Sjukdom, följd av sjukdom.

Tisdag. Feber, man mår piss, önskar man kunde dö, orkar inte all smärta men kämpar ändå. Samma natt, får en släng av magsjuka, men fortsätter kämpa. Följande dagar ligger man i sängen för att hoppas på bättring. Fredag morgon. Endast en liten förkylning, snuva, halsont osv.

Under helgen skulle det bära av mot Rättvik för konfirmand läger. Rättvik, en vacker liten stad liggandes jäms med siljan, tillräckligt stor för att kunna tappa bort sig i men ändå så liten att folk på stan hejar på en. Det är mysigt tycker jag, lätt en stad jag skulle kunna bo i!
Stiftsgården som ligger där är för mig som ett andra hem. Kommer man dit och känner några volontärer eller ledare så är man som hemma! Vi åkte dit med våran församling för att spendera en lärorik helg tillsammans med konfirmanderna. De fick lära sig mer om relationer/kärlek (vilket var helgens tema) och jag fick lära känna dem. Innan på bussen satt jag och tittade ut över skaran med årets konfirmander samtidigt som jag pratar med några andra assistenter. Resan från Västerås till Rättvik tar ca 2½ timme, vilket man sysselsätter sig med prat, godis, musik och sovande.

Helgen var även för mig mycket lärorik, jag fick kanske inte lära känna alla 19 konf, men så pass att de i alla fall vet vad jag är för en filur. Alla lika trevliga, kille som tjej.

Där uppe jobbar en volontär vid namn Amanda som i somras var som en ledare för mig. Det var otrloigt kul att få återse henne igen och att kunna prata lite om ingenting. En av de personer jag avgudar och mest ser upp till är just henne. Hon har en så lätt stil och ett sådant toppen humör. Hon älskar vad hon jobbar med och verkar nöjd med sig själv. En sådan person sulle jag vilja vara, om så bara för en dag, för att veta hur det egentligen är där innanför skalet. Få veta det som aldrig kommer ut och aldrig blir sagt, om hon lever lika underbart inuti som utanpå...

Jag själv visar aldrig när jag är deppig, det blir som en negativ känsla som får mig att dra mig undan från omvärden och vänta gömd tills det har lagt sig. Men när jag är superglad visar jag det för allt och alla, antingen så brukar jag sjunga eller så uttrycker jag mig genom att prata. Då man vanligen aldrig får stop på mig.. hihi

Känner du igen dg i min vardag, önskar du ibland kanske att du var en annan person med ett annat liv? Om du intresserar dig av mina rader kan du väl säja till. Skulle värma mitt hjärta.


Kram