måndag 16 augusti 2010

Overkliga påhitt


Jag slutar aldrig med att bli förvånad...



Jag längtar bort från vad jag trodde var tillgiven- o trofasthet. In i värmen på armarna till lojalitet och kärlek, som så härligt finns runtomkring en dagligen, även då man ej med blotta ögat kan se det. En utopi av kärlek och vänskap, vad finns det för bättre syn på framtiden? Men när framtiden och dess område får en smäll av förtvivlan ... man vill bara blunda.

Om ens förtvivlad är rätt ord för den här sortens smärta i själen ... Besviken
... så enormt besviken.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar