Feber med lite vårlängtan

Nu var det dags igen...

Har haft en aning feber idag, men som oväntat fort gick mot sitt slut redan nu ikväll. Kanske var det den korta promenaden runt huset, eller att mamma kom hem till mig för att kramas...?

Hur som helst mår jag redan bättre. Jag hade visionen av att förkylningen skulle fortlöpas till något stort, som den oftast brukar bli. Men icke.

Min hjärna gå på högvarv varje gång jag påminner mig själv om att jag missar ännu en timme från skolan. Det känns verkligen förtvivlande! Men fick ett minnesvärt besök av först mamma, sedan även pappa. Så jag och pappa har letat bilar på blocket till honom hela kvällen(han utnyttjar verkligen min dator för dess Internet). Men det var trevligt att de kom och åt lite kvällsmat hos mig.

Från det ena till det andra...

Jag har nu ett tag funderat på att skaffa mig en sambo. Saknade min gamla så mycket, men ingen jag skulle kunna ta tillbaka,(pga vissa avhårande skäl). Han/Hon ska vara snäll, gosig, van att vara inneboende, vuxen och gärna redan kastrerad. För er som nu undrar är det en katt jag funderar på. Hittade ett katthem här i Västerås där de verkar vara seriösa och även samma förening finns med ännu flera katter, fast i köping. Men om någon kompis har något förslag är jag öppen.

Så det blir ännu en natt med snuvan upp till öronen, ska väl vara tacksam att febern bara höll i ca 24 tim, men man kan ändå inte bara motstå längtan som vara växer för värmen, solen och sommar! Känns som att vintern varat en evighet. En vit, kall och sorglig vinter. Olyckor och förloran av en viss person gör inte vintern ljusare, även fast vi går mot ljusare tider. Behöver en nya fräscha vår att se fram emot. Där man kan känna att livet faktiskt går vidare och att man fortfarande ser fram emot saker. Om den inte hade något emot att komma fram ur snön någon gång...

Längtan är väl en av de viktigaste saker man kan äga, men också tron, tron på att våren snart är här.

KRAM