En dag som så många andra...

.

"Det var det ingen sol idag när jag vaknade så jag vände bara på huvudet för att åter igen blunda och slappna av. Jag visste att jag skulle upp tidigt imorgon och om jag inte gick upp nu skulle jag ha svårt att sova ikväll, vilket i sin tur skulle leda till att jag skulle ha svårt att även gå upp imorgon. Men det var så varmt under täcket och i luften i mitt rum cirkulerade kylan i väntan på att jag skulle kliva upp. Jag ville inte, det var mysigt att bara lyssna på Rock-klassiker och ligga och tänka på honom. Men helt plötsligt kom några tårar och jag blundade hårdare i hopp om att det skulle få dem att sluta. Inget vidare resultat, nu var det dags! Jag hade legat i sängen i över en timme och bara dragit mig. Jag satte mig upp, gick till fönstret och drog upp persiennen, precis som för en timme sedan, ingen sol att skåda... Frukost vid matbordet med en pappa som bara snackar om bilar och saker han hittat på biltema, men tro mig inte fel när jag säger det på det här sättet. Har alltid älskat pappa, kommer alltid göra det. Han kan bara bli för mycket ibland. På tv:en visades en svensk film som jag även läst i bokform tidigare, så jag satt kvar. Teet som jag hällt upp i den fina muggen jag fått på min 18-års dag av en kär kompis, hade redan börjat kallna. Tankarna från gårdagen jagade mig än... Kommer jag orka? Nu till morgondagen när det äntligen var dags för den "stora" resan som skulle ta mig till en av de kurser jag måste utföra under mitt jobb-år, men jag längtade samtidigt som jag fasade. Inget jag borde vara rädd över, men var ändå osäker på vad vi skulle bli "utsatta" för där borta. Men om man bara tänker positivt kan det ju inte bli sämre... eller hur?"

Det här var om mig själv och om början på dagen och dess tankar;
en dag som så många andra...

.
.