Det första jag fick höra var att de hade en överraskning att visa. Jag skyndade mig över till deras hus och fick se de två systrarna hålla något bakom ryggen, de såg förväntansfullt på varann och sedan på mig när de vände sig om och i famnen höll en valp. Grim.
Jag minns det första minnet av Grim så enormt bra än idag, jag var verkligen inte beredd på att se en livs levande valp i deras händer den gången för tio år sedan. Han var så vacker redan från första stund.
Grim var mer än en hund för den här familjen, han var en familjemedlem ända ut i svanstippen, räknades som människa, som en son, som ett syskon. Jag minns honom som en väldigt avslappnad och stark hund, en hund att verkligen lita på i svåra situationer, en som alla kunde lära sig älska.
När jag fick beskedet igår av Maria, att Grim, den vackra hunden som var först med att springa runt med sina rangliga små ben på golvet hemma hos familjen Lindström, och som tog mitt hjärta från allra första stunden, hade blivit tvungen att lämna oss. Då grät jag, gråter nu av bara tanken. Grim var verkligen en av de mest underbara hundar jag mött, man ville aldrig tro att stunden skulle komma... Men, Maria, Helena och Anette, jag är helt säker på, att han tillsammans med Nalle springer runt och leker där uppe och att de båda, tillsammans sitter och ser ner på er och vakar över er.
Ni, som jag, kommer aldrig glömma honom!
GRIM<3
KRAM!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar