligt ;) (Fast jag hoppas ju ändå att inte grannarna gör det :P)
Flisan stryker runt mina ben, hon hade inte riktigt vaknat när jag kom hem, jag hörde endast ett svagt snusande under sängen och lät henne sova en stund till innan jag tog upp henne i famnen för en puss. Vad hon inte har någon aning om, nu när hon ligger där på fönsterbrädan, är att hon snart ska få lite fredagsgodis :)

Det har inte gått sådär vidare med uppladdningen av de senaste klippen på facebook, så jag tror faktiskt jag får fortsätta med det här vanliga skrivandet på bloggen. Det är ju faktiskt det jag tycker bäst om, att skriva... Blir bara så nervös framför kameran och kan verkligen inte improvisera alls. Vi får se...

I onsdags började kyrkokören igen, nu har även Reine(körledarens) dotter börjat, tyckte väl jag kände igen tjejen på främre raden. Fick nämligen denna gång inte plats på min vanliga plats... Där stod en annan tjej med lockigt brunt hår och sjöng. Men det gör inget, vi har ju inte direkt speciella platser som vi ska stå på så jag sitter gärna på andra raden istället :)
Vid fikat så pratade jag lite mer med henne och vi kom till slut fram till att vi är ganska lika, sen satt vi båda där med varsin kopp av samma te, inget fikabröd och ensamma vid ett bord. Vi kallade det bordet "tjejernamedbruntlockigthårochendastté" bord :P haha Men Reine fick sitta där i alla fall... Sen vart det snöstorm, kom säkert 2dm snö på kvällen och jag såg framför mig hur jag pulsade hemåt i snödrivorna :P Som tur va kunde jag och Filip(en ur kören) få lite skjuts av "Taxi Eriksson", så vi båda slapp pulsa hemåt i snön. Vart oerhört tacksam :D

Var på begravning idag ute i Gravkapellet, skulle vara med Annie Wårhem(från Wårhem Begr.byrå) där, men det vart lite både med henne och Ernie(vaktmästare). När vissa började gråta(eftersom det ju var en begravning), så kunde inte jag heller hålla tårarna inne :P Sen visade Ernie mig hur det såg ut under Gravkapellet med kylen och hissen man hissar upp kistorna i från bottenvåningen. Lite läskigt...

Imorgon(lördag) är det mitt första bröllop någonsin. Sjukt förväntansfull och tycker det ska bli så otroligt spännande! :D Jag och Elisabeth(präst) ska åka härifrån tillsammans, det är nämligen ute i Gärdserum(har jag för mig), och sen ska jag få vara med under den vigsel som hon kommer hålla i. Det ska bli så spännande och jag längtar! :D

(Jag har en hemlighet, men jag vet inte om jag vågar berätta den :P Kan ge en ledtråd, läs på inlägget innan så kanske en del förstår i alla fall ;) hehe)

Puss och Kram
.

Sanningens ord...

.

All I do the whole day through is dream of you
With the dawn I still go on and dream of you
You're every thought
You're everything
.
You´re every song I ever sing

/Michael Bublé

.

Tema dag

.

Medan jag sitter här och lyssnar på Olas intressanta diskussioner med sig själv så har jag fått i uppgift att hitta bilder på brudbuketter från förr, gärna lite äldre stil :)

.

.

Det är den 14 feb(alla hjärtans dag), ett väldigt passande tema för dagen, Bröllop! ;) Jag hade lovat Kristina att jag velat vara med och hjälpa till med något, jag fick nu detta bild uppdrag samt att fotografera allt som de har i sin utställning. Jag kommer älska det! De ska ha olika brudkläningar från flera olika decennier :D Så sjukt coolt och det kommer vara blommor i massor! :D

.

Jag längtar verkligen, något att se fram emot.

.

Ett litet instick.

.
Jobb, jobb, jobb!! *suck*

Idag har det varit en fullspäckad dag, jag har i alla fall hunnit gå på lunch och knarka lite te emellanåt :P Vid 11.00 satt jag bokstavligen med jobb upp till öronen! Nu har högen krympt avsevärt till min stora glädje! :D Även då det alderles nyss kom in en ny hög i mitt arbete. Min handledare åkte precis hem och lämnade mig åt mitt öde... hehe

Med lite tur så tar inte vattnet slut, så jag kan fortsätta överleva här borta genom mitt nya liv som téknarkare blandat med nya delar som te.x arbetsnarkoman...

Men jag ska väl hinna bli klar innan midnatt... Larmet på församlingen går ju vid 23.00, så när det börjar tjuta borde jag sticka :P hehe

Hej så länge!
.

En dag som så många andra...

.

"Det var det ingen sol idag när jag vaknade så jag vände bara på huvudet för att åter igen blunda och slappna av. Jag visste att jag skulle upp tidigt imorgon och om jag inte gick upp nu skulle jag ha svårt att sova ikväll, vilket i sin tur skulle leda till att jag skulle ha svårt att även gå upp imorgon. Men det var så varmt under täcket och i luften i mitt rum cirkulerade kylan i väntan på att jag skulle kliva upp. Jag ville inte, det var mysigt att bara lyssna på Rock-klassiker och ligga och tänka på honom. Men helt plötsligt kom några tårar och jag blundade hårdare i hopp om att det skulle få dem att sluta. Inget vidare resultat, nu var det dags! Jag hade legat i sängen i över en timme och bara dragit mig. Jag satte mig upp, gick till fönstret och drog upp persiennen, precis som för en timme sedan, ingen sol att skåda... Frukost vid matbordet med en pappa som bara snackar om bilar och saker han hittat på biltema, men tro mig inte fel när jag säger det på det här sättet. Har alltid älskat pappa, kommer alltid göra det. Han kan bara bli för mycket ibland. På tv:en visades en svensk film som jag även läst i bokform tidigare, så jag satt kvar. Teet som jag hällt upp i den fina muggen jag fått på min 18-års dag av en kär kompis, hade redan börjat kallna. Tankarna från gårdagen jagade mig än... Kommer jag orka? Nu till morgondagen när det äntligen var dags för den "stora" resan som skulle ta mig till en av de kurser jag måste utföra under mitt jobb-år, men jag längtade samtidigt som jag fasade. Inget jag borde vara rädd över, men var ändå osäker på vad vi skulle bli "utsatta" för där borta. Men om man bara tänker positivt kan det ju inte bli sämre... eller hur?"

Det här var om mig själv och om början på dagen och dess tankar;
en dag som så många andra...

.
.

Minnen jag sparat på

.

Det var en gång en berättelse om två flickor som möttes under sina tidiga år och som än inte har fått något slut och som inte kommer ha ett slut på väldigt länge!

Allt började med ett fall och plötsligt låg vi över varandra. Första mötet. Det var barn överallt och de stirrade. Jag kommer inte ihåg det lika klart längre, minnet av den första tiden försvinner allt mer och mer. Men det finns inget annat än att försöka komma ihåg det, men också att bli påmind av det.

Ett annat minne jag har från den tiden var hur vi hörde en låt vi båda kände igen på radion. Vi tog varsin penna från bordet och klev upp på det, scenen och mickarna var klara. Vi sjöng och gud ska veta att vi hade roligt! De andra barnen var våran publik och sjöng med i refrängen "...doppi doppi doppi, dopp dopp dopp, doppi doppi doppi, yeah yea h!" Tills en av killarna drog ner byxorna, han förstörde hela våran "konsert".
Detta året var 1995 och vi var 6 år. Det var på förskolan.


Skolavslutning 1996, 1 klass.

DISCO!! När man var så liten som vi var, så var det ju så stort! Det var 90-talet och allt hette glitter! :P haha Fast vi kanske inte var så jätte inne på just glitter, men färg skulle det i alla fall vara! Medan alla lyssnad och sjöng med på Spice Girls som var så heta då! Så satt vi och tittade på, blä!! Men sen kom en tryckare upp med Backstreet Boys och nu var det vi som sjöng med! Tyvärr inte så många som bjöd upp en på den tiden, vilket inte gjorde så mycket, kill-basiller var ju äckligt! :P haha Slutade med att vi gick hem till henne och jag sov antingen över eller tog cykeln hem till min del av "blomområdet" på Norra Gryta.. (Hon bodde på Lupin- och jag på Vildvins- vägen, därav namnet "blomområ det".)
Det här var vid flera tillfällen under våra år på Ormkärrskolan, men just denna gång år 1998 när vi var 9 år gamla.

....
Bilder från när jag fyllde 8, år 1997.

Det var på våren en dag när det nästan var så varmt som en vanlig sommardag och vi hade precis slutat för dagen. Klockan slog halv fyra och vi rusade gladerligen ut från våran, så kallade, "fångenskap". I all väntan på att en viss mamma som skulle komma förbi och hämta upp oss satt vi glada i värmen och diskuterade dagen och alla de konstiga personer som även gick på denna skola. En man närmade sig oss och frågade oss konstigt nog om vi ville ha glass... Vi var förvånade och sa, dumma som vi var, "Ja!" Det var väl antaglige n inte ens fören efter ett tag som vi tänkte på att han kunde ha haft vad som helst i dessa glassar vi fick. (Vi fick till och med två var...) Men som tur va så var det inget i glassarna, han var en hederlig och bara ovanligt snäll man.
Detta skedde när vi var runt 12-13 års åldern, 2001/2002.


Skolavslutning 2001

Vi stod och sjöng genom allt en sista gång, sen var det dags för oss att gå och byta om på församlingsgården. Det var ett ganska stort rum, men vi fylldes de t snabbt. Håret var uppsatt och sminket var lagt, (för de som hade det i alla fall...) Våra assistenter drog på oss de vita klänningarna och rättade samtidigt till sina egna klänningar. Det var snart dags och alla började nu bli närvösa. Vi tog på oss våra skor och gick upp för trappan till markplan. Det var dags.
Kyrkan hade fyllt med släktingar och vänner som kommit för att se just mig gå in, tala och stå där med mina kompisar i det svettiga strålkastarna som inte gjorde att man syntes mindre direkt... Hon stod där brevid mig, åter igen, hon och jag.
Det här var på våran konfirmation i maj 2003 när vi var 14 år gamla.


Åland 2002

Åland där vi delade minnen åren 2002 - 2003 - 2004 - 2005 (-2006?) Har glömt hur många år vi har varit där tillsammans, eller vilka år jag missat... Jag åkte med hennes familj i alla fall nästan varje år och delade varje år nya fina minnen i den varma solen och den vackra naturen. Ena året var jag solbränd när jag kom hem, andra året hade jag klippt av nästan allt hår och färgat det svart :P Men jag kom alltid hem med ett leende, massor av godis från Ålandsbåten och en massa nya saker att berätta om för föräldrarna! Jag älskade det! Åland är för mig en väldigt speciell ö!<3


Åland 2003

Med denna blonda syster har jag delat mer med än med någon kompis, jag har känt henne mer än hälften av mitt liv. Vi träffades på förskolan som 6 åringar och har sen dess hållit ihop. Någorlunda i alla fall, även om vi båda har utvecklats en del åt olika håll kommer vi alltid ha våran bakgrund tillsammans. I 14 år (i år 15) har jag varit hennes vän och har känt mig glad över att fått kallat henne min bästa vän. Jag har såklart träffat andra vänner med tiden men aldrig någon som jag kommer ha en relation med så som den jag har med denna tjej! Våra gräl slutar alltid med skratt, vilket är det bästa eftersom vi då a lltid kan lösa problemen och bli vänner igen. Jag har gått genom det mesta med denna tjej och jag har alltid kunnat berätta för henne om mina drömmar och hemligheter. Aldrig har jag känt mig ovälkommen hos hennes familj eller känt att hon inte velat fortsätta som min vän, tvärtom. Ibland undrar jag varför en sådan som hon vill vara med en sådan som mig, men när jag vet att hon verkligen menar det får jag nästan tårar i ögonen. Hon är en vän att spara.


Som Duracellkaniner på Obs! haha

Det som fick mig till att skriva om dessa minnen och om denna tjej ikväll var för att jag i söndags tillbringade dagen med henne på ett av våra bästa sätt. Jag åkte hem till deras bostad och vi softade på rummet, hon fick lite bilder av mig från nyårsafton och vi pratade så där bara allmänt.. Sen bestämde vi oss för att köpa en pizza och se på Surf 's Up, den var riktigt rolig! Det var en skön dag, en sådan dag då man inte behöver bestämma något, bara vara...


Kommer du ihåg vad som hände med snögubben?
Det var ju ganska dramatiskt :P

Höll på att glömma vårat löfte vi gav varann för flera år sedan, vi var säkert bara 10 år eller liknande... När vi är äldre ska vi ha varit bästisar i minst 80 år och sen försöka komma in i Guinnes Rekordbok som äldsta bästisarna som lever! :)


Halloween, kommer inte ihåg när...

Glöm inte det löftet Maria! Ja, hennes namn är Maria, för andra känd som Maran och som jag även förut kallade Mia. Vi har haft våra stunder eller hur Maria!? :D Glöm dem aldrig, det kommer jag aldrig göra! <3



Från nyår 2009

Vi har ju förändrats en del... :P

Du vet Maria...
Jag älskar dig tjejen!<3
.
Med denna lilla hälsning vill jag säga, ta hand om varandra där ute! Glöm inte varandra, vänner är viktiga här i livet! Det har dem alltid varit för mig i alla fall! :)

Punkt slut.
.

Nyårsafton!!

.

Nyårsafton! Champagne, cigarrer, glitter och tomtebloss o med allt annat vad den innebär och vad den kvällen innehöll... Jag firade ju som sagt den hos den söta blonda trion i familjen Lindström.

Välsmaklig mat serverades på det vackert uppdukade bordet och alla hungriga magar högg in på maten. Det serverades fylld Paprika, vegetarisk då eftersom Helena är vegetarian och vi andra gladerligen också mumsade samma sorts mat. Det var dessvärre inte champange som serverades, men vin hade vi och det smakade minst lika bra. Tolvslaget kom och vi samlades utanför på altanen för att skåla in det nya året. Kallt var det och snön föll lätt över Gryta den kvällen. Överallt på himlen kunde man se fyverkerier smälla och färga himlen i alla dess färger. När en av våra egna smällare skulle iväg så hände det något märkligt, det smällde, fast inte på himlen... Den av oss(nämner inte namnet eftersom den då troligen slår mig), men den av oss som skulle smälla för första gången, råkade sticka ner smällaren i snön istället för i röret som fanns där så fint placerat i marken... Jo vi kan ju säga så här, den smällde inte på himlen men ingen kom till skada, den flög bara någon meter, men som tur va bort från os och smällde av. När jag upptäckt att den verkligen smällde av bara några meter från oss så började jag skratta... Det var lite komiskt faktiskt. Okey, nog om det...


Helena, Maria o Jag

Det gick från ljust till mörkt och från mörkt till ljust och det var morgon.
Jag hade varit hos Maria o Helena hela kvällen tills vid 7.20 då jag började må illa bara för jag fortfarande var vaken, kroppen ville verkligen sova. Jag åkte hem, tog ett bad och somande med blött hår sådär klockan 8.00 på morgonen. Mamma kom precis hem från jobbet när jag väl somnade. Sen när jag vaknade igen vid halv fyra på eftermiddagen så hade jag sovit väl och var vrålhungrig! Tittade mig i spegeln och suckade, hade ju somnat med blött hår... hehe

När man så vacker som man var satt sig för att äta en liten frukost och sett klart på lite tv, så påpekar mamma att det är fredag och att hon var sugen på kinamat så sa inte jag emot.
Jag åt åter igen, men nu hade det gått några timmar så jag hade hunnit bli lite hungrig igen. När maten var slut och våra magar var så fulla så var jag inte ens sugen på godis... alls.
Vilket vart för mig en konstig situation, eftersom jag inte brukar bry mig om att jag är mätt och därför äta godis i alla fall... hehe Ja vet, onyttig :P
Fast nu var jag ju då lite nyttig för en gångs skull i mitt liv... hehe

Dags att ta farväl igen!

Vi ses och hoppas på att detta året för med sig massor av spännande nya äventyr!

KRAM

.

Nyårshälsning

.
För dem som jag lovat visa min nyårs-klänning för, här är den äntligen på bild. På bilden kan ni även se de nya skorna som jag talade om. Man kan också se på bilden en mycket glad och nöjd Annika. Nu sticker jag iväg till en annan del av Gryta för att fira Nyår. Det kommer bli toppen!



För er alla där ute i det kalla men dock för tillfället vackra Sverige önska jag ett riktigt
Gott Nytt År!!

Vi ses nästa decennium! :) Puss
.

Att skriva är mitt liv.

.
Jag har länge undrat varför jag fick denna känsla för att vilja skriva, om det finns i mitt blod, om det var ödet eller om det bara blev något som för mig var intressant. Att skriva får mig att känna mig fri och helt oberoende. Man kan skapa sig en värld där allt är perfekt, en plats där allt får plats. En plats man kan fly undan när ens verklighet blir för mycket. Eller när man vill skapa sig en annan slags verklighet. Det är dock en stor plåga eftersom historierna man hittat på ju faktiskt bara är på låtsas. Fasten jag skriver mest om kärlek så är det inget jag förväntar mig själv, jag bara hoppas. Det är allt jag kan göra. Men i mina berättelser, där får kärleken den plats som den så verkligt förtjänar, även om den inte får samma plats i mitt hjärta.

När jag skiver så släpper jag allt jag har i sinnet, allt som finns är bara nuet. Orden kommer efter hand, vet inte hur jag ska beskriva det. Men jag har nog aldrig varit lyckligare än när jag sitter vid min dator och får ner mina tankar och känslor i ord. Det är verkligen den bästa känslan som finns. Men känslan jag får precis innan jag blir färdig med ett verk, ja den är aldrig mer än bedårande vacker och fullkomligt underbar.
Det som kommer ut i ord är inget annat än det jag själv bär i mitt hjärta, känslorna jag får att bli meningar är ord jag burit på länge. Ord som för mig betyder allting här i världen. Att bli sedd, bedårande och älskad av en annan människa.

Men som så mycket annat här i världen är det bara enkla ord jag får ner i mina egna berättelser, en plats där detta får sin chans att bli verklighet och där min kärlek får sin chans att bli sedd av andra människor. Även om det inte blir på det sättet som jag önskade det kunde bli.

För tillfället önskar jag mig själv tillbaka till Åtvids, ett ställe där jag aldrig haft svårt för att skriva på. Men här, tyvärr, hur kär Västerås än är för mig kan staden aldrig få mig att skriva lika passionerat och intensivt som när jag är hemma i Åtvidaberg.

Att skriva är mitt liv... punkt slut.
.

Dagen då lönen försvann...

.
Frosten glänste på marken av solen som strålat hela långa dagen, jag delade den med Anna och en rejäl shoppingtur inne i stan. Skor och en klänning fick mina pengar säga hej då för :P Men det vart vackra köp, så jag och min lön är glad att det bara inte vart dyrare :P

Klänningen är svart liksom skorna fast skorna har 4-5cm klack och är lite mönstrade med en rosett. Nu när jag beskrev skorna lät det inte lika vackert som de faktiskt är :P Det är i alla fall sakerna jag ska ha på mig på nyårsafton hos familjen Lindström.

Gick in på Åhlens och tittade runt lite på film-avdelningen, direkt när jag såg kostymfilmerna så var jag körd. Även där fick jag lov att vara sparsam och tänka på hur mycket jag köpte för, det var dock bara en film, ett antal BBC serier (kostymfilmer) som satt ihop och en uppföljare till Borta med vinden som jag hoppas kommer vara bra. Jag är verkligen förlorad när det gäller kostymfilmer och pengar i fickan :P

Har fått en början på huvudvärk och hoppas den kommer vara nådig mot mig, nu tänker jag fortsätta på en av de BBC serierna jag köpte som heter "North and South".
(Romantiskt kostymdrama... såklart! :P) hehe

Kram på er så länge!
.

Vacker kärlek man drömmer om...

.
<3

Fick lust att skriva ner lite känslor,
om det alla romantiker drömmer om där ute,
KÄRLEK
Men vet man vad det är om man inte upplevt det?

Man ska inte söka efter kärleken. Gör man det finner man bara en illusion av sina egna förhoppningar. Väntan på det riktiga gör att man inte är beredd när den väl uppenbarar sig och finner den då mer underbar, om inte också mer verklig. Det man drömmer om, Kärlek, är så mycket mer än ett ord. Det är en känsla, ett sinne. Man känner dofter man aldrig förut känt, man ser allt med nya ögon. Ögon som har en sån känsla att man kan se hur en annan person känner, djupt in i själen, som om man delade själ. Men mest av allt känner man hur det i bröstet bultar mer än någonsin för en annan levande människa. Ont är bara förnamnet, ingen person som inte har upplevt känslan av äkta kärlek kan kalla sig romantiker. Det går inte att leva för något man inte känner till, något man aldrig upplevt. Har man upplevt kärlek han man upplevt smärta, men också det vackraste som finns... Man har fått chansen att älska en annan människa.

Jag skulle aldrig skriva om detta om jag själv inte blivit drabbad av denna känsla, vilken för mig är både hemsk och underbar. Jag både hatar och älskar den. Hatar den för att mannen är en person jag vet jag aldrig kommer kunna få, men älskar den för att den lärde mig vad kärlek betyder. Och det är den bästa gåvan jag kunnat fått, själv har jag ju alltid kallat mig romantiker. Helt i onödan, eftersom jag själv aldrig vetat vad kärlek innebar, hur det känns och vad man får genomlida för att klara av morgondagen och dess tankar. Nu kan jag kalla mig romantiker, vilket jag alltid velat göra. Nu har jag känslan som man behöver för att skriva ner ord som verkligen betyder något för mig och för dem jag älskar. Känslan man behöver för att kunna skriva om kärlek, är kärlek. Den har funnit mig och kommer leva med mig i min själ och i mitt hjärta så länge jag lever och andas.
Precis som du. Om det funnits en tid för oss skulle jag älska dig för all framtid.
.
<3
.

Kärleksord

.
Får man inte den man älskar,
får man älska den man får.
.

Tid för att minnas.

.
(Gryta i vintertid)
.
Julafton, underbar dag!
En av de bästa på åratal! När man inte önskar sig något så får man massor man inte ens hade en aning om att man skulle få. Det var jätte kul, tackar Mamma för allt jag fick! :D Båda bröderna var på plats och även min kära Farmor för att fira en traditionell Jul med familjen Lennartsson :) Fick jätte fina presenter från mina kära kompisar, fick även en av min handledare :D Bröderna gav mig för första gången flera presenter, det måste gå bra för dem nu :P haha
.

.
Båda bröderna, Henrik o Mattias. Henrik kan aldrig vara seriös på kort :P
.

.
Nöjd Annika :)
.

.
Fick denna av Henrik :D Mums!
.
Vi satt länge in på kvällen och halv kollade på Göta Kanal på tv samtidigt som vi pratade. Farmor hade fått skjuts hem av pappa och mamma var så trött efter hela dagens äventyr så hon sov redan när filmen började.
På tal om sova... På Kalle Ankas jul, så satt alla såklart bänkade framför tv:en som vanligt klockan 15.00, (eller mamma och henrik kom in lite sent :P). Hur som helst, kvart över tre så sov, Mattias, Farmor, Mamma och Pappa :P Jag och Henrik funderade på att sticka iväg och öppna alla julklappar :P Eller något annat galet, som vi gjorde när vi var små :) Saknar mina tider då det var bara jag och mina bröder, innan de växte upp och innan de flyttade hemifrån :(
Men man utvecklas ju hela tiden och behoven bli större, jag har ju till och med nu flyttat hemifrån... Vilket jag trodde skulle ta så mycket längre tid, men jag gillar förändringen som hänt och allt som hänt efter det att jag lärt känna Åtvids och dess personlighet som litet samhälle. Kan inte säga på något sätt att jag ångrar att jag flyttade till Åtvids alls, nästan bara positiva saker har hänt sen dess, i alla fall mest positivt. Ni som vet dess motsatts vet ju vad jag pratar om men annars är denna förändringen bra.
.
Tänker mycket på hur det kanske blir i framtiden när det bara är jag och mina bröder, kanske deras fruar, barn och även mina, mamma och pappa har blivit mormor och morfar osv... Hur det kommer kännas om 30-40 år, men jag försöker att inte tänka på det för mycket för det är en förändring som för tillfället skrämmer mig. Hoppas bara att jag inom framtiden kommer känna mig lika glad då jag tänker tillbaka på den tiden jag var 20, ung och singel :P Fri, som många vill kalla det, fängslad, som jag vill kalla det... Inget fritt med det alls.. Saknar det Henrik o Paulina har, Anna o Henrik, Elina o Anton... Ömsesidig förälskelse, Kärlek.
.
.
Nu ska jag snart till Farmor på fika tillsammans med mina bröder, det kommer bli bra. Har inte varit hos Farmor på jätte länge nu. Saknar att gå runt i alla rummen och samla på mig minnen från när te.x när Farfar ritade Pokémon åt mig i större format. Eller när man sprang runt i rummen och lekte kurragömma med alla kusinerna och bröderna samt farfar. Saknar Farfar.
.
Tid för att minnas.
.
.
Ha det bäst där ute! <3 Puss
.

Fem vita blad av kärlek.

.
Nu var det ett tag sen jag skrev den men jag gillar den fortfarande så starkt och för er som inte har läst den så kan ni gör det nu, jag är nöjd med tankarna som jag fick ner i dessa vackra ord:
.
Den man möter först. Är det första kärleken, hur känns första kärleken? Hur vet man ens att det är den man äger?
Jag har funderat mycket på ordet Kärlek. Det har en så mäktig klang. Säger man "Jag älskar dig", förväntas mycket av den personen. Ord jag inte vet om jag ens själv behärskar... alls. "Att älska i nöd och i lust", verkar tidskrävande, men som så mycket annat, underbart!
.
När man älskar en annan människa, är det för sakens skull, känslans eller kärlekens?
.
Gör man rätt när man slutar känna känslan av trygghet, tillit och framtidstro? Kärlek som knoppas, kommer den hinna blomma ut till något vackert innan hösten kommer? Hösten som kommer med kyla, vilket jag inte alltid säger slutar olyckligt, men att det även där finns risker att den vissnar och dör.
Jag skulle så gärna vilja tro på begreppet Kärlek. Men jag har ingen som kan bevisa för mig vad dess verkliga betydelse är. Vilket jag önskar jag hade.
Jag önskar jag kunde få känna mig underbar, av någon som får mitt hjärta att knoppas om våren och fortsätta blomma hela vintern. Någon som vet vad Kärlek är, någon som vet att det är mer än bara ett begrepp...
.

Dan före doppare dan...

.
Jag klev av bussen för att dra mig till punkt eftersom vi sagt att vi där skulle mötas ca tio över tio. Musiken från lite blandat av Linkin Park och Dead by april spelas i öronen, men sen i all väntan ser jag en lång, smal brunett kommande mot mig med lätta steg... Karin! :D
.
Vi skulle sätta oss på Stugan men när vi väl kom dit öppnade de inte fören 11.00, vilket ju såklart är ganska typiskt. Vi tog en lite promenad och i all hast hann jag göra alla min julstress fixad på ca 40 minuter. Vi gick sen för att kolla tider och dagar när New Moon skulle gå på SF, så vi bestämde att nästa vecka på måndag eller tisdag sitta och fika på Stugan från då de öppnar tills så länge som vi orkar med. Idag satt vi där från 11.00 till ca 15.00, ganska lite för att vara oss :P
Vi har våran favoritplats där i fönstret, vilket för er som inte vet, är stort som ett skyltfönster, men eftersom det är mörkt inne på Stugan (Café Stugan), så ser vi de som går förbi utanför lättare än de ser oss :P Ganska mysigt att sitta där bland alla kuddar de har satt upp på bänken som finns i fönstret, där brukar alltid jag och Karin sitta när vi fikar :)
.
Vi var hem till Joanna och gick även över till Maria O för julklappsbyte. Ibland är det så skönt att de är grannar, eftersom det är så kort så hinner man inte ens sätta på sig jackan innan man hunnit över till Maria från Joanna :P Skönt också att de pratar mer med varann och verkligen försöker vara vänner, stort plus där! :D
.
Har slagit in julklappar hela kvällen så är ganska trött, pyntade ochså granen men ska inte påstå att den vart fin, eller ens ok.. Men det får helt enkelt duga, jag kommer ju som tur är inte vara här så mycket eftersom jag åker igen den 7 jan så jag slipper se den... Men jag antar att man vänjer sig, granen var verkligen ful i år... Väldigt synd, inte ens glitter eller allt de hemmagjorda pyntet som nu pryder dess gröna grenar kan få det att se bättre ut... Tyvärr...
.
Nu är det ju faktiskt julafton, om man ska kolla på klockan, min står på 00.33 så god jul alla mina kära vänner där ute! Vi hörs kanske senare idag om hur dagen vart eller om det hände något spännande. Men hoppas ni alla får en fin dag och hinner äta mycket julmat! Hoppas även ni blir nöjda med era julklappar! :D
.
Pusselipuss och God Jul!

.

Ny förälskad!<3

.

Jag har blivit så otroligt förälskad, kan inte fatta att den här kan vara så snygg och vacker! Jag har helt förlorat mig själv och måste ha honom! (För mig är det alltid en han..)

Här är min nya älskling!<33

Namnet jag döper honom till kommer bli ett av de namn som finns på den dagen han bli köpt, jag längtar tills imorgon då jag får min lön, tills julafton då jag förhoppningsvis får lite pengar och tills mellandagarna då jag får åka ner till Erikslund och ta hem honom till mig. Lära känna honom och kalla honom min egna, bara min!<3

Puss och god natt! Nu ska jag sova, (eller snart i alla fall.. Mamma börjar klaga på knapprandet på datorn :P hehe)
.

Hur allting vart...

.

Ikväll så var jag och mamma hos morfar för att lämna julklappar och även hämta de välkända kuverten som man sen får på julafton, med vad som inte bara brukar innehålla en hälsning utan även pengar, men det har jag inte sagt, eftersom det är en hemlighet och jag inte vet om det än :P
.
Var till Maria och Helena för julklappsbytet ikväll och vart lockad till att sjunga lite Singstar, vilket jag inte har gjort sen jag gick på Tärna. Vilket i sin tur får mig att tänka tillbaka på min tid där under det första året när jag var så ung som 18 och yngst på hela internatet, det var jobbigt.. Men men, det var ju inte det jag skulle skriva om nu...
Vi skrattade så enormt till vissa låtar eftersom jag är lite lätt förskyld och Maria skrattade åt att jag sjöng falskt så vart det mest skratt i tonerna. Vilket jag inte sa nej till, hade en underbar kväll med systrarna Lindström!<3
.
Imorgon är det julstress med Karin som gäller. Hon är söt min lilla Karin, hon skickade mig ett sms om att hon skulle bli ca 8 minuter försenad och frågade då om det skulle vara ok..? Haha, vad skulle jag skriva, "Nej det är inte ok, jag vill inte ses för du kan inte passa tiderna!"...? haha
Tyckte det bara var så gulligt att hon fråga mig om det var ok och för att meddela er andra så sa jag såklart att det var ok :P
Sen ska jag väl försöka trycka in att träffa Anna där någonstans. Ska senare imorgon hinna till Joanna och Maria O också, tänkte eftersom alla känner alla så ska jag dra med Karin till grannarna Nissinen o Ohlsson efter vårat julstress.
.
När jag och mamma skulle åka från morfar så ringer pappa till mammas mobil och säger att han kört av vägen :P Det var inte så farligt förutom att han då gjort det utanför Munga... Vi satte oss i bilen och jag fick lite mera träning i ryggraden. Men när vi väl kommit fram hade en annan redan hjälpt honom upp och det var väl ganska tur det, för jag vet inte hur vi hade fixat det... Men resan på 25 minuter kändes då lite onödig när vi åkte tillbaka till Västerås för att snabbt hinna klä granen en stund innan jag skulle iväg till Maria och Helena.
Vi hann sätta granen i foten och klippa bort nätet runt om... Mer vart det inte :P Så jag får klä granen själv imorgon kväll eftersom mamma jobbar. Men sätter man på lite traditionell julmusik i bakgrunden så ska det väl gå ganska bra. Ingen att bråka med detta året :P hehe
.
Nu är det dags för mig att sussa om jag ska orka upp imorgon bitti för att träffa Karin.
.
Så ha det bra där ute!! KRAM
.

Känslan av en viss saknad

.
Jag såg precis att även jag nu har passerat 100 strecket. Min blogg menar jag ju såklart då :P Det här blir mitt inlägg nummer 101.
.
Men idag hade jag egentligen inte tänkt att jag skulle skriva vad jag skulle göra men eftersom jag nu har så kort tid innan jag ska med bussen in till stan så får det bli så i alla fall.. Kanske kommer mer ikväll om jag hinner :)
.
Nu ska jag som sagt ner till stan för att möta upp Elina (o kanske Anton), på Kalles för att ta en fika och umgås lite, jag har en del julklappar till Elina så tänkte ge dem till henne nu. Förhoppningsvis hinner Anna ner till stan och få sina, annars kanske hon inte får dem fören efter jul :(
Jaja, ska bli kul att bara gå och fika som förut :) Saknar tiderna från i somras!
.
Senare tänkte jag gå över till Maria och Helena för att även där utbyta julklappar..
.
Senare ikväll ska jag och mamma klä granen!! :D Hon jobbar imorgon kväll då vi brukar göra det så i år får det bli en dag tidigare, men vad gör det? :)
.
När jag vaknade upp imorse kollade jag åt högen som jag brukar men denna dagen fanns ingen Flisan på kudden brevid. Hade glömt bort att jag åkte hem igår. Svårt att komma tillbaka till verkligheten igen, ville bara vra kvar i Åtvids igen, har börjat vänja mig vid stället :)
.
Nu ska jag se till att jag hinner med bussen! :P Puss på er alla! <3
.

Julkonsert blandat med Grötfest...

.

Julkonserten som jag fasade för lite igår gick utomordentligt! :D Även fast jag inte kände mig närvös så kändejga mig lite osäker, men det var bara på första låten då vi skulle gå in. Den gick hur bra som helst, man kom ihåg texten när alla andra sjöng och följde med så lätt. Kyrkan var nästan fullsatt och man kunde nästan se hur frosten smälte på fönstrena på grund av värmen som strömmade ur alla de 700 elementen i kyrkbänkarna. Men det var bättre att det var för varmt i stället för för kallt.

Jag känner mig ganska så säker i den här kören, jag visste att alla kunde låtarna sedan förut och att de var säkra på dem, så om jag skulle göra fel skulle det inte göra något. Vilket hade varit värre i min gamla kör, nu får jag ett år att slappna av i. Men sen beror det ju mycket på körledaren eller dirigenten, som det så fint heter, att leda oss bra. Vilket jag tyckte Reine gjorde.

.

På sjätte raden, vänster sektion kunde jag se två välkända ansikten, det var mina föräldrar som tagit sig hit från Västerås under gårdagen, jag slutar ju nämligen idag direkt efter jag är klar med mitt sista jobb, så de sov över här i natt för att idag skjutsa hem mig.. Eller det kommer vara jag som skjutsar hem dem eftersom jag ska övningsköra. Och med tanke på vad det hunnit bli för väder den senaste veckan så skulle jag behöva ett "Lycka till" :P Men jag har klarat värre saker, så det ska nog gå bra.

.

Efter julkonserten vart alla i körerna bjudna på grötfest av Reines föräldrar. Jag frågade och eftersom jag är så snäll :P så fick mina föräldrar också följa med på den.

Det första som hände när man kom in i församlingen var ett vänligt leende och en kram, av både Reines mamma och pappa. Otroligt trevlig familj det där, satt brevid Reine och hans två döttrar så fick se en annan sida av dem med.

.

Sen slutade ju såklart allt med att pappa skulle skämma ut mig...

.

Men det var en trevlig kväll och gröten var otroligt god!!<3 :D

.

Nu ska vi snart åka hem, så vi ses i Åtvids igen om tre veckor! (Två veckor hemma och en i Sigtuna på kurs 2.)

.

Puss och kram, och om jag inte är inne innan julafton så God Jul!

.

Lite blandat av dagen

.

.

Idag hade jag en fix-dag, jag tog en promenad och fotograferade lite medan jag väntade på tvätten jag stoppat i tvättmaskinen. Det är riktigt kallt ute och jag tror även att min kamera tyckte det... Men fick en del snygga bilder i alla fall. När jag kom tillbaka till lägenheten tog jag och hängde upp min tvätt för att återigen sätta igång två maskiner till med tvätt. Lägenheten är nu ren från katthår, i alla fall tills imorgon bitti då Flisan varit överallt och spridit ut nytt fint hår överallt. Men det ger mig i alla fall en anledning till att damsuga oftare :P hehe

Jag har fått ett par nya grannar, de springer varje kväll förbi här utanför med sina föräldrar på sin väg hem till sig. Ståtliga som de är så lunkar de förbi, direkt det kommer en person i närheten så stelnar de till och förblir statyer i några få sekunder innan de far in i skogen bort från "faran". Mellan 4-5st kronhjortar har jag haft som ständiga grannar i snart en vecka. De har passerat gatan utanför köksfönstret varje kväll och jag har sett dem varje kväll. Vackra varelser som kommer fram efter skymningen för att söka föda. Har aldrig sett hjortar så centralt förut, det vi hade som mest i Västerås ute på Gryta var endast harar, igelkottar någon katt då och då och grannarnas hundar när de väl vart rastade. Ganska häftigt om jag får säga det själv.
Igår kväll när jag slutade så mötte jag dem faktiskt på vägen hem, men hörde dem inte först. Jag gick med musik i öronen på ganska låg volym, men hörde ändå genom ett knakande ljud, när jag såg åt höger stod de där allihopa. Jag tror det var fem stycken jag såg då, helt frysta som om de skulle vara av sten. Men när jag stannade såg de hur jag såg på dem och de stack in i den lilla skog de redan stod i. Tre meter från närmsta kronhjort, det var häftigt.

Flisan tycker jag är tråkig för tillfället när jag sitter här vid datorn, hon sitter på golvet nedanför mig och jamar då och då åt mig, säger troligen "Varför kan du inte leka med mig? Varför kan du inte klia mig?" Det är två saker hon älskar, förutom då hon tar den vanliga turen mellan sängen, matskålen och kattlådan, sen tillbaka till sängen, ibland till en fönsterbräda för omväxling.
Nu fick hon till och med sin vilja fram, hon fick hopa upp i mitt knä och jag kliade henne ett tag, men får inte skämma bort henne :P Så nu sitter hon mest och trampar med framtassarna på mitt ena lår och samtidigt sticker in klorna i byxorna, vilket ibland går genom tyget.. Aj!
Men trots hennes egna vilja, hennes klor, allt hennes hår som hamnar överallt så har jag börjat vänjas med att hon är hemma när jag slutar och kommer tillbaka. Min egna älskling, min lilla gumma. Här uppe har ni en supersöt bild på tjejen :)

Såg på den välkända romantiska filmen Jane Eyre ikväll.. Det är så kärlek ska vara! Äkta och ren. Vacker och oskyldig. Romantisk och underbar!<3


Imorgon kommer mina föräldrar! :D
De ska kolla på Julkonserten som jag kommer vara med i tillsammans med kyrkokören, sen på måndag åker jag hem för jullov!

Ses snart Västerås! Puss<3
.

Vad betyder egentligen 50 kronor?

.
Köpte precis 10kg gröt på Unicefs hemsida, kostar ju liksom bara 50kr. Om det kan hjälpa om så bara en familj så kommer jag vara glad! Man räddar liv för inga pengar som helst! Sverige sluta vara så snåla, vi klarar oss faktiskt utan de 50 kronorna! :) Ingen som egentligen inser det, man tänker att det inte spelar någon roll. Men eftersom alla tänker så så är det ju det som gör att de utsatta barnen är utsatta... Om vi alla tillsammans däremot skulle gå ihop och tänka annorlunda skulle det kanske kunna bli så mycket bättre. Om vi tänker oss att varje person i Sverige skulle skänka en krona, ja då skulle vi helt plötsligt ha ca nio miljoner kronor! Fatta hur mycket det skulle kunna hjälpa andra. Man inser inte hur bra vi egentligen har det här i Sverige och hur bra te.x vattnet är, man går till Ica och köper en Loka, när ännu bättre vatten egentligen finns i kran. Hur många utsatta länder har ens en kran? Eller ens rent vatten?

Jag känner hur maktlös jag är, allt jag egentligen skulle vilja göra är att åka till ett av de utsatta länder som finns här i världen och hjälpa till. Ge andra människor en framtid att se fram emot, känna så som jag gör. De flesta har ju inte ens en framtid att leva efter, jag vet ju att jag vill bli något inom kyrkan, florist, fotograf eller författare, kanske flera av sakerna. Men jag har ju möjligheten att göra det, tiden, pengarna, styrkan... Hur många har det egentligen?
Att hjälpa andra se en annan värld, att få ge flera chansen till ett bättre liv. Många skojar ju när de te.x säger "Tänk på barnen i Afrika!", när de kastar mat eller liknande... Men gör man egentligen det, vad händer med maten när man kastat den och vart kommer den ifrån från början? Stora frågor som kräver stora svar.
Jag önskar bara att jag i framtiden kommer få chansen att ge andra del av det liv som jag lever, även lära dem att det finns ett ord för Lycka och Framtidstro.

Även om jag själv inte alltid orkar att leva det liv jag själv lever så mår jag ju bra, jag har ju en familj och vänner som älskar mig, jag har ett jobb, jag har ett hem(till och med två för tillfället), jag har mat på bordet, jag har så många möjlighetet framför mig i min framtid att jag inte ens vet vad jag borde välja. Vilket jag är glad för att jag har. Men också för att jag under den här tiden lärt känna en av de starkaste känslorna som finns, (den mäktigaste, som man säger i bibeln), Kärleken, nu när jag vet vad det är och hur det känns kan jag lätt säga att det är värt att bli förälskad... Kanske bara i rätt person, eftersom man då man är förälskad vill vara med den andra personen.

Nu när jag ser ut över de fyra månader jag varit i Åtvids kan jag inte säga annat än att de har varit väldigt lärorika! Jag har lärt mig mycket mer än vad jag någonsin trodde jag skulle göra, en del lite tråkigare och en del roligare saker.

Men i allt det vackra måste det ju finnas svårigheter, annars skulle man inte kunna veta hur underbart det vackra egentligen är.

Har en otroligt fin kväll, här i Åtvids ligger snön perfekt och jag ska ut imorgon bitti och fota!
Puss på er alla<3
.

Snön här för att stanna?

.

Äntligen har man kunnat se snöflingorna falla över Åtvids under hela dagen och luften har inte känts friskare eller fräschare på länge.. Kommer den kanske stanna tills julafton? Vi får hoppas! Det var i alla fall underbart med snön tills man kom ihåg hur man tar sig till jobbet... Cykeln var djupfryst men gick som tur var att cykla på, egentligen skulle jag ju kunna ta mina skridskor till jobbet, hela vägen nedför och isbana.
Det kändes lite läskigt när man kände hur cykeln slirade då och då under en, ska nog ta användning för de långa benen man tilldelats som människa och gå i morgon istället, kanske lite säkrare i alla fall...

Jag gjorde ett litet konstverk nere på gräsmattan,(eller nu "snömattan") som ni kan se här nere på bilden.

Sov så gott allihopa, jag ÄR så trött nu så kommer sova gott!
.

Pepparkaksbak med Elina :)

.
Söndagen den 6 dec tänkt jag bara göra så som jag alltid gör, gå med Elina och fika. Men sen säger mamma att jag borde bjuda hem henne så att hon kan hjälpa mig med pepparkaksdegen som är över, vilket ju vart en mycket roligare idé. Så vi tillbringade hela eftermiddagen till att dekorera pepparkakshuset, två hjärtan vi brukar ha i fönstret, och en hel del andra små kakor vart det :D Gotteligott <3

.

Lite om resan till/i stklm

.

Besöket till Stockholm, vart lite mer komplicerat än jag tänkt mig... Det vart så att jag fick sova över hos min kära vän Magnus som jag nu brevväxlat med i över tre år. Då också riktiga brev, ni vet sånna man sätter ett frimärke på och lägger i en stor gul låda.

Vi lagade köttbullar med äpple ;P till det vanlig hederlig pasta och ketchup, mycket lyckat och mycket gott vart det! *stolt*

Vi pratade halva natten så när jag sen dagen efter skulle tillbaka till mässan var jag ganska trött. Fast det kan ju också bero på att jag stått hela dagen innan och pratat med ungdomar som varit intresserad av Volontäråret. "Hej, är du kanske intresserad av något inom Svenska Kyrkan?" eller "Har du hört talas om något som kallas Volontäråret?" Dessa frågor var det jag ställde för det mesta, men det kom även många frågor från dem också och det är ju alltid trevligt att veta att de verkade intresserade. Fick flera på kroken tror jag... ;)

Och för er som inte vet vad det är jag skriver om så kan jag i kort sammanfattning säga så här, jag var i två dagar i stor staden Stklm på en studentmässa för att representera Volontäråret tillsammans med fyra andra volontärer, vi stod i Svenska Kyrkans monter tillsammans med några präster, diakoner och församlings personal. Vi hade super roligt där tillsammans.

Här ser vi från vänster: Präst Erik (från stklm har jag för mig)
och Volontärerna Felix, Larsa och Axel.

När det gick mot slutet av fredagen så tog jag och Gustav en runda för att gladerligen ta emot godiset som alla ville bli av med i sina respektive montrar. Gustav tog gladerligen åt sig av vad som erbjöds, jag var dessvärre som vanligt lite blygare..

Bilden: Volontären Gustav :)

Hade två jätte trevliga dagar i Stockholm!<3 Tack alla!
.

Influensan? Eller bara förskylning...

.
I lördags och i söndags mådde jag bara allmänt dåligt, hade huvudvärk och början på yrsel ingen större fara.. Trodde jag, på måndagen när jag skulle åka hem vid halv tolv så vaknar jag upp vid fem på morgonen med feber, perfekt! Så jag fick skippa den biljetten hem och får beställa en ny, som tur va så var det inte jag som betalade den utan volontäråret... Men jag kommer ändå få betala när jag blir frisk istället för att komma hem. Bara jag kommer tillbaka till Åtvids så löser sig allt. Jag börjar faktiskt sakna stället lite... Rutinerna man har som gör att man har någorlunda koll på dagarna, men nu blir allt förvirrat igen.

Bilskolan igår var ju ett möta jag längtat efter att gå på, men det fick jag ringa och förhoppningsvis flytta tills nästa vecka istället.

Emma och Johan, samt deras förtjusande barn Lisa och Nathalie, tar som tur är hand om Flisan några dagar till. Hon har tydligen efter lite kräkningar och vältningar av krukor börjat vänjt sig vid läget att vara en tillfällig medlem av familjen Knutsson. Vilket ju är bra, hon jamar inte lika mycket när solen går ner bara för att hon förut alltid fått sova i sängen, men som nu får stanna utanför sovrumsrörren, ensam. Emma sa också att Flisan fortfarande håller på de stränga tider när det är dags för frukost, så som hon alltid gjorde hos mig. Jag får bara hoppas att när jag kommer tillbaka till Åtvids så kommer Flisan att gå tillbaka till sina dagliga rutiner igen, vilka tyvärr brukar vara att vara ensam, sova mycket och vandra från matskålen till kattlådan och sen tillbaka till sängen igen. Men hon verkar inte missnöjd med det. Tydligen så kommer hon behöva vila ut lite när jag kommer tillbaka. Familjens yngsta medlemar består av Lisa 7 och Nathalie 4 och vad jag har hört så kommer hon tycka det blir skönt med en stund av ensamheten igen. Vilket jag själv kan känna.

Jag skulle ju vilja hinna tillbaka tills på torsdag i alla fall, eftersom vi då har avslutning med miniorerna. Speciellt när vi satte upp avslutningen en vecka efter så att även jag kunde vara med, men om jag är sjuk så skulle det vara ganska tråkigt :(

Nu känner jag att jag börjar frysa lite igen så ska gå och bädda ner mig innan febern stiger för mycket. Ta hand om er alla! Vi hörs i jul, för det är nästa gång jag kommer hem igen.

Puss<3
.