Nu är huset på Vildvinsvägen nästan helt återställt. Allt har liksom uppdaterat och moderniserats i jämförelse mot det gamla, inget är som förr men ändå ser det likadant ut. Känslan man har när man vandrar omkring i huset är inte så läskig som man trodde den skulle vara, man blir varken vemodig eller ledsen, detta är ju ett helt annat hus. De icke materiella minnena brann ju aldrig upp, de finns för alltid förvarade i mitt och mina familjemedlemmars hjärtan. Vilket nu är det viktiga, att spara och komma ihåg, att minnas. Men som med vilka minnen som helst, kan man ju aldrig spola tillbaka. De är nu dags att skapa sig nya. Förändring kan ibland vara jobbigt, men också nyttigt.
9 januari 2011 (dagen efter)
I vintras när de kommit halvvägs
Idag, nästan färdigt :D
Äppelträden
De lämnade en del av gräsmattan som råkade vara full av vackra små förgätmigej
Körsbärsträdet för en vecka sedan
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar