fredag 26 februari 2010

Oväntat men ändå väntat...

.

.
I förrgår så var jag och pappa uppe på taket för att dra ner det mesta av snön som låg och tryckte. Vi gjorde säkert hälften av hustaket och när vi idag tänkte ta resten så vart det plusgrader och ingen av oss hade orken till det.
Precis nu kom mamma in på mitt rum och berättade att en granne, till min mellan bror Henrik, hade ringt utifrån Munga (där han halvt bor, halvt i Göteborg), för att berätta att Henriks garage tak rasat in på grund av all snö. Det har ju inte varit någon där ute och skottat bort snön så det var väl väntat... Det värsta är att i hans ruttna garage står hans fina fyrhjuling. Vi får bara hoppas att den klarat sig, så dyr som den var så var inte det här det bästa som kunde hända...

Hur som helst, idag har jag haft en helseg dag! Jag vaknade vid halv tolv och gick direkt till tv:en för att slöa med gårdagens lagagn, som blev kvar från tjejkvällen, till frukost.
När sen både mamma och pappa kommit hem och Mattias samtidigt tog sig ut ur rummet ändes huset fullt... Jag har väl inte mått så bra idag, men det kommer bli bättre till kvällen eftersom mamma och jag har lagat palt idag! :D Och snart är den klar, den kokar fortfarande på plattan. Jag längar! :D

Har haft sportlov denna veckan eftersom Linköping har det v8 så får jag också ha det då... Trots att alla i V-ås är lediga nästa vecka... :( Hur som helst, jag har haft en ganska skön vecka och kommit fram till, väldigt mycket, att jag saknar mitt gamla liv här, mitt förra liv i Västerås.
Längtar tills sommaren då jag får komma tillbaka hit igen.

I onsdags firade jag en viss tjej som heter Joanna och som fyllde 17år! Man kan inte fatta hur snabbt ens vänner växer när man inte ser hur fort man själv egentligen växer med dem... Vissa fyller 18 år i sommar och en del 20... Svårt att förstå, känns ju som att jag nyss var en av dem.
Jag och Helena plingade på och hennes bror släpte in oss, han lovade att inte säga att vi var där, vi gömde oss i Joannas rum och när Joanna själv kom hem så var det dags att gömma sig. Stället var förträffligt, men det värsta var att Helena avslöjade oss innan vi skulle till att hoppa fram och skrika "Grattis!" Liten flopp, men med ett glatt resultat ändå :) Grattis älskling!<3
.
Men nu är det snart dags att äta palt och jag ska njuta av de sista låtarna från Andreas Johnson på min dator. Har fastnat för honom igen, gillar inte Carola...
.
KRAM<3
.

4 kommentarer:

  1. Man får hoppas att hans fyrhjuling har klarat sig... ;) det är väldigt skönt med segdagar men det är inte kul att man missar mycket av dagen.... :)//Kusin Jessica

    SvaraRadera
  2. Naw, tack älsklingen <3 //joanna

    SvaraRadera
  3. Oj, du tar kort på läsaren! På mig!

    Jag tänkta bara säga "hej och hallå, jag har hittat din blogg". Fotografering är kul. Är det ditt yrke?

    SvaraRadera
  4. Hej Mattias. Synd att jag inte kan säga dessamma, din blogg var ju borta... I mina drömmar skulle jag kunna säga att jag är fotograf till yrket, skulle gärna kalla mig det. Men jag är bara en enkel amatöfotograf som har det som hobby :P Om du läser mina senaste inlägg så får du lättare reda på vad jag jobbar med ;)

    SvaraRadera