Blicken, den allra första,
den minns man så väl,
för allt jag är och vill vara,
får du en del av min själ.
Allt man hoppas på,
tror och kämpar för,
kan alltför lätt försvinna,
om man det enkelt förstör.
Att vara försiktig,
men ändå modig nog,
är ett steg vi alla försöker ta,
men som inte alla tog.
Det är nog dags nu,
att välja och ta beslut,
bara rädslan kunde försvinna,
så man hittar rätt tillslut.
Det känns så konstigt,
i sin själ och sitt inre,
när allt mod förvirras,
mals sönder och blir mindre.
Jag faller handlöst för dig,
som om jag vore kär,
jag ber dig hjälpa mig upp,
och för mig alltid vara när.
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar