Jag gick och sparkade iväg löven på marken och kände att det lika gärna kunde vara höst ute, gräset är så brunt och tråkigt och kälen sitter fortfarande kvar i den så frysta marken. Men att se hur trädtopparna lyste av solens sken och att fåglarna kvittrade glatt, gav en ändå vissa förhoppningar om vår. Hur mycket bekymmer som än tynger ner livets dunkla vardag, så kommer våren med nya förväntningar om att, hur mycket problem man än råkar ut för, blir det ändå ljusare tider till slut. Mina ljusa tider kommer i alla fall med våren. Då dagarna blir ljusare, snön smälter bort och ersätts med doften av gräs och när blommorna vaknar till för att smycka den värld vi lever i.
Att ständigt stöta på nya motgångar, gör att man stärks som person, man ska aldrig ge upp utan anledning, utan lära sig att hålla ut. Kämpa. Livet går dels ut på olika prövningar, man prövas som person dagligen, dock inget man ser eller lägger märke till. Vissa har lättare att kämpa emot än andra. Efter regn kommer solsken, och just nu är det solsken, både ute och i mitt sinne...
När huset brann ner, tänkte jag bara på alla de saker och minnen jag skulle förlora, på allt som min familj skulle förlora, saker, saker och saker... Jag tänkte inte på det som var viktigast här i livet, att alla lever, att alla mår bra, att vi faktiskt klarade oss genom det här. Man blir så larvigt förtvivlad över några saker som går att köpa igen, (de flesta i alla fall...) När det viktiga ligger i sånt man inte kan få tillbaka, mor, far och min bror.
Men genom att ha upplevt denna olycka har jag också lärt mig vad som faktiskt är viktigt här i livet, jag har lärt mig att uppskatta det bättre och jag har börjat se med nya ögon, nytt förstånd.
Jag hoppas ingen där ute behöver uppleva vad jag och min familj gjorde, men jag hoppas ändå alla där ute vet vad som är viktigt och att man lär sig uppskatta det fullt ut.
Solen skiner fortfarande och jag känner hur själen gör det med. Att även i vinter ha förlorat en person jag älskade väldigt mycket, gör att man även där stärks som person. Man tänker på vad man gjorde för fel och vad som gjorde att det blev som det blev. Men också på vad man hade kunnat göra bättre, men som man inte gjorde. Jag saknar den tiden, den tiden att vara förälskad, men genom att ha gått från förtvivlad till hyfsat lycklig så har jag även lärt mig vad som är rätt. Att bara leva på ett sånt sätt och med sådana personer som gör en lycklig, att ge vardagen en glas trots att det kanske bara är en mulen vardag mitt i veckan. Lev på det sätt som du vill och som du upplever gör dig lycklig. Precis så, lever jag mitt.
Betyder det inte att man som bloggare en ganska självmedveten person, i alla fall ibland och inte på ett negativt sätt, eftersom man ju faktiskt skriver en hel del om sig själv, sin vardag, sina problem och sina framgångar. Jag ser ganska mycket min blogg som ett sätt att meddela ut min vardag bland de som är intresserade av att läsa om den. Ibland intressant, ibland inte, beror på dig. Jag ser också att den är lite av min själ, här delar jag ut, vad jag själv anser vara, jag.
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar