Intyg om blomstrande framtid

Det var dags för den stora dagen!

Den dagen som alla, både förväntansfullt sett fram emot, men också fasat för, var här.

Det såg ut så att vi började dagen med champagnefrukost vilket var riktigt mysigt. Alla satt samlade för en sista pratstund och fick berätta lite om framtidens visioner. Vi åt chokladdoppade jordgubbar, drack rosa champagne, skrattade, fällde någon enstaka tår, men hade det också enormt mysigt!

Det fortsatte med att vi två och två skulle dela in oss i lag. Det var lek på gång.

Jag och Veronika vart tillsammans trearmad och trebent inom loppet av några sekunder. Min högra fot/arm satt numera ihop med hennes vänstra fot/arm. Medan vi satt ihop såhär skulle vi tillsammans skapa en dekoration. Att hämta kruka, stickmassa, blommor och andra redskap funkade ganska bra, så länge vi båda höll takten. Liksom alla andra gick vi runt och sa två behövliga ord; "Ett, två, ett, två, ett, två..."

Maten var serverad av självaste Abbe och alla tog sig en sittplats runt vårat findukade bord. Lärarna var med och tillsammans utgjorde vi en skara på 20 tjejer och Abbe. Maten smakade verkligen toppen och det var en trevlig stund vi alla fick tillsammans på våran sista dag.

När alla föräldrar, släktingar, pojk- flickvänner, vanliga vänner osv, var intryckta i våran lilla skola var det dags för Irene att hålla tal, då Maggan inte riktigt hade tillräckligt torra ögon för den uppgiften. Vi satt och fick en och en resa oss upp för att ta emot folkets jubel. Kramar av alla lärare ledde till tårar i ögonen, medan känslan av att ta emot intyget på att man har utbildats till florist, var ganska mäktigt. 

Att faktiskt ha gjort klart en utbildning är för mig en ganska stor grej, att äntligen kunna komma till arbetsförmedlingen och säga att jag har något i bagaget, det gör att livet från och med nu kommer bli så otroligt mycket lättare att leva. Med alla dess fördelar som denna utbildning har gett.

 Men mest av allt kommer jag sakna klassen. Dessa personer som man längtat till varje måndag och som verkligen fått en att trivas. Men som bästa av allt, inte dömt en för att man varit sig själv...

Kommer sakna att inte komma in på måndag som vanligt...

Bästa klassen någonsin, det är vi det!

Florister 2011!

KRAM