Livet blir verkligen vad man gör det till...

.
Här är jag. En tjej på 20 år som inte vet vad som kommer hända i framtiden. Förut drömde jag om att få hålla på med blommor och hitta den stora kärleken. Hitta lyckan varje människa förtjänar. Kärleken. Det är inte den fina dröm jag så länge dröm om, men nu när jag äntligen insett vad den betyder ska jag visa mig själv att jag verkligen kan förtjäna den väl i framtiden. Hur läget ser ut just nu så är det ganska stabilt, jag vet inte vad som kommer men det är väl kanske bra...? Annars kanske jag skulle gå runt och oroa mig, det räcker väl redan med att jag är paranoid :P

Hur som helst, i övermorgon, onsdag, ska jag åka hem igen, nu är det länge sedan jag var hemma, i alla fall över en månad. Saknar min familj och alla de som tilldelat mig en del av sin dyra vänskap.
Det kommer bland annat bli krogen med Maria, myskväll med familjen, bio med Mamma och Stockholm med fyra från Volontäråret!

Jag ska nu under torsdag och fredag vara i Stockholm tillsammans med fyra av killarna från Volontäråret, har verkligen saknat de killarna. Ska bli roligt, vi kommer stå där från 10.00-18.00/16.00 (tor/fred) och dela ut informationen och erfarenheterna vi hittills fått från våra platser till intresserade ungdomar. Stället heter Älvsjö och är ganska nära ett område jag känner till. Ska väl inte vara så svårt att hitta, har ju klarat det förut, och då på cykel :P hehe

Mamma gick med på att se New Moon med mig på lördag, hoppas bara inte det fortfarande är lika populärt även två veckor efter premiären, för då är det förhoppningsvis färre tonåringar som skriker så fort de får se på Edward Cullen på bioduken, (vad jag har hört i alla fall :P)

Nu är det dags för mig att läsa lite mer ur körkortsboken, hade en plan att överraska mina föräldrar med körkort, det är en sak jag i alla fall har bestämt mig för att skaffa, har bara så svårt för frågorna, men det är bara att pluggeriplugga!! ;)

Snart känner också jag den härliga kylan från västerås gator :D
Puss och ha det!
.

James Bond i miniformat

.

Just nu så är det ett sällskap som har begravningsfika här i församlingen. Dörren är öppen in till oss och medan jag skriver detta blir jag "jagad" av fem-sex stycken små James Bond. (Vad kan de vara, mellan 4 och 8 kanske...) Bara killar hela bunten och den minsta som är så söt tror sig ha hört ett spöke nere i källaren när killarna knackade på dörren.. De säger att där finns en vovve också :P

Jag som blir tilltalad som "tjejen" står bara och lyssnar på så gott jag kan, de gillar att prata kan jag ju säga i alla fall, som om munnen bara kan vara stängd så fort de sitter med efterrätten framför sig på bordet. Annars är det full rulle på orden, så gott de kan uttala sig i alla fall.

Mamman som gick förbi för att tysta ner dem sa till mig att jag skulle "sparka" till dem om de var för jobbiga. Jag hoppas hon skojade...

Men sen kom där en liten kille på kanske 1 år stapplades fram på två vingliga ben, jätte söt, så här riktigt stora ögon som man verkligen inte kan motstå.

Nu har det blivit tystare så jag antar att mina James Bond kompisar har fått efterrätten på bordet.

Tack för mig!
Puss!<3
.

Vad man kan hitta om man bara söker :)

.

Var ute på lite olika ställen idag och fick en del fina foton :)

Hälsningarna härifrån Åtvids är att det är bra! Solen är tillbaka, om så bara för några dagar, men allt är toppen och det är verkligen vackert här och där i Åtvids. Hittade lite små ställen under min cykeltur med kameran idag. Trivs!

Puss<3

.

Nya idéer?

.
Vad ska jag göra nu då?

Kanske en fortsättning...? Känner hur det kliar i fingrarna!

Jag har fastnat i min novella, när jag läser en bok eller ser en film kommer bara flera idéer upp till en fortsättning, men dock inga som är tillräckligt bra. Jag får fundera vidare, om det fortsätter så här så måste jag ju skriva vidare en fortsättning på den... Som jag sa, det kliar i fingrarna!

Funderar också på att skriva lite om min tid i domkyrkan...
Men vi får se.
.

Efter regn kommer solsken...

.

Äntligen är solen här igen!

Äntligen efter cirka fjorton dagar har han hittat ett hål i molnen och tillåtit sig själv att titta ut. Det han nu ser är en värld som har tappat alla sina löv, som har blivit mörkare och som har fått en kyligare vardag. Men det är fortfarande samma värld. Han värmer den med sina strålar och kan se att allt mer människor tar på sig sina vantar och mössor för att sen vädra sina lungor i hans luft.
När solen visar sig, visar sig andra för honom. Nu betonar jag solen som en han, för att det för mig låter bäst, vad du tycker är vad du tycker, men det här är vad jag tycker.

Hur som helst, jag tog en promenad idag ute i dess underbart vackra natur, när solen skiner och vattnet i Bysjön riktigt glittrar finns det verkligen inget annat som kan slå dess skönhet. Med Jesus Christ Superstars häftiga rytmer i öronen så vart det en promenad på nästan en timme. Tog en tur förbi Ica för att köpa det jag så duktigt hade glömt köpa igår.

Igår lyckades jag för första gången koka ett nästan helt perfekt ris, något jag inte kan säga att jag är expert på är matlagning.. Men då är det ju extra roligt när det verkligen blir bra också! Känner mig stolt att jag äntligen lärt mig koka ris :D Till det hade jag kycklig vilken jag sparade hälften tills idag, nu är det dags för lunch, dvs om inte kycklingen rymt från kylen medan jag va på promenad. Hoppas ni också får en trevlig lunch i dagens vackra och nästan perfekta väder.

Smaklig måltid :D
.

Känslan jag inte kan beskriva med ord!

.
Klockan är 01:25...

Jag är klar!!
Berättelsen är nu fulländad! Imorgon blir det att renskriva den på jobbdatorn som har rättstavningsprogram sen ska den kopieras ut och förberedas som julklapp.

Åh vad skönt det känns att äntligen få en berättelse klar! Jag sökte upp lite på internet vad jag skulle kunna kalla den, funderade på kärleksberättels men jag hittade något bättre jag inte ens visste fanns... Om man har skrivit en berättelse som är längre än en novell men kortare än en roman kan man antingen kalla de för en novella eller kortroman. Novella betyder att den är kortare än 50 sidor och längre än en vanlig novell. En Kortroman betyder att den är ungefär mellan 50-100 sidor, sen är det roman som kommer efter det.
Min vart 39 sidor ;) Så jag kallar den för Novella, Kortroman lät inte lika snyggt.

Så är äntligen klar med min Novella som jag kallar Underbara Stunder.
(Varning för kärlek!)

Nu kommer jag sova gott <3>
Puss!
.

.
Det är den som går vilse som finner de nya vägarna.
____________________________
.

.
Skriv, skriv, skriv
<3
.

Skrivar-kramp hej då :D

.
Min tillfälliga skrivkramp är över, just nu så bara flödar orden ur mig. Jag känner mig stolt, börjar närma mig ett slut.. Tror jag, el vad jag tror kan vara ett slut i alla fall. Vet inte om den blir bra, men jag gillar att jag förhoppningsvis lyckas skriva klart en berättelse för första gången. senaste fick inte ett så bra slut eftersom jag avslutade den för snabbt... Denna bli bättre.
Underbara stunder som jag kallar den kommer vara för lång för att kunna vara en novell och för kort för att kunna vara en bok, det är en berättelse. Men inte vilken sorts berättelse som helst, utan min speciallitet, en Kärleksberättelse ;)

Tack vare den här berättelsen har jag inte kunnat fortsätta i min twiligth bok eller kunnat sova, jag har istället skrivit, fått för lite sömn denna vecka...

"Mamma tog Oliver mitt framför ögonen på mig, han gav mig en blick och gick självsäkert iväg för att diskutera med mamma. Hon såg honom som en ung friare till mig och skulle troligen nu försöka få ur honom hur mycket han tjänar. Ganska pinsamt, men så är hon min kära mamma. Vill bara mitt bästa.
Pappa hade ställt sig i ett hörn för att leka osynlig, Filip hade blivit iväg dragen av Lennart och själv stod jag kvar med Jesper. Jag kollade försiktigt åt mina sidor för att se om det fanns någon jag kunde gå till för att slippa den här känslan jag hade runt honom. Men hoppet var redan ute när han tog min hand om la den runt sin arm, mina känslor slog mig som ett slag mitt i skallen. Vi gick ut på altanen där det spelades lugn musik och endast ett fåtal personer stod och luftade sina lungor, andra fyllde dem med rök. Jag var för generad för att våga kolla på honom, så en staty ute i mörkret fick duga som objekt. Han drog mig till ett litet bord och vi satte oss ner. Det var tyst. Bättre än inget tänkte jag. Jag flyttade försiktigt min blick från statyn in mot de paren som dansade vals på det golvet där jag så ofta lekt jaga med min bror i mina yngre år. Jag log mot minnet och han såg det.
- Varför ler du Irma? Vad som helst för dina tankar just nu.
- Jesper, varför är du intresserad? Jag kanske tänker de hemskaste tankar om dig just nu. Skulle du fortfarande vilja veta?
- Vad som helst för att få dig att prata med mig. Det känns som att du undviker mig.
- Jag känner ju inte ens dig..
- Jag vet.
Han kollade också mot de dansande paren och var liksom tom i blicken. Sen till slut såg det ut som om han fick en idé.
- Det ska vi ändra på, kom!
Han sa det med en sådan känsla som fick mig att hoppa till. Jag såg in i hans ögon, de perfekta ögonen, jag vågade inte säga något. Jag fick inte heller fram ett enda ord, men benen de visste exakt hur och när de skulle skaka, verkar som att de valde denna tidpunkt.
Allt jag ville var att ta hans utsträckta hand i min och följa med för alltid. Men samtidigt kunde jag inte, det kändes fel, det var fel.
- Jag kan inte."

Utdrag ur kapitel 5, (Förbjudna Känslor), gillar denna delen.

Sov gott, nu ska jag skriva tills det blir för sent, åter igen... :P
.

Traditionen som aldrig kommer ändras...

.
Jag glömde bort tvätten... såklart!

Fixade den i morse istället. Idag har jag inte tänkt göra något alls, mest slappa framför Veronica Mars och lite Scrubs. Har precis fått i mig frukosten och känner för en promenad. Ska nog ta den lite längre turen eftersom jag ju hittills upptäckt att promenaderna för mig varit så givande.
Kan stolt meddela att jag ligger stilla på vikten jag gick ner till för knappt en månad sen, eller ja, om det räknas så har jag ju faktiskt gått ner ett halvt kilo till, men det är inte jätte mycket. På den delen av mitt liv är jag oerhört nöjd!

Nej nu ska jag ut på promenad innan lunch och sen får jag inte glömma tvätten, igen...
.

puss<3
.

Till en sann vän...

.

Tack Viola!
För stödet under stum när jag mådde som sämst, du fick mig att känna att jag har vänner, älskar denna bild på oss så kände jag ville visa den för alla andra också :)

.

Känslorna blir bättre...

.

Vaknade upp av att någon kittlade mig i ansiktet, det var flisan som tyckte det var dags för frukost. Jag gick upp och tog en dusch för att helt vakna till sen var det dags för en morgon i kyrkan. Jag vart klar redan vid 9.15 så bestämde mig för att kila iväg till kyrkan lite tidigare denna söndagen.- Kom fram till kyrkan vid halv tio och själva högmässan börjar ju inte fören vid 11.00.
Jag gick in och lärde känna en av vaktmästarna lite bättre, frågade om han behövde hjälp med något och då fick jag hjälpa honom med allt :) Vi bar fram dopfunten eftersom det under högmässan skulle vara ett dop också. Jag fick tända stearinljusen i tak kronorna, det var en utmaning kan jag ju säga men jag fixade det, sen fick jag testa på att fixa ordning nattvarden också. Kände mig stolt eftersom jag fick hjälpa till med så mycket, gillar den vaktmästaren :)

Sen under barnens tid som jag ju sen skulle ha under själva predikan, så fick jag med mig Filippa som var syster till killen som döptes och Samuel från dagis, så honom kände jag ju igen :) Jag läste min sammanfattning av bibeltexten som var för dagen och sen hade vi precis börjat rita, tänkte kunde rita sitt eget Egypten, hur det såg ut för dem. Men vi hann knappt rita dit sanden innan tiden tog slut.. :( Hade inte så lång tid denna gång, men den vart lite kortare det visste jag eftersom det ju var dop så hade vi gjort det lite speciellt denna gång. Får se vad det är för tema nästa gång om två veckor då jag har igen.. Längtar faktiskt, det gick så bra så jag är inte lika rädd för att ha barnen i gudstjänst längre, inte när man känner sig väl förberädd i alla fall :)

Sen var jag ner till Ica och handlade lite kakao och kakor, jag och Karin har bestämt att vi ska fika över telefon nästa gång vi hörs av, så lika bra att vara förberädd. *tummen upp* Vi tyckte det var en smart ide eftersom vi inte kommer ses innan jul.. :(
Köpte katten lite mer mat också, samt jäst. Jag och mitt dåliga sinne för bakning ska försöka baka, men det får bara bli matbröd, vad jag behöver för tillfället.

Får inte glömma tvätten i källaren sen! (Det kommer jag garanterat...)

Har städat ut hela lägenhetens golv, hela sängen och hela toaletten från katthår. Så jag kommer väl ha någorlunda välstädat någon dag innan hon gått och strykts sig över allt igen... Men det är bra, då städar jag ju i alla fall minst en gång i veckan, ibland mer om det behövs...

Nej nu blir det till att leta olika priser på tågluffarkort tills nästa sommar, pratade med Karin om min ide om att tågluffa runt i sverige och hon är på :D

Puss på alla söta!<3
.

.

1 Kor 13:6

.

Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.

.

.

.

Svaret är Kärleken

.

Mina egna ord

.

Nu sitter jag här på församlingsgården helt ensam vid min jobb dator och funderade ut en mer barnvänlig text tills imorgon då jag ska ha barn i gudstjänst, känns oerhört bra nu när den är klar. Det vart cirkus en sida, sen ska jag fråga dem några saker om historien och sen om vi hinner rita lite hur de tror/vet Egypten ser ut :)

Även om det inte kommer några barn så har jag ju lärt mig lite mer kring den här bibeltexten och det är både spännande och intressant att läsa vad det står på vissa ställen i bibeln. Även om man tycker den är svårläst, (som jag), så kan man ju fundera kring vad texternas mening har och vad där egentligen står. Vad den kanske vill säga oss människor. Jag gillar i alla fall den här texten, tänkte jag kan ju lika gärna lägga upp den så får ni säga vad ni tycker om den och om den kan vara bra för barn mellan 4 - 12 år. Kanske lite svårt om man får en 4 åring men 5/6 åringarna tror jag förstår perfekt. Hur som helst, sen kanske du tyckte om den också? Lite lättare översättning från bibeln helt enkelt, skrivet med mina egna ord.

Berättelsen om Josef och hans bröder.
Det var en gång en man, han hette Josef. Han hade hela 11 stycken bröder, men som inte alls tyckte om honom. Bröderna tyckte han var både mallig och försökte hela tiden göra sig bättre än de andra. Deras far hade alltid tyckt allra bäst om Josef, av alla bröderna, så han fick vara den som fick följa med fadern överallt, Josef var den som fick nya kläder och de allra finaste de kunde ha råd med. Josefs familj var inte rik så de andra bröderna fick jobba för att de skulle kunna ha råd med mat och kläder, men den yngste sonen som ju var Josef, han behövde inte jobba, han kunde vara hemma med deras fader istället.
En dag när Josef berättar om en dröm han haft, en dröm om att hans bröder i framtiden skulle buga sig för honom så fick bröderna nog. Han var för jobbig och alla vart trötta på honom. Så de lurade ut Josef i öknen och kastade ner honom i en brunn, där fick han sitta utan mat och vatten tills en av bröderna sa; Men vi kan ju inte låta honom sitta där, han kan ju dö, jag vill inte döda min egen bror. Vill ni? Frågade han sina bröder. Och just då kom det förbi en rad full med kameler och köpmän som red dem. Bröderna bestämde sig för att sälja sin bror, sen skulle de slippa se honom mer. Josef vart såld och hade ingen som helst aning om vart han var på väg när han till slut kom fram till ett ställe som heter Egypten. Där såg det likadant ut som hemma, allt var öknen och sand så långt ögat kunde nå, men staden som låg där var större än den han hade bott i innan. Han jobbade och vart sen satt i fängelse, för han som styrde över hela Egypten trodde att Josef var en spion. Han satt i fängelse innanför lås och bom i flera år. Men sen fick han som av ett mirakel komma ut igen. Det var nämligen så att Josef kunde tyda vad folk drömde. Han kunde berätta vad folks drömmar handlade om och vad som skulle hände i framtiden för den som drömt. Så när han som styrde över Egypten och han hette Farao, när han hade haft en dröm så frågade han Josef om han kunde berätta vad den betydde. Och det gjorde Josef utan några som helst problem, han vart berömd för sin gåva och fick komma bort från fängelset för gott. Han fick mat, fina och alltid rena kläder på kroppen. Josef fick också ett jobb som många hade velat ha. Josef vart nu den man som tog hand om folket i och utanför Egypten. Var det någon man skulle fråga om hjälp så var det Josef. Han blev en väldigt populär och känd man i Egypten.
Men sen till slut så vart det ont om mat i hela landet, det hade Josef redan sett han visste redan om det och han hade sparat mat åt hela folket i Egypten och lite extra i nödfall.
Det vart ju inte bara ont om mat i staden utan i hela landet, och så skulle det fortsätta i flera år till, det visste Josef redan. Han visste att hans bröder, som för flera år sedan sålt honom som slav skulle komma till staden och be om att få köpa mat. Han mötte sina bröder, de kände inte igen honom men han kände igen dem. De skulle aldrig ha gissat att det var deras bror Josef som stod där framför dem i fina kläder och tog betalt av dem för maten som de köpte.
Han lurade dem och sa inget om vem han var, han tyckte att det kunde vänta lite. Så nästa gång de kom och skulle köpa mer mat så avslöjade han att han var Josef, att han var deras broder. Bröderna var ju såklart chockade av att se deras yngsta broder stå där. De grät för att de hade ångrat sig och bad Josef om förlåtelse för att de sålt honom för så många år sedan. Josef förlåt dem, han sa att det inte vara deras fel att de sålde honom. Gud visste att Egypten behövde Josef nu när det var så dåligt om mat i landet, så han sa till sina bröder; Var inte ledsna, Gud var den som skickade hit mig, det var inte ni som skickade mig ifrån er. Gud visste att landet skulle få det svårt och att jag skulle kunna hjälpa alla här så han skickade mig i förväg, det var inte erat fel. Det var guds vilja.

Skrev ett brev till Magnus idag, kände för att få ur mig lite om STUM och allt annat han bara måste få reda på. Känslor och så..

Satt säkert i 2½ timme och skrev på lite olika ställen, först inne i andaktsrummet och sen på fönsterbrädan i stora salen och sen på golvet med ryggen mot ett element. Varmt och gosigt. Har inte ens tänkt på hur mycket han faktiskt betyder för mig, tackar dig för din vänskap om du läser detta Magnus! Tack!<3

.

Nej nu ska jag återvända till en ljummen lägenhet (alla element kronglar och ger nästan ingen värme så måste ringa hyresvärden på måndag..) och sätta mig under en filt med en skål VARM soppa och titta på antingen Veronica Mars eller Scrubs.. Har fastnat för båda just nu, vill bara se nästa avsnitt efter nästa... Pengar och cdon.com är ingen bra blandning :P haha

Ha de bra!<3 Puss

.

.

.

Tala inte med mig om svårigheterna

tala med mig om möjligheterna.

.

.

Uppdatering om livet från min synvinkel.

.
Äntligen kom boken jag så länge gått och väntat på! Om Jesus av Jonas Gardell.
Under första volontärskursen i Sigtuna så fick vi välja ett ämne som vi kommer prata om alla tre gångerna, jag valde Teologi och då skulle vi få boken Om Jesus och i uppgift att läsa ett antal kapitel tills nästa gång, vilken är i januari. Dock så håller jag fortfarande på med Så länge vi båda andas så jag får snabb läsa ut den först så att jag sen kan börja med den andra. Jag känner dock att tiden inte räcker till riktigt, idag och igår hade jag full upp, imorgon kommer det vara en likadan dag sen på fredag troligen lite lugnare, hoppas jag.. Har barnen i gudstjänst på söndag så måste hinna planera det också.. Men det löser sig :) Jag har i alla fall en helg full med härlig läsning och filmtittning framför mig, bestälde lite serier från cdon.com. Det är verkligen inte en bra hemsida för mig att gå in på när man precis fått löning.. haha

Nu är det snart dags för True Blood :D Ska bänka mig med en smörgås och ett antal morötter och dipp. (Sjukt gott!!!!<3) style="text-align: center;">Idag var det kör också. Åh vad jag hade längtat till det efter att Reine sagt att vi skulle få en hel bunt nya noter och en hel del välkända julnoter! :D Älskar julsångerna man så väl känner igen!
Så idag var det en riktigt bra dag på kören, vi hade lite längre fika paus också, så idag fick vi äta ute på torget :) Bland noterna låg också den häftiga Hallelujakören men också noter som Advent och Dotter Sion. Mycket nöjd!

Har laddat upp alla STUM bilder jag tyckte var bäst på facebook, bara att kolla in, en del är faktiskt lite komiska, om man var med så förstår man.



Carpe Diem - Fånga Dagen
.

STUM - 09

.
Kom hem glad och mycket nöjd från lägret som varit, STUM 2009!
Alla sov nästan på bussen och de som inte gjorde det de vilade efter en helg full av fart och många mysiga stunder. Vad ska man säga.. Om jag summerar ut helgen i dess helhet så får vi ett toppbetyg jag inte ens visste fanns.. Det var TOPPEN!<3 Jag hade troligen aldrig åkt utan Anna, hade varit så tråkigt då.. Men nu följde Anna med och sen var där en hel del undersköna människor från våran församling, samt från de andra. När vi kom dit fick vi vårat rum, man tog varsin säng och det var dags att bädda. Vad jag inte insett när jag stressat dagen innan och bara lagt ner lite saker jag ville och kände jag borde ha med, var att jag glömt lakan, örngott och påslakan... hehe Men det går ju lätt att fixa, bara att låna av receptionen som tur är.. Men sen hade jag lite flera grejer jag missat slänga ner, nästa år blir det packlista att följa! :P Alla andakter i kapellet var mysigaste mys, maten var som alltid i topp, folket där var pepp och workshopen var underbar! Jag hade valt Bakning i första hand och jag hade tur för det fick jag också, även Anna fick det, så vi bakade glatt tillsammans. I bakningsgruppen hade vi en ledare, Emma 21 år som precis hade gått färdigt sin utbildning och var nu färdig konditor. Otroligt snäll och gullig tjej. Hoppas hon kan hålla i bakning nästa år igen. Vi bakade Cuppcakes och Maränger, sen dekorerade vi dem väldigt vackert. Jag vart riktigt nöjd med vad vi gjorde, även fast jag inte kunde smaka dem för vi hade proppat dem fulla med ägg så såg de riktigt goda ut och jag tror de var det också! :D Jag lägger in en bild för att även ni som inte var med ska kunna se hur goda de såg ut :) Vi gjorde åt alla stum-deltagare, så det vart ju några stycken... Cuppcakesen vart så där 201 stycken och marängerna var vi glada att vi inte räknade, det var en hel del :P

En viss Viktoria var också där, jag var så otroligt förväntansfull innan hon skulle komma så hjärtat gick i högvarv. Hade inte träffat henne sen i somras och saknade henne så!
När hon väl kom så släppte allt och jag fick se, höra och krama henne igen!<33 Var så lycklig över att hon kunde komma detta året, förra gången var hon ju upptagen men detta året då gick det! :D Hon hamnade av en slump i Domkyrko gänget lucka, fick sängen brevid mig som var ledig :) Vilken tur!!<3

Anna och Elina ville göra något på spex kvällen, men hade inte kommit på vad.. De två systrarna kom sen fram till att de ville göra ett spex de förut sett och tyckte var bra. Tyvärr så är det för jobbigt att förklara så ni som inte var med och såg det får fråga mig sen :) Det vart väldigt lyckat tycker jag, jag höll själv på att skratta när det hoppade in lite inprovisation på vissa ställen.. haha
Här är en bild på oss som var med, från vänster;

Viktoria, Elina, Julia, Jag och Anna.

Puss på er alla för att detta STUM vart en av de bästa hittills, har aldrig varit så glad som under detta, dock haft andra känslor också, men eftersom de goda klänslorna var fler så vinner de! :D

Så vi ses nästa år, jag ska lätt dit ett femte år! Puss<3
.

När det nalkas doften av Rättvik!

Idag är det snart dags för STUM!!<33 Det bästa med hela resan är att det kommer krylla av folk man känner, jag kommer trivas och känna mig som hemma eftersom jag återigen återvänder till kära stiftsgården i Rättvik! Där jag tillbringat flera av mina bästa tider och där jag träffat de skönaste folket! Saknar det!
Bussfärden kommer ta ca 3 timmar (om inte mer..), så då får man underhålla sig bäst man kan, jag tycker dock om att den är ganska lång, i alla fall nu när man känner alla som ska med på bussen. Åh saknar Leena, våran kära Församlingspedagog i Domkyrkan, har inte träffat henne på mer än 10 veckor i alla fall. Så fort tiden går.. men ändå inte..
Så hur som helst så längtar jag tills klockan slår halv fem och jag kommer stå utanför domkyrkans väggar med alla vänner jag värnar om bredvid mig och kylas om kryper in genom jackan för att bussen är försenad.. Det är ju traditon.
Fjärde året för mig i år, fjärde året med Anna. Kommer du ihåg när vi åkte för första gången? Det var ju ganska mycket då som vi lärde känna varandra helt, vi måste fira!

Jag längtar!

Nu är det shopping med mamma inne i stan, fick min lön i förrgår :D

Puss o hej!

Återkomande dikt som passar in hur jag känner..

.

.

Den man möter först. Är det första kärleken, hur känns första kärleken? Hur vet man ens att det är den man äger?
Jag har funderat mycket på ordet Kärlek. Det har en så mäktig klang. Säger man "Jag älskar dig", förväntas mycket av den personen. Ord jag inte vet om jag ens själv behärskar... alls. "Att älska i nöd och i lust", verkar tidskrävande, men som så mycket annat, underbart!

När man älskar en annan människa, är det för sakens skull, känslans eller kärlekens?


Gör man rätt när man slutar känna känslan av trygghet, tillit och framtidstro? Kärlek som knoppas, kommer den hinna blomma ut till något vackert innan hösten kommer? Hösten som kommer med kyla, vilket jag inte alltid säger slutar olyckligt, men att det även där finns risker att den vissnar och dör.
Jag skulle så gärna vilja tro på begreppet Kärlek. Men jag har ingen som kan bevisa för mig vad dess verkliga betydelse är. Vilket jag önskar jag hade.
Jag önskar jag kunde få känna mig underbar, av någon som får mitt hjärta att knoppas om våren och fortsätta blomma hela vintern. Någon som vet vad Kärlek är, någon som vet att det är mer än bara ett begrepp...
.

När glädjen av nya bekantskaper blir fulländad.

.
Allt känns så mycket ljusare, det är som att det går mot ljusare tider fast det egentligen precis var ändrat till vintertid... Jag ser på allt med nya ögon och jag tror faktiskt jag har orken att börja om på nytt! Just nu känns allt frid och fröjd och det är underbart! De känslor som jag så länge haft har på en mirakulöst sätt blivit flyttade åt ett annat håll, vilket jag är tacksam över.

igår gick jag, Karin och Maria ut! Jag har alltid velat testa Oliver Twist, så det fick bli det. :) Jag gillar verkligen Oliver, snyggt inrett, trevlig personal, förvånat mogna människor och en del rätt så snygga boys ;) hehe

Jag kan ju säga så här om man summerar ut hur kvällen var i sig, att det var en av Mina bästa kvällar ute hittills. Innan har man ju tyvärr inte fått så mycket respekt av andra, men på detta ställe så var det lite mer folk i våran "ålder" om man säger så. Så mitt första intryck av Oliver var bra, om inte bäst. Synd bara att Maria började må dåligt där i mitten så hon fick åka hem.. Men jag o Karin hade det mysigt de resterande timmarna där inne i bland musiken och alla ord som utbyttes mellan människor, även mellan oss och de killar vi snackade med.

Tack ni två för att ni får mitt liv att lysa, för att vi jämt har så roligt när vi går ut och jag är så glad att jag fått känna er så många år som jag fått. Tack!<3

.

Ord från farfar..

.
Närmandet

Hur känner du?
Tala om det!
Kan du inte,
har du inga ord
för det du känner?
Låt oss försöka
tillsammans.
Kanske kan vi
ge varandra stöd
med famlande ord
växelvis åt varandra
en bit på vägen
mot förståelse,
mot närmandet,
genom att bygga en bro
av god vilja.
Vi tar risken att den rasar,
då störtar vi tillsammans
i den goda avsiktens förhoppning.

/Taget ur"Tankebitar".
Skrivet den 5 mars 1972 av Lennart Petterson.
.

Bara ord

.

Ibland tänker man för mycket...

.

Oväntat besök..

.
Jag har en läskig granne... Anton och Elina stod ute på balkongen och han var ute på sin, inte i det mest nyktra tillståndet, de pratade och han ville låna en tändare så de mötte honom i hallen. Hoppas bara han inte tar för givet att han får låna en tändare varje lördag, för då kommer jag bara bli närvös på att sitta här ensam varje helg..
Men jag antar att han imorgon inte ens kommer komma ihåg vad som hände ikväll så det är väl bra i alla fall..

Snart ska vi umgås vid matbordet, äta glass och dricka upp det lilla vin vi har kvar.. Men först ska de två kärlekskranka personerna röka slut sitt liv för några minuter, sen (Kanske! = Ord tilllagt av Anton) kommer det bli mysigt! Nej då, såklart vi får det mysigt! :D

Kram på er alla!<3
.

Fasan som blev vacker

.

På söndag har jag barnen i gudstjänsten!

.

Något jag länge fasat för men som nu inte alls verkar så jobbigt.. Ni känner väl till Noa och hans ark? På söndag är det den 19 sön efter tre.f och den handlar om Trons Kraft. I bibeltexten för den söndagen står det om Noa och hur gud bad honom bygga en båt. En stor båt! Noa gav gud honom sin tro och han började bygga.. Alla tyckte han var galen som byggde en båt mitt i öknen, men Noa hade fortfarande tron på vad gud bett honom göra. Det visade sig ju till slut att alla borde ha litat på Noa och hans tro, eftersom han och hans familj var de ända som överlevde tillsammans med alla de djuren han samlat på sig. Men när gud insåg vad han hade gjort så skapade han regnbågen som ett tecken på att han aldrig skulle förgöra jorden igen. Det kommer bli bra! :D

.

Jag ser verkligen inte längre på nya utmaningar med rädsla i blicken... Bara om det är något jag vet jag inte kommer klara av, det här kommer jag klara av! Det känns så bra att få vara här borta i Åtvids, ger mig tid att fundera på vad jag verkligen vill ha ut av livet. Vet inte än, men jag vet att när detta året är slut kommer jag ha massa valmöjligheter! Jag trivs verkligen här borta!

.

Kram o puss på alla mina fina vänner jag lyckats fått under detta liv!! Ni är mitt liv!<3

.

Det går mot ljusare tider!

.
Hur man bäddar samtidigt som man lagar mat.. Går det? Såklart! Jag har precis klarat det, sprungit emellan för att jag hela dagen sprungit mellan olika projekt och arbeten.. Men snart är det dags att vila mig, jag köpte Ghost Whisperer säsong 2 på första lönen :) Serien är jätte bra att fördriva tiden till eller bara lata sig med ett glas vin, (nu också med en katt i knät).
.
"Livet leker" eller vad brukar man säga..
.
Jag längtar tills imorgon!! Förutom det faktum att jag måste städa och torka den tvätt jag precis satt in i maskinen i källaren.. Men det kommer ju tre underbara själar imorgon, och det är DET jag längtar till!!
.
.
Juste, gjorde klart en gravsten idag åt Linda :) hehe

Puss på er<3
.

Början på något nytt..

.

Nu börjar det riktiga volontärs jobbet känner jag! Jobb, jobb och jobb... (Nja inte jätte farligt, men man känner i alla fall att man hela tiden har saker att göra, när något är klart är det dags för nästa osv..) Jag klarar mig i dessa situationer, men lite mer utsprit under veckan skulle det ju kunnat varit.. Allt händer på Tisdag, Onsdag, Torsdag och halva Fredag, sen är jag "ledig" Lördag, söndag och måndag. Ibland har jag dock barn i gudstjänsten på söndagen men det är ju bara någon timme..

Hur som helst, denna vecka början på en liten stress periond, nästa förhoppningsvis lättare :)

I helgen kommer ANNA ELINA o ANTON!!! :D Längtar!!

Vi hörs - PUSS

.

Vitt fall från himlen

.

Snö!!

Första flingorna har nu fallit över Åtvidaberg, vet ej om jag ska tycka det är positivt eller negativt.. Jag gillar snö, men inte slask. Så om det ändå ska falla snö kan det väl falla när det är minusgrader och riktigt kallt så att det håller i sig ett tag och inte slutar med slask som är så hemskt! Men jag tror inte det är något långvarigt, det kom mest några flingor bara, de smälter bort snart och vi alla kan återgå till den vackra och ovanligt varma hösten i Åtvids.

Kram<3
.

Hemsk tanke..

..

.
Säg mig...

Vad är det egentligen för mening med att vara förälskad om det ändå bara drabbar ena?

Egentligen..?

.

..
.

Då lyckan nästan inte räcker till...

.

Här ser ni en tjej som inte kan må bättre för tillfället!!

Under flera år har jag kämpat men utan resultat, i flera år har jag hatat hur jag varit och verkligen haft tron på att jag aldrig skulle klara det. Men i helgen så förändrades min syn på allting! Jag har äntligen lyckats!

Ca 40 dagar senare och 5,5 kg mindre så har jag lyckats gå ner i vikt! Äntligen! Det bästa är att det ju började bli bättre efter att jag flyttade hit. Kosten har blivit bättre och mindre, promenaderna har blivit sköna stunder då man kunnat tänka, de har också blivit längre och fler..

Jag tänker fortsatta, för äntligen har jag fått respons på det jag gör, äntligen upptäcker jag att bältet går att spänna åt ett snäpp till och att man lättare kan ha vissa tröjor.

Det går inte att beskriva hur bra det känns!!

Snart kan kanske även jag vara nöjd med mig själv... :D
.

När kvällen nalkas

.
Vi hade en Taizemässa ikväll i Gamla kyrkan. Mysigt! Dock inte så många besökare men det vart ändå lyckat. Vi skulle läsa två olika bibeltexter på fem olika språk.
Jag fick svenska som tur va :) haha

Men den delen jag gillade väldigt mycket var den delen i
1 Korintsbrevet 13:6

"Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen"

Och det den handlar om är Kärleken.
.

Välkommen Flisan!

.

Nu har min lilla familj blivit en katt fler :D Flisan flyttade hit i fredags och nu bor hon här och verkar trivas hur bra som helst. Dock är hon mest aktiv om natten, men det får man väl ta :P hehe
Några ställen hon redan fattat tycke för är fönsterbrädan i stora rummet, under sängen och mattan i hallen. Hon är så otroligt söt!!

..........

Hon är underbart vacker och gosig. Ibland lite för gosig kanske :P
Vi kommer trivas tillsammans!<3
.

Fotoklubb på G?

.

Jag pratade med en man som går i Åtvids fotoklubb. Verkar vara något för mig tror jag. Man ses en gång i månaden för att visa upp bilder, prata o umgås osv.. Verkar trevligt, dock så är den träffen på en onsdag då jag har som mest att göra.. Men men, jag ska nog kunna skippa kören någon gång. Jag ska testa första gången nu på onsdag när de har sin första träff igen efter sommaren. Jag hoppas det kommer vara trevligt och att jag kommer få beröm för mina bilder.

Sitter nu på församlingen, de har ett dop på andra sidan väggen och man kan tydligt höra klangen av "Tryggare kan ingen vara" och alla som så fint sjunger o gråter av glädje samtidigt.

Bara en vägg som skiljer oss åt...

Skrivarglöd återigen

.

Känner att jag äntligen har fått något att jobba med, förälskelsen jag själv upplevt tänker jag nu överlåta till två andra personer. Jag har så mycket som vill ut helt plötsligt, passar perfekt med den novell jag redan påbörjat för kanske ett halv år sedan. Den ska bli klar, bara det att jag under sommaren hade ett litet uppehåll med skrivandet. Nu har jag massa idéer som måste ner på pappret, eller datorn i alla fall. Åh, det kommer bli hur bra som helt! Helt plötsligt har jag en toppen story att få ut ur huvudet och ner i mina egna ord. Äntligen har jag fått energin att fortsätta på "Underbara stunder", som jag tror denna kommer bli kallad. Det är ju precis vad den kommer innehålla.. Underbara stunder!

Lyckan strålar och fingrarna dansar åter över bokstäverna igen.
Det känns underbart!

Puss på er alla!<3

.

Ännu en dag då jag hade fördomar..

.
Igår var det dags för oss att åka till Boda Borg i Karlskoga. Härifrån Åtvids var det en bussresa på ca 3 timmar vi hade framför att se fram emot. Dels att bussen skulle vara full av konfirmander, vilket inte gjorde att jag såg fram emot resan så värst mycket...

(Jag kan redan här säga att dagen innan grämade jag mig för resan och hur mycket jag verkligen inte ville följa med. Vilket jag nu ångrar lite..)

När vi prickat av alla konf så var det dags att hitta en plats i de smockade bussarna. Hade ingen aning om vart jag skulle sätta mig, ville helst inte sitta brevid en konfirmand som verkligen inte ville ha mig där.. Men jag såg att längst bak där fanns det flera lediga platser, så alla ledare traskade så fint förbi alla nyfikna konfirmand blickar och tog platserna i slutet där. Jag satt runt ett antal präster, men inget fel med det, bara trevligt. Hade Linda, Elisabeth bakom mig och brevid mig fick jag den präst som alla så glatt pratat om i flera veckor skulle börja idag. Ola är hans namn. Hans konf grupp är nämligen den jag har på tisdagar varje vecka, så dessa 11 tjejer vi har där kommer vi gott få dela på. Underbara tjejer!
Fann ett visst intresse för vad Ola pratade om, han hade sådan känsla o passion för vad han gör. Hur som helst så lät det i alla fall som det. Jag frågade honom om varför han vart präst o lite andra saker. Fann det intressant, jag har upptäckt att prästyrket inte alls verkar så hemska som jag trodde de var... Har sett allting med nya ögon sedan jag flyttade hit. Det har verkligen utvecklat min tro enormt på bara en månad. Vilket är bra.
Jag har fått känna dessa hemska, plågande, underbara känslor man kallar kärlek. Jag har redan insett hur jag känner för gud. Jag har hittat sidor hos mig som jag innan inte visste fanns. Jag har aldrig gått så mycket i kyrkan som denna månaden. Jag har flyttat till en ny stad, ett nytt folk och en helt ny miljö och ändå tagit in den ganska bra. Jag ångar alla de känslor som sa till mig att jag ville bort från västerås så fort som möjligt, saknar alla vänner o familjen otroligt! Jag har insett att om man verkligen vill att något ska bli bra eller som man vill att det ska bli, måste man ge det tid. Nyckelordet för mig, Tid.

Jag ångrar inte att jag följde med. Det var en underbar dag och jag trivdes jätte bra i min grupp som bestod av mig och fyra konfrirmander. De var jätte snälla mot mig. Så jag har nu lärt mig en läxa, man ska inte ta saker för givet, eller människor heller för den delen. Ett motto jag länge levt på är ju att "Man ska inte ge upp fören man testat", så mina fördomar är förhoppningsvis slut. Man kan ju aldrig veta, eller hur? Om man inte har provat...

Jag har hittat en del ord som jag har fått större respekt för;

LÄNGTAN

SAKNAD

UNDERBAR

VACKER

FÖRLÅTELSE

TACKSAMHET

RESPEKT

TYSTNAD

men de ord jag har kommit att få störst respekt för är

TID och KÄRLEK

Om tacksamhet

.

Jag har hittat de bästa raderna ur en bok som kommit att betyda så mycket för mig dessa veckor här uppe i Åtvids. En bok som verkligen får en att le och inse vad som är rätt.

"Jag är tacksam för att jag måste städa efter en fest -

det betyder att jag har vänner.

-

Jag är tacksam för att jag har parkeringsplatsen längst bort -

det betyder att jag har råd att ha bil.

-

Jag är tacksam för min höga elräkning -

det betyder att jag har det varmt.

-

Jag är tacksam för att kvinnan brevid mig sjunger falskt -

det betyder att jag kan höra.

-

Jag är tacksam för att väckarklockan ringer på morgonen -

det innebär att jag får leva en dag till!"

Urdrag ur "Det är aldrig kört!"

.

Hur ofta tackar vi egentligen andra för det man får eller det som görs för en? Inte så ofta, man borde vara mera tacksam för allting. Jag inser allt mer hur mycket man borde tacka för...

.

Himlen är oskyldigt blå..

.

Jag sitter här vid min arbetsdator och kände hur fingrarna kliade.

Jag behövde skriva av mig lite.

Det var ju riktigt kallt i morse men nu känns det som att dagen inte kan bli vackrare. Hur ofta tackar man egentligen för att det är sol och vackert väder? Oftast så beklagar man sig istället över att det regnar, är kallt osv. Jag tackar för värmen så fort jag ser ljuset från solen och hoppas att den kan vara så länge som möjligt. Kallt är för kallt, men varmt är alderles lagom. Nu är det dags för planering inför kvällens konfirmander. Längtar!

Vi ses! <3

.

Församlingens alla kaffenarkomaner

.

Alla dricker kaffe!!!

Jag blir nästan rädd när man ser hur mycket vissa personer egentligen behöver! Är det verkligen så att man bli kaffeberoende om man jobbar på en församling? Hittills har jag bara hittat EN te drickare, så som jag. Vi står upp mot kaffet. Jag kommer inte bli kaffenarkoman!

Tack för mig.

.

Om ledighet

.
Idag, en dag som alla andra... Men ändå inte, eftersom denna dagen bara kommer upplevas en gång i livet, precis som alla andra. Men nu var det inte det jag tänkte skriva om, tankarna flög iväg lite.

Måndag! Ledig! Ensam! Uttråkad! Fundersam! Road! Glad!

Så kan väl en vanlig måndag se ut för mig, jag är ledig från jobbet och än så länge så har jag egentligen inte hittat så mycket att göra på min fritid. Därför uttråkad. Längtar verkligen efter att få jobba, det håller mig sysselsatt och ger mig inte så mycket tid till att hinna tänka på ensamheten. Vilket är bra.

Konfirmanderna har nu startat och jag har träffat två av de tre grupper jag kommer ha under detta år. Hittills är grupperna väldigt lovande. Kommer troligen trivas med dem hur bra som helst! Hade mina tvivel innan men har nu insett att man aldrig ska ha fördomar innan man vet säkert hur vissa personer är. De tjatade till och med på oss att de ville leka! Som sagt, inga fördomar mer..

Jag tänkte att jag skulle ta en promenad ute idag, men när jag såg ut genom fönstret och lyssnade så hörde jag bara ett väldans smatter på fönsterbrädan. Jaha, regn! :(
Men jag hann ändå i ett uppehåll smita ner till Ica och tillbaka. Man måste ju ha mat. Nu har det varit ett ganska bra uppehåll med till och med lite solsken ibland. Jag ska nog traska nu istället.
Känner och hoppas att alla mina promenader den senaste månaden har bidragit med något i alla fall. Det känns som att skärpet går att spänna ett snäpp till och att tröjorna inte sitter lika tajt. Men har dessvärre ingen våg, den kommer v.41 med en bil från Västerås. Då ska mamma besöka mig en helg. Saknar mamma.
Hur som helst, jag återkommer troligen med information om det är så att vågen visar mindre än innan.

Man måste hoppas och tro för att sinnet ska få ro,
(kom på det nyss, ganska klyschigt men ändå..)

Hej så länge, äntligen dags för en promenad.
.

Kort om hur det känns

.
Precis innan datorerna startats och personalen tagit sina första morgontrötta steg in i lokalen sitter jag här och bloggar..

Kände för att meddela att denna "Berätta om mina kärleksbekymmer" blogg är över, (för tillfället). Jag har inset hur det är jag måste känna o vad som är det bästa. Vi kommer stanna som väldigt bra kompisar. Även om jag alltid kommer se honom som den vackraste man jag någonsing mött och den jag alltid kommer minnas som min första stora kärlek.
Jag ska lägga honom på hyllan, det finns inget annat alternativ för mig, så så får det bli.

Nu snart handledartid med min, (gissa vad), jo handledare! ;) Vi ska väl diskuterna om vad som hänt i veckan.. Måste dra. Puss på er!<3

Skratt som smittar!

.

Jag har nu på morgonen Öppet Hus med en tjej som heter Sara ute i Grebo (ligger strax utanför Åtvids). Det är verkligen underbart, vi har öppet så föräldrar kan komma med sina barn för att träffa varandra. Många känner varann men många lär också känna varann där. Idag hade vi bara tre, vilket gjorde allt lite lugnare och sen hinner man se och prata med alla barnen. Förra gången jag var med så var det sju stycken barn med respektive förälder. Barnen är i den bästa åldern, så pass att de lärt sig gå men inte lärt sig prata. Nappen och blöjorna är ju fortfarande på också. Men skratta det kan de! Sådant skratt som verkligen smittar av sig på en, man kan ju bara inte se alvarlig när man ser ett barn som skrattar och visar lyckan som skiner från ögonen bara för att hon/han hörde ett nytt ljud. Åh underbart!

Jag börjar vänja mig vid denna ålder på barn nu, har inte tidigare varit runt så många barn i denna ålder, dessa barn är från strax under ett år och till två år.

Jag lärde känna en liten flicka på 15 månader som vankade fram till mig med armarna utsträckta mot mig, det var ju bara för sött. Wilma, som den lilla tjejen heter, ville sitta i mitt knä, så jag tog up henne och satt och gullade med den sjukt söta flickan i knät. När man gjorde något som kittlade henne så gav hon ifrån sig världens leende som bara barn kan och ett härligt litet gurglande skratt. Man såg hur det bildades gropar i hennes kinder så fort det kittlades.

Jag säger bara Underbart!! Jag kommer trivas med detta! :D
.

Amorosus semper est timorosus

_____________________________________

Den man älskar den fruktar man

så sant..

.

Jag var lite osäker på om jag verkligen skulle gilla filmer igen.. När många av dem slutar så pass lyckligt. Förut var det en förutsättning för en film jag såg på, men nu för tiden får den gärna sluta lite olyckligt eller bara med ett dramatiskt slut som får en att tänka till. Jag såg en film ikväll som verkligen berörde mitt hjärta, den handlande om den här flickan, Jane, som vid 15 års ålder blir bort gift av sina föräldrar till en ung man. Både Jane och denna mannen är helt mot giftermålet och accepterar det bara för att göra sina föräldrar nöjda. Vad de inte visste innan var att det skulle sluta med en så häftig och vacker kärlek, ända tills döden skiljde dem åt. De vart dömda till döden båda två för förräderi mot drottningen och beslutar att gå i döden tillsammans. Deras kärlek är så mäktig att inte ens döden kan skilja dem åt. Filmen har en stark berättelse och ett kraftfullt slut. Jag kände bara hur den berörde mitt hjärta, jag rekommenderar den till alla andra där ute med kärlek i sina hjärtan. Se den!

- Lady Jane -

.

Känsliga avslut..

För exakt åtta år sedan satte jag mig i bilen med pappa och min älsta bror. Pappa sa att det hade hänt något och att vi behövde åka till farmor och farfar... Jag förstod nästan vad det var direkt jag satte mig i bilen, tårarna låg på lut och var berädda att falla ner. Farfar hade varit sjuk ett tag men inte särskilt mycket och läkarna hade sagt att det inte var något att oroa sig för, han kommer klara sig länge. Men jag hade det i tankarna såklart att det skulle hända någon gång i framtiden hur som helst. Han hade varit min närmsta vän när vi pratat om saker och jag hade verkligen älskat honom mest av alla mina släktingar. Den 14 september 2001, precis efter katastrofen med Wold Trade Center dog min farfar i sin säng, han somnade in och fick ett fint slut. Jag saknar honom så otroligt mycket och när jag uttalade datumet idag kom jag direkt på vad det var som hände för exakt åtta år sedan.. Han var min bästa vän, men så mycket har egentligen inte ändrats, jag kan fortfarande prata med honom, få honom att lyssna på mig. Det ända jag saknar är svaren...

Bara så du vet så är du älskad! <3

Hälsningar från Sigtuna

Är nu i sigtuna och umgås med andra och otroligt sociala volontärer från flera olika stift i sverige. Kommer åka hem på tisdag, synd har börjat trivas med folket här. Det känns skönt att äntligen fått umgås med lite folk i ens egna ålder, på Åtvids församling är det bara jag i min ålder. Man har äntlighen fått larva sig och vara ungdom igen vilket är en lättnad för mig men jag tror även för de andra, de har det ganska lika som för mig att de är den yngsta i församlingen, om man säger som anställd då...

Har fått dela rum med Kristina som är från Tyskland, hon kan ju inte så jätte mycket svenska, bara vissa ord vilket gjorde hela den här kursen troligen lite svår eftersom den är på svenska. Vi "svenskar" har fått hjälpa de fyra utländska volontärerna (två från ungern o två från tyskland) att förstå bättre, genom att prata engelska då. Men på så sätt har jag dels lärt känna Kristina bättre eftersom vi fått prata engelska hela tiden på rummet, men samtidigt så bättrar jag ju på min egen engelska, vilken inte är så bra.. :P

Ska sluta nu för vi ska snart börja igen, sista rundorna nu innan vi återigen ska Fika (vilket vi gör ganska ofta).
Ha det bra och ta det lungt! <3

Passar också på att gratta Leena på

hennes 60års dag idag!

Puss<3

När ensamheten kryper fram

Idag var det en ganska långtråkig dag med lite hunger o mycket rastlöshet... Jag tog en tur ner till badstranden som ligger knappt två kilometer ner från mig, för att fundera. Vattnet här är väldigt klart till skillnad från mälaren. Bysjön som denna sjö heter är väldigt vacker, det finns även en park i närheten som heter Folkparken och som jag gillar att åka till när tankarna inte får plats i huvudet.
Vilket tyvärr händer lite för ofta, men då är det skönt att man som nu har nära till allting. Det är det bästa med Åtvidaberg, förutom att det är så vackert, att man lätt kan cykla o gå överallt. Gillar det!
Nu ska jag bänka mig framför Ghost Whisperer så ta det lugnt där ute. Puss

Presenter man minns

.
Älskar min ängel!

Fick den av Leena som en slags avskedspresent, väldigt gulligt av henne! Den står där i köket o vakar över mig o mitt hjärta <3
.
Stor KRAM till Leena!

Det var ett tag sen nu

Nu var det ett tag sen som jag skrev här på bloggen, om det är någon som läser detta så meddelar jag bara att jag precis börjat jobba som volontär i Åtvids pastorat i Åtvidaberg. Det känns som att detta kommer vara en givande ny start på mitt nya liv som jag så gärna ville börja om med, som ni alla vet har jag ju varit lite deprimerad, men det är ju endast för att jag varit rastlös, men också för att jag inte hittat någon att dela livet med. Såklart hoppas jag nu ändra på båda dessa, men först o främst den första.
Alla personer här i församlingen har varit så vänliga mot mig vilket jag värderar högt. Speciellt en kille som jag har väldigt lätt att prata med, han är trevlig. Sen gillar jag en tjej på förskolan också, mycket fin tjej som är fin mot mig :)

Vill bara säga att trots de små motgångar jag känner vid vissa tillfällen så trivs jag ganska bra här borta. Saknar er alla och Västerås enormt! Kommer snart hem, troligen på höstlovet! :)

Känslor som ger en tankar

Ensamheten är väldigt dominant just nu, känns inte heller som att det finns något jag kan göra för att ändra på den...

Början på något..?

Det är nästan fullmåne, himlen är sådär underbart skimrande rosa med en gnutta av orange i. Det är så vackert ute. Man känner nästan inte av den bitande kylan från den sena juni kvällen.
Kärlek. Ett ämne jag alltid kommer älska, men kommer jag själv hitta det... För var dag som går så blir jag mer och mer osäker, men han finns där ute, det vet jag. Frågan är bara vart?

Dagen började som den alltid gjorde, jag klev upp, klädde på mig, åt frukost och fixade håret. Ganska mycket så som andra också gjorde när de vaknat. Mobilen ringde och med tröttheten fortfarande kvar i ögonen svarade jag motvilligt. Det var en ex-pojkvän till mig, han var full. Jag la på och stängde av den för att slippa höra honom ringa igen. Han brukade inte ge upp, han skulle ha ringt tills jag svarade, bara för att säga att han saknade mig, det vill säga endast när han var full... Var jag inte värd mer än det här? Livet är ju till för att leva, men definitivt inte så som jag försöker leva det. Det måste ju ha en mening, även för mig.
Solen sken försiktigt genom persiennen i mitt fönster, jag tog och sakta drog upp den för att njuta av det fina vädret som vi tilldelats även denna dag. Det hade varit varmt och vackert väder ute ett bra tag nu och jag kunde inte se någon som helst anledning till att jag skulle slösa på dess sekunder. När vädret var vackert så mådde jag bra, eller helt ok i alla fall. Det är när regnet och kylan kommer som jag kryper in i mitt skal för att deppa och gömma mig från den yttre världen. Då har jag bara mina böcker. Eller jo, jag har min kamera också.
Samtidigt som jag gick mot min lilla radio i vad som knappt kunde kallas kök så nynnade jag på en välkänd låt, det enda var bara att jag inte kunde klura ut vilken det var, även om jag så väl kände igen den. Radion sattes igång och jag sjöng med i alla låtar som jag kände igen. Det lilla liv jag hade att kalla liv, det lekte och jag kände mig konstigt nog väldigt munter denna dag. Jag såg för en gångs skull fram emot att diska högen med disk som stod i diskhon framför mig. Jag sjöng och jag diskade.

Jag har fortsatt på denna och kommit en liten bit, men det kommer inte bli en "bok", det kommer bli som den förra.. En lång novell :)

Pirret som vart till ett lugn

Nu när jag var i Stockholm träffade jag även Magnus igen... Nu var det ca 1½ år sedan senast han var här och vi träffades första gången, det var så otroligt pirrigt och jag var otroligt nervös den gången. Men denna kändes det som att vi hade träffats hundratals gånger tidigare, han är en så fin vän. Hur som helst, vi tänkte ha lite picknick inne i storstaden, så vi tog en "Djurgården båt" och åkte ut till Valdemars udde (om den nu hette så), och hittade en liten brygga där jag ville sitta. Vi hade köpt en Festis(caktus), jordgubbar, banan, nätmelon, apelsin och han hade med sig lite vindruvor, vilket vart en god fruktsallad. Vi satte oss och fixade till den där på bryggan, blandade den i en plastpåse, hehe, som skål använde jag jordgubbeförpackningen medan Magnus använde vindruvsförpackningen :P
Jag tror aldrig jag smakat en så god fruktsallad som denna gång. Speciellt eftersom den innehöll Jordgubbar, vilket gjorde att jag fick årets jordgubbs-premiär tillsammans med Magnus :)

Tack för att du ville/hann träffa mig :D Längtar tills nästa gång, hoppas det bara inte dröjer för länge, hade glömt lite hur trevlig du var i verkligheten och inte bara i brev ;P hehe
Om jag ska vara ärlig hade jag faktiskt glömt lite hur du såg ut, ja menar jag hade ju bilder och så, men just hur du såg ut i verkligheten och hur lång du var osv... Men du glömmer jag dig inte! :D

Sen hoppas jag ju också på ett brev snart! Jag kan ge dig en utmaning, låt oss se vem som skriver ett brev snabbast från och med nu! :P (Förra gången var det ju jag, kom igen nu Magnus, jag vet att du klarar det! ;P) haha

God Natt<3