lördag 5 mars 2011

Chaplin vs Poppe

Charlie Chaplin (egentligen döpt Charles Spencer), har för mig kommit att bli en väldigt spännande person. Han föddes 100 år före mig, 1889 och dog 1977.
Det som för mig är fascinerande är att han hela sitt liv levt genom teatern, dansen och sången. Starten som femårig varieté artist fick honom att bli en av de mest hyllade stumfilms artister genom tiderna. Jag tror det flesta har hört talas om hans namn, i ett eller annat sammanhang... Jag kan inte nog säga hur jag älskar de korta stum-filmer han varit med i och skapat. De är riktigt härliga.
Trots att hans föräldrar båda dog vid olika tillfällen i han och hans halv-brors unga åldrar, fick de sig ett skapligt liv genom teatern och filmens värld, båda två. När man under sitt liv hunnit med att skapa 27 stumfilmer och 5 ljudfilmer så kan man nog känna sig ganska stolt ändå. Han kan nu vila tryggt i sin grav i Schweiz, i tron på att hans filmer kommer fortsätta uppskattas av sådana som jag, runt om i världen. 

Charlie Chaplin

Hans liv påminner dock lite om Nils Poppe och hans uppväxt. 
Nils Poppe, (uppväxt som Nils Einar Jönsson), född 1908 och dog 92 år gammal år 2000, växte visserligen upp utan både mor och far, hans far finns det inga uppgifter om, men hans mor gav bort honom till en änglamakerska, vilket då döden skulle bli hans dom. Men eftersom ett par vid namn Anders och Amanda Jönsson till slut fick vårdnaden om honom ändrades allt och han fick ett värdigt liv igen. Även Nils var en man som efter många beslut valde att förlita sig på teatern, dansen, sången och även filmens värld. 
Jag lärde känna Nils första gången genom Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Jag var 10 år när jag såg första föreställning på tv, 1999 och det var "Fars lilla tös", med Eva Rydberg. Min egna far hade spelat in tidigare föreställningar med både Nils Poppe och Eva Rydberg, vilket resulterade i att mitt intresse genast snabbt växte för teatern och Nils Poppe´s underbara sätt att framträda. Den allra tidigaste föreställning vi hade inspelat var "Två man om en änka", 1983 vilket han då gjorde underbart! Men jag har även sett och memorerat in bl.a "Vita Hästen" - 86, "Ta mig, jag är din!" - 87, "Blomman från Hawaii" - 91, "Spanska Flugan" - 92 och även en bit av "Bröderna Östermans huskors" - 93, vilken var hans sista föreställning på Fredriksdalsteatern innan Eva Rydberg tog över. Även om hon är fenomenal i sina föreställningar idag, kan hon aldrig återskapa vad Nils Poppe gjorde då. Han var en man att se upp till. Troligen min största idol eftersom han visade att man när man spela teater hade så fantastiskt roligt!

Nils Poppe


KRAM

1 kommentar:

  1. Vad roligt att läsa att Du gillar Nils Poppe.
    Som 7-åring fick jag upp ögonen för Nils Poppe, det var 1985.
    Sedan dess har jag samlat på allt som har med Nils Poppe och göra.
    Klipp, fotografier, affischer, program m.m. Jag har nästan alla hans
    långfilmer inspelade och samtliga Fredriksdalsföreställningar från
    1979-93. En sådan fantastisk komiker kommer vi aldrig att få se
    i Sverige igen.

    //Kaj

    SvaraRadera