Om vad som är sant.

.

Jag måste bort från den dunkla vardagen,
livet jag lever har ingen glans,
den hade det en gång i tiden,
den gången när du fanns.

Jag levde på vetskapen om att,
du för alltid var min vän,
jag gillade dig för mycket,
och se vad som hände sen.

Mina känslor talade öppet,
om vad de såg som var sant,
men jag klantade till det,
och föll över en kant.
.
Steget jag tog fram mot dig,
tog jag bort från mitt förnuft,
när du rörde vi min själ,
vågade jag bara tala tufft.

Jag kunde inte andas,
du var mig för nära inpå,
men ändå tillräckligt långt bort,
för att jag inte skulle nå.

Jag omfamnade dig ömt,
och kysste din vackra kind,
du mina känslor anade tyst,
tyst som en sommarvind.

Låt honom inte får veta,
genom livet på hans färd,
hur jag egentligen känner,
det skulle förstöra vår värld.

Ändå har jag något i mig,
innerst där inne,
en själ som talar,
till mig och till mitt sinne.

Sanningen är en gåva,
en möjlighet att vara äkta,
och ändå är jag så rädd,
att du från allt kommer jäkta.

Jag kan inte ljuga,
för dikten du har fått av mig,
gäller allt jag någonsin känt,
och någonsin kommer känna för dig.

Du sa mig att du aldrig hade känt kärlek,
men jag hoppades, ens bara en sekund,
att du precis som jag,
darrade under varje pratstund.

Jag ger dig därför mitt hjärta,
min själ och mitt sinne,
och oavsett om du vill ha det,
så finns du för alltid i mitt minne.


Jag skrev den här dikten i avsikt att få positiv respons tillbaka, men vilken jag nu ej kan säga vart sant. Men jag har för det inte tappat modet. En av mina kompisar sa mig en viktig sak som är sant, även om man i just det ögonblicket vägrar låta sinnet lyssna. "Han är inte den ända mannen i världen..." Visserligen var det justa vad han var för tillfället, men bara för att man råkat gått fel väg får man inte ge upp hoppet. Jag klarade mig genom den mest svåra veckan och hoppas, hoppas att vi ska kunna hålla vänskapen vid liv även om kärleken inte funka...
Genom att visa att jag tagit det ganska bra har jag nu lagt upp min kärleksdikt ännu en gång, denna gången ska den stanna här eftersom jag har fått höra att den är bra. Därför visar jag nu stolt upp, "Om vad som är sant."


Puss o Kram