Satt tidigare i enhetens kapell och bearbetade mina tankar. Siljan hade aldrig varit så vacker som den var då, med glittrande solstrålar längs de mörka vågorna och dimman tätt liggandes kring bergen i fjärran. Silhuetten av Rättviks kyrka och marken som var täckt med snö, gjorde att man kände saknad för gården och människorna man mött på den och vemod av att behöva lämna allting bakom sig ännu en gång. Men att veta att tåget vi tog hem idag kommer ta mig tillbaka inom en snar framtid, ger en ändå ett leende på läpparna och ett glatt sinne. Solen gick ner över Siljan och vi skulle åka hem i solnedgångens vackra sken för att träda in i helgens dagar. "Vi ses snart igen", viskade jag tyst, till Stiftsgården och Rättvik.
Under supén blev det kryssningstema och mycket god mat!
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar