Frihet!

Det var dags, det var torsdag, fint väder ute och jag hade inga större förväntningar på mig själv och min första kommande prövning. Runt mig satt ett gäng, i alla åldrar, nervösa människor, vilket man såg ganska tydligt, jag var även en av dem, kan jag lugnt säga. Men med hyfsat kontrollerad nervositet i bagaget var jag redo. Jag gick in och satte mig vid dator nummer 18, sen satte jag igång programmet. Efter 50 minuter och 70 frågor senare, tryckte jag på "klar" och datorn visade mig svaret GODKÄND.

Så jag tog mitt intyg på att jag precis klarat teoriprovet på Trafikverket och med tårarna bara ett ögonblink ifrån gick jag ut och började, lycklig som jag var och är, att gråta, lyckotårar!

Idag, fredag, tog jag cykeln till körskolan när jag där, med Leif, skulle köra 40 minuter innan vi skulle vidare mot Trafikverken, ännu en gång... Men denna gången var jag mycket mera nervös. Jag kände mig redo, Leif tyckte jag var redo och vi steg in på Trafikverket för att möta mitt öde. Fick sätta mig i samma bil med en man som skulle avgöra hela min framtid. Han verkade förståndig, vilket jag dagen innan bad gud att jag skulle få. 

Vi körde lite landsväg och jag började slappna av mer och mer, sen tog vi lite stadskörning och cityringen. Jag följde skyltarna han bad mig göra och körde höger när han sa höger. Han förstod när jag var ironisk och jag tror ett stort plus var att vi lätt kunde prata under hela körningen. Jag tyckte till och med att det var ganska roligt efter ett tag, han var så trevlig och rolig, jag hade tur. Så när jag slutligen stannat till igen, tillbaka till Trafikverket, tog han sin penna och kryssade för den gröna rutan där det så fint stod GODKÄND. Sedan påpekade han att det var självklart att jag skulle ha körkort och att det kommer om några dagar i brevlådan! 

Kan man vara lyckligare än så här!?

Jag har nu tagit körkort och är lyckligare än någonsin!! ÄNTLIGEN!

KRAM