Sista dagen på församlingen idag...
Jag fick min avtackning och det var inte så farligt som jag trott. Elisabeth sa några fina ord och alla tittade såklart på mig, men bara med snälla blickar. Jag kände mig överväldigad när jag först fick en liten presentask och sen en halvmeter högt Olivträd :D Olivträdet är så coolt, jag kommer verkligen vårda den ömt, som om det vore mitt barn. Jag älskar den! Linda fick en likadan och vi sa att vi får se vem som får oliver på trädet först... (Dock tar det bara ca 10 år innan det får frukt första gången, men men... :P)
Fick med en liten olivolja-flaska, så söt.
Jag har gjort ett slags "visitkort" idag och vart väldigt nöjd med det själv. Ville så gärna skriva dit amatörfotograf & författare, men eftersom jag ej har gett ut något på riktigt så räknas jag bara som en slags diktare... Nöjd, hur som helst! :D
Jag har inte känt mig så ledsen idag fören nu. När alla gått hem runt 18.00 drog jag ut en av stolarna mitt på Torget(en sal), och satta mig med blicken över Stora Salen. Det var då jag insåg att jag lämnar denna byggnad för sista gången på länge, jag kommer aldrig mer att jobba här... Och nu är det ännu svårare att skriva eftersom jag bara tänker på samma sak med lägenheten.
Jag kommer hemskt mycket sakna alla människor här! Att kunna gå för bi Annethe för att kanske sätta sig en stund och bara prata strunt, eller att stå i kopiator-rummet och prata likadant... Att se Elisabeth sitta på sin plats varje morgon, att hälsa på knasiga Ola när man kommer till vårat arbetsrum, att se Linda eller Maggan springa förbi medan man får ett leende, eller Eva som ALLTID springer fram och kramar en. Jag kommer sakna allt!
Är inte alls så sugen på att åka hem längre... Men jag antar att jag vänjer mig där också med vardagen efter ett tag. Jag kan lätt lova att Åtvid är en stad att besöka inte allt för långt ner på listan. När jag i sommar tagit mitt körkort kommer jag! :D
Jag kommer sakna er ALLA, med alla era olikheter och egenskaper.
Finns inte så mycket mer att tillägga...
Jag älskar Åtvid<3
KRAM
Volontäråret betyder helt klart mycket för dem flesta. Såsom du känner nu kände jag förra året när jag skulle lämna Frösön. Man skaffar sig ju ett "eget" liv för första gången och lär känna massa härliga människor. Jag saknade alla från min volontärplats så mycket så jag flyttade tillbaka, som du vet ;)
SvaraRadera