Ute i de fria

Man borde vara mera tacksam för att man har två ben som fungerar, att kunna promenera med.

Var ute på Björnön med min kompis Alex och min sambo Christoffer, och de var väldigt uppfriskande att kunna promenera ute i de fria med solskenet som trängde sig in emellan lövträdens gröna blad.

Vattnet såg så inbjudande ut med sitt kluckande mot stranden, man kände bara för att hoppa i, synd var ju att man inte hade tänkt på att ta med sig badkläder denna varma sommardag. Så de fick bli en halvsvettig promenad runt ön istället.

Vi tog milen och de kändes som flera mil, vägen tog aldrig slut, så snabbt byttes de friska härliga mot en jobbig promenad. Men då tänkte jag på att man ska vara tacksam för de man har.

Så kändes promenaden mera givande och efter när vi kommit i mål, kände man ett rus av att "jag klarade det".

Kom hem och vattnade allting i trädgården som behövde vatten, inklusive mig själv. Aldrig har de varit så gott med vatten som i denna stund efter promenaden. Den tog ju trots allt två timmar.

Åkte till Hallsta, kollade Game Of Thrones med sambon och livet var ganska gott.

KRAM