Just nu så är det ett sällskap som har begravningsfika här i församlingen. Dörren är öppen in till oss och medan jag skriver detta blir jag "jagad" av fem-sex stycken små James Bond. (Vad kan de vara, mellan 4 och 8 kanske...) Bara killar hela bunten och den minsta som är så söt tror sig ha hört ett spöke nere i källaren när killarna knackade på dörren.. De säger att där finns en vovve också :P
Jag som blir tilltalad som "tjejen" står bara och lyssnar på så gott jag kan, de gillar att prata kan jag ju säga i alla fall, som om munnen bara kan vara stängd så fort de sitter med efterrätten framför sig på bordet. Annars är det full rulle på orden, så gott de kan uttala sig i alla fall.
Mamman som gick förbi för att tysta ner dem sa till mig att jag skulle "sparka" till dem om de var för jobbiga. Jag hoppas hon skojade...
Men sen kom där en liten kille på kanske 1 år stapplades fram på två vingliga ben, jätte söt, så här riktigt stora ögon som man verkligen inte kan motstå.
Nu har det blivit tystare så jag antar att mina James Bond kompisar har fått efterrätten på bordet.
Tack för mig!
Puss!<3
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar