fredag 5 februari 2010

Lyckan är gjord!

..
.
Jag är typ... Sjukt Glad! :D


Idag har jag fått upp mitt humör på toppnivå, från att ha legat strax under normalnivån så har jag nu blivit Glad igen! (Sjuk satte jag in bara för att förkylningen aldrig vill ge med sig..) Detta beror väldigt enkelt på att jag äntligen fått testa på lite lätt hur en vaktmästarroll funkar i kyrkan, just denna vart vid en begravning. Idag var det en begravning vid kl:11.00 och jag vart tillsagd att vara där vid 9.30. Där mötte jag upp vaktmästare Ernie (som för övrigt är min handledares man), och han beskrev hur jag skulle göra på altarbordet. Fyra ljusstakar, krusifixet och två vaser skulle placeras ut lika långt från varann och från mitten på altaret. Mic och "mygga" skulle fram för att prästen och en solosångare skulle kunna höras. Ljusen skulle fram och efter ett tag också tändas, de som fanns där uppe i ljuskronan fick man använda en speciell gaständare till. De anhöriga och dess vänner kom och det var dags att dra sig tillbaka. Jag stod lite längre bak i kyrkan men efter ett tag gick jag fram till sackrestian för att där ta del av solosångaren och kantorns samtal om tro och skolors reaktioner på kyrkan, förr och idag. Den vart fem i elva och jag gick ivrigt bak ner till mixerbordet där Ernie väntade. De sista personerna gick in och satte sig stilla när som allt kunde börja. Jag fick sätta igång kyrkklockorna, först den stora, sen den lilla, med ca 5-6 sekunders mellanrum. I 1½ minut ringde de när jag återigen fick slå av dem, först den stora, sen den lilla. Ernie visade och viskade hur allting fungerade där bak med belysningen och ljudet till mickarna. Det var jätte intressant och spännande.


Jag kan verkligen inte fortsätta skriva utan att nämna att solosångaren,vars namn var Erik, hade en av de mest perfekta manliga röster jag hört. Jag vart förvånad och samtidigt förälskad i hans röst, den var så ny, ren och underbar. Han ansträngde inte rösten när han sjöng, inte ens utan micken och det är något jag gillar hos män som sjunger men mellanmörk stämma :) Jag visste inte ens att det var möjligt för en man att äga en så vacker röst, jag vart helt enkelt, förtrollad :)


Nu tillbaka till verkligeheten och begravningen gick mot sitt slut. Jag fick ringa i klockorna återigen, först den stora, sen den lilla :P Men nu i hela två minuter, innan de skulle slås av. Sen vart det släcka alla ljusen och ställa tillbaka silvret i sakrestian, dra tillbaka sladdarna till sina krokar och stänga av ljudet. Det gick galant och jag känner mig ganska nöjd. Hoppas jag inte var jobbig på något sätt för jag hade en jätte trevlig stund. Verkligen något jag kommer vilja testa på igen. Hoppas bara att det blir snart och jag kan helhjärtat säga att jag redan nu längtar tills dess.
MariaO sitter nu någonstans mellan Linköping ovh Åtvid på en buss :) Ska snart ner till "stan",(eller byn som man här ska kalla det, Stan = Linköping), för att hämta upp henne så hon vet vart hon ska kliva av :) Sen ska vi ner till "apoteket" och handla lite sen svänger vi nog förbi pizzerian. Hade lovat henne att det ska bli pizza ikväll och själv har jag inte ätit det på väldigt länge så det ska bli gott. Imorgon troligen Linköping, tänkte vi kunde shoppa lite :D




Puss och Gos på er alla från en som mår bättre nu än på länge! :D
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar